Det andra inte talar om måste kyrkan förkunna

Hur får en människa det rätt ställt med Gud? Eller formulerat personligt med fångvaktarens ord till Paulus i staden Filippi: ”Vad ska jag göra för att bli frälst?” I dag ligger frågan inte högt upp på listan över debattämnen i kulturen och upptar inte, på det medvetna planet, människors sinne i någon högre grad. Ändå kan det knappast finnas en viktigare fråga för en människa att få klarhet i. Om kulturen inte bryr sig om frågan är det upp till kyrkan att göra det.

Svaret i Nya testamentet är entydigt och konsekvent: Tro på Herren Jesus så blir du frälst. Ingen av oss kan komma till Gud på egna meriter och vi kan inte förtjäna hans kärlek. Evangeliet säger att ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare”, Rom 5:8. Den kärleken förtjänar vi inte, men den erbjuds oss och vi får ta emot den i tro.

Evangeliet om Jesus är samtidigt både generöst bortom alla gränser och exklusivt. Det erbjuder förlåtelse för all synd och en ny start för alla människor. För Jesus finns inga hopplösa fall eller synder som inte kan tvättas bort. Som det så målande uttrycks hos Jesaja ”Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull”, Jes 1:18.