När historia blir politik

Den turkiska regeringen har på ett fullständigt obegripligt sätt politiserat frågan om vad som hände med de armeniska, assyriska och andra folkminoriteterna i samband med första världskriget i dåvarande Osmanska riket. Det som folkmordsforskare är helt överens om - att dessa folkgrupper utsattes för ett folkmord - får inte uttryckas i ord utan att det väcker den turkiska statens vrede.
Att den svenska regeringen spelar med detta schaskiga spel och tillåter att historien får köras över av politiken är cyniskt. När Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt åker runt i Sverige och i världen och säger att folkvalda parlament inte ska ta beslut om historiska skeenden, bör de i första hand rikta denna kritik mot Turkiet - inte mot den svenska riksdagen. Carl Bildt är den som tydligast tagit avstånd från riksdagens beslut att erkänna folkmordet i det Osmanska riket, med motiveringen att historien inte ska politiseras. Trots detta hyllade han några dagar senare på sin blogg Serbiens parlament när de nyligen erkände övergreppen i Srebrenica. "Det var mycket viktigt steg mot försoning att det serbiska parlamentet i natt kunde fatta beslut om en resolution som fördömer det som hände i Srebrenica i juli 1995", deklarerade Carl Bildt högtidligt.
Är det någon som hänger med i Carl Bildts logik? Eller gäller helt motsatta resonemang för ett parlament i Ankara i jämförelse med ett parlament som ligger i Belgrad?