En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än bo i de gudlösas tält.
Psaltaren 84:11

Världen idag

Helena Kopp Kallner i Svensk förening för obstetrik och gynekologi anser att det vore djupt oetiskt att låta ett ”oönskat, svårt skadat barn” födas, skriver Per Ewert. Foto: Pontus Lundahl/TT

Skrämmande människosyn bakom vässade abortkrav

Ledare · Publicerad 00:10, 27 maj 2021

Utopier är farliga saker. En utopisk ledare kan blunda för verkligheten och låta ett ideologiskt mål rättfärdiga varje medel, hur moraliskt förfärande det än må vara. Vetenskapsradions senaste avsnitt om aborter fångar effektfullt denna problematik. 

Programmet ger för ovanlighetens skull utrymme åt kvinnor som själva genomgått aborter. Deras berättelser vittnar entydigt om hur kontraintuitiv en abort framstår för en gravid. Samtidigt beskrivs hur kvinnor känner sig pressade att inte yppa sina verkliga känslor, eftersom man inte vill ”göda abortmotståndet”.

Detta är en moraliskt dubiös grundsyn. Verkligheten och människors samveten finns ju fortfarande där, och varje kultur behöver till slut se sig själv i spegeln och hantera sina ställningstaganden. 

Historien måste få vara en läromästare; låt oss därför fundera på hur vi skulle bedöma samma retorik inför Förintelsen. ”Jo, visst vänder det sig i magen ibland”, kunde kanske lägervakterna i Auschwitz säga, bara för att snabbt hejda sig. ”Men det kan vi förstås inte tala högt om. Vi vill ju inte göda antinazismen.”

Men tänk om såväl nazismen som abortrörelsen faktiskt förtjänar kritik för valet att låta avliva oönskade människor som inte förmår bjuda motstånd?

Helena Kopp Kallner sitter i styrelsen för Svensk förening för obstetrik och gynekologi och är en sammanbiten försvarare av aborträtten. I radioreportaget avslöjar hon sig genom formuleringen att det vore djupt oetiskt att låta ett ”oönskat, svårt skadat barn” födas. Återigen: är detta verkligen den människosyn vi vill ha?

Gränserna har i dag flutit ihop mellan när abort kan medges och när ett barn kan räddas, men Kopp Kallner drar ändå inte den självklara slutsatsen att abortgränsen bör sänkas. Tvärtom vill hon låsa fast tidsgränsen på en så hög nivå att möjligheten till abort aldrig mer kan rubbas.

Om allt fler foster skulle kunna räddas, samtidigt som livsduglighet får stå kvar som kriterium, varnar hon för att detta i längden kan innebära ”att vi inte skulle kunna göra några aborter i framtiden”.

Detta är en fullständigt bakvänd moralsyn. Det som vid abortlagens införande betraktades som ett yttersta undantag görs här till en självklar utgångspunkt som försvaras med näbbar och klor.

Men tänk om ett samhälle utan aborter vore något att välkomna, i stället för att avvisa i skräck? Tänk om ett gott samhälle inte består i att vi kan avliva alla dem vi inte vill ha, utan tvärtom att alla barn, friska eller funktionshindrade, välkomnas som de är?

Pröva gärna den målbilden i stället, så kanske strategin blir en annan.

Vårtecken för oföddas rätt till liv en utmaning till Sverige

Ledare Det finns tecken som låter ana en växande förståelse för kritiken mot abortsituationen i världen.... torsdag 17/6 00:10

Försoningen är viktigare än orsakerna som krävde försoning.

Inför söndag Söndagen den 6 juni fick vi äntligen fira gudstjänst på plats i kyrkan igen! Det var faktiskt svårt... torsdag 17/6 00:00

Senaste nytt

    Podcasts
    Följ Världen idag i sociala medier