Alldeles för litet internationellt uppmärksammat är att slutstriden i det polska presidentvalet i söndags i praktiken stod mellan två olika kristdemokratiska inriktningar – medan den tidigare komprometterade socialistiska vänstersidan var helt chanslös.

Med en marginal på 422 000 väljare omvaldes i andra och avgörande valomgången i vårt sydöstra grannland sittande presidenten Andrzej Duda från värde- och nationalkonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) med 51,03 procent av rösterna. 

Den 48-årige juristen från Krakow, troende katoliken och EU-minimalisten Duda besegrade därmed med knapp marginal sin utmanare Rafal Trzaskowski, Warszawas borgmästare och företrädare för det kristdemokratiska och mer EU-vänligt samt liberalt sinnade Medborgarplattformen (PO).

Medan Lag och Rättvisa inom europeisk politik tillhör EU-minimalistiska konservativa ECR-gruppen, har Medborgarplattformen sin hemvist i kristdemokratiskt EU-vänliga EPP-familjen.

Polen är i stor utsträckning ett tudelat land mellan en mer fosterländsk traditionell katolsk hållning och en mer EU-vänlig liberalkatolsk sida. Utfallet nu 2020 är påfallande likt när Andrzej Duda valdes första gången 2015 mot då sittande presidenten Bronislaw Komorowski (PO) med likartade resultatet 51,5 procent mot 48,5 procent, motsvarande en marginal på 518 000 röster.

I östra och södra Polen, i små och mellanstora städer, på landsbygden, bland äldre och kyrkobesökare röstade en klar och ibland överväldigande majoritet för den värdekonservative Duda, som symboliskt nog valde att förlägga sin valvaka inte till Warszawa utan till en småstad. 

Enkelt uttryckt kan man hävda att ju närmare Ryssland man är i Polen, ju mer fosterländsk är befolkning och ju mer sannolikt en anhängare av Lag och Rättvisa-partiet samt president Duda.

Iakttagare har kallat detta 2020 års ovissa presidentval för Polens viktigaste politiska vattendelare sedan frigörelsen från det rysksovjetiskt kontrollerade, ateistiska kommuniststyret 1989. 

Om detta skvallrar att valdeltagandet i söndags på 68,2 procent också innebär 3,7 procentenheter högre än i första valomgången den 28 juni, nu med totalt 20,6 miljoner polacker som valde att sluta upp vid valboxarna.

Att den med polska mått mätt höga väljaruppslutningen verkligen uttrycker presidentvalets stora betydelse, visar dessutom det faktum att uppslutningen i röstningslokalerna denna gång blev imponerande 13 procentenheter högre än 2015.

Vad som gör presidentvalet så viktigt i just Polen till skillnad från många andra europeiska länder, inte minst Tyskland, är att underskrift från landets statschef är nödvändigt för att lagar stiftade av parlamentet, sejm, skall träda i kraft, detta med USA som förebild. 

I annat fall krävs en svåruppnådd 3/5-majoritet i sejm, att jämföras med 2/3-majoritet i den amerikanska kongressen.

Omvalet av Andrzej Duda ses som ett stöd för regeringens sociala satsningar på de ekonomiskt svaga, särskilt på den fattigare landsbygden, samt familjevänliga politik, tydligast uttryckt i ett nyinfört barnbidrag på runt 1 200 kronor per månad. 

Frimodigt uttryckte Duda i valrörelsen polackernas rätt att gå sin egen väg i europeisk politik och följa sitt kristna samvete, inklusive att inte pådyvlas synsätt utifrån att ändra lagar om hur en traditionell familj ser ut, fostrets rätt till liv, nej till aktiv dödshjälp eller strikta narkotikaförbud. 

Det slog an en sträng hos många polacker att president Duda i den bemärkelsen jämförde dagens situation med den under kommunismen 1945-1989, då en utländsk ateistisk ideologi tvingades på landets kristna befolkning.