På måndag inleds förtidsröstningen i årets kyrkoval, denna världsunika och märkliga konstruktion där politiska partier söker makten över ett kyrkosamfund.
Det senaste seklets starkaste kyrkopolitiska kraft har tveklöst varit Socialdemokraterna. Partiets valbudskap handlar tyvärr inte heller denna gång om att förmedla det som kyrkoordningen beskriver som kyrkans centrum: ”Jesus Kristus och evangeliet om honom.” Som vanligt för de i stället fram visioner från den sekulära politiken.
Sedan Svenska kyrkan skildes från staten år 2000 har partipolitiseringen snarast ökat. Inför förra kyrkovalet stod en socialdemokrat och en sverigedemokrat i SVT:s Aktuellt och förde en hård politisk debatt. Inget i diskussionen handlade om kyrkans faktiska uppdrag, utan kretsade kring den världsliga politikens konfliktfrågor.
I en annan intervju förklarade Stefan Löfven att kyrkan kommer att fortsätta vara en intressant arena för socialdemokratin inom ”oöverskådlig tid” – onekligen en lång framtidshorisont!
Socialdemokraterna har det senaste seklet kontinuerligt pressat kyrkan i mer sekulär riktning. När hinder har kommit i vägen har partiet pausat, men det har alltid varit en temporär paus. Så snart en öppning uppstått har man utan sentimentalitet tagit nya steg för att ersätta en biblisk tradition med en partipolitiskt motiverad.
Den stora frågan inför kommande kyrkomöte är om alla präster ska tvingas viga personer av samma kön. Det finns visserligen en kompromiss som ska garantera en samvetsfrihet i frågan, men historien visar att Socialdemokraterna alltid betraktar kyrkopolitiska kompromisser som tillfälliga. Så snart det blivit möjligt har de tidigare rivit upp sådana överenskommelser, och i år förkunnar de öppet att de önskar göra så även nu.
Därmed skulle prästämbetet stängas för alla som delar den äktenskapssyn som hundra procent av världens kyrkor haft fram till för några år sedan.
Ett kyrkoval borde handla om hur varje nomineringsgrupp vill arbeta för att förkunna evangeliet, fira gudstjänst, bedriva mission och bygga Guds rike i landet. Det senaste seklet har den tidigare statskyrkan dock tagits över av en fientlig erövrare, som aldrig haft för avsikt att hjälpa sin undersåte fungera i enlighet med kyrkans egen värdegrund.
Därför borde partierna, med Socialdemokraterna i spetsen, skickas ut ur kyrkomötet och ersättas med ledamöter vars främsta lojalitet inte ligger i ett partiprogram utan hos honom som är kyrkans huvud.
Alla kristna som kan delta i kyrkovalet bör ta ansvaret att gå och rösta in sådana kandidater.