Opinion
Är UNRWA:s mål att ersätta Israel med en palestinsk stat?
Det från början tillfälliga UNRWA är nu närmast permanent efter 70 års existens, de har förlängt och fördjupat konflikten, och det bästa för alla – även palestinierna – vore att UNRWA gick i graven.
”År efter år, månad efter månad, står UNRWA inför ekonomisk kollaps. Detta kan inte fortsätta.” Så uttryckte sig UNRWA:s kommissionär, Phillippe Lazzarini, på den årliga givarkonferensen häromdagen.
Och det är klart, chefen för en organisation som ska rättfärdiga sin egen existens – trots omvittnad korruption och ineffektivitet, och trots att dess blotta existens förlänger och fördjupar problemen för de människor man ska hjälpa – måste uttala sig så. Men det blir inte bättre för det.
UNRWA ville få in 400 miljoner dollar men stannade på 130 miljoner dollar i löften. Ofta förverkligas inte samtliga löften, så slutsiffran lär bli lägre och en besvikelse för byråkraterna på UNRWA, som reser business class världen över. Frågan är hur mycket Sverige anslog den här gången? För Sverige säger aldrig nej till UNRWA. Tvärtom ger vi ibland mer än de begär. Och sammankallar egna konferenser för att få andra länder att donera till UNRWA.
Det finns ett stort missförstånd bland ledande svenska politiker och många andra när det gäller UNRWA. Man kan kalla det ett utslag av så kallad ”snällism”. Det är synd om palestinierna. De behöver hjälp. Vi ska hjälpa dem. Men grundfrågan är ju en helt annan: Med vilken rätt hävdar palestinierna att de är flyktingar med rätt till ett visst landområde, där de inte har bott? Det finns inget stöd för detta i internationell rätt.
Jag syftar på det faktum att palestinierna ärver sitt flyktingskap. Inga andra flyktingar i världen har fått den rätten av FN. Faktum är att enligt internationell folkrätt kan man inte ärva sitt flyktingskap – ändå är det så i just detta fall. Och det är UNRWA som upprätthåller denna falska rättighet.
Därför hävdas det i dag att det finns över fem miljoner palestinska flyktingar över hela världen. Dessa finns även i Sverige. Och det ärvda flyktingskapet innebär dessutom att en palestinier i Sverige, som får barn i dag, får ett barn som enligt FN och UNRWA är palestinsk flykting. Det är horribelt.
För den stora majoriteten palestinier är inte kriget från 1948 över än, det pågår fortfarande. På något annat sätt kan man inte tolka det palestinska eviga flyktingskapet.
En arab som flydde från Galileen till Libanon när de arabiska länderna angrep den nybildade judiska staten Israel 1948, för att arabiska ledare uppmanade dem att fly, sitter i dag – om han fortfarande lever – kanske i flyktingläger i södra Libanon. Det är inte Israels fel. Och enligt internationell rätt är det den personen som är flykting, inte hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn i all oändlighet.
Men FN tycker annorlunda och förlänger ständigt UNRWA:s mandat.
Man bör då ställa sig några frågor. Vad är det FN och UNRWA vill? Kan dess uppgifter någon gång ta slut? Vad ska man då ha uppnått? Eftersom mandatet för UNRWA går tillbaka till krigen 1948 och 1967 blir svaren intressanta. Är UNRWA:s mål att ersätta Israel med en palestinsk stat?
Det verkar så. Hur ska man annars tolka det faktum att samtliga palestinska flyktingar, alltså även barn som föds i till exempel Sverige i dag, anses ha ”rätt att återvända” till ”Palestina”? Araben som flydde från Galileen till Libanon 1948, och samtliga efterkommande, ska ju enligt UNRWA och FN ha rätt att bo i Galileen – inte i en eventuell framtida palestinsk stat.
På detta sätt fördjupar och förlänger FN och UNRWA konflikten mellan Israel och palestinierna. De är inte till hjälp för någon, allra minst för palestinierna. De förlänger palestiniers tro att de ska kunna ”återvända” till dagens Israel, något som aldrig kommer att ske. Ingen annan konflikt och inga andra flyktingar i världen behandlas på detta sätt.
Varför skulle det palestinska ledarskapet vilja förhandla med Israel om fred, när världen genom FN och UNRWA redan erkänner att de är flyktingar från dagens Israel för all framtid? De har inget att vinna på att förhandla.
Det från början tillfälliga UNRWA är nu närmast permanent efter 70 års existens, de har förlängt och fördjupat konflikten, och det bästa för alla – även palestinierna – vore att UNRWA gick i graven. Då skulle palestinierna behöva växa upp och ta itu med verkligheten, inte de fantasier de själva odlat och som världen hjälper dem att hålla vid liv.
