Så har då regeringen lagt sitt förslag om demokrativillkor för trossamfund. Och det förskräcker. Man säger sig vilja motverka diskriminering, men förslaget går ut på att tysta den kristna kyrkan. Att förkunna omvändelse när det gäller sexuell läggning, eller att erbjuda förbön till människor som önskar bryta med en homosexuell livsstil kan komma att bestraffas. Med indragna statsbidrag.

Har inte våra makthavare fattat någonting? Kyrkan är kristen och att sluta förkunna evangeliet – vilket inkluderar omvändelse – är detsamma som att upphöra att vara kyrka.

Efter klagomål från kyrkor har regeringen visserligen anpassat sitt lagförslag en aning. Ett helt samfund ska därför inte behöva förlora sitt statsbidrag enbart för att en enskild pastor i samfundet bryter mot reglerna. Villkoret är förstås att man tar avstånd från uttalandet och gör tydligt att samfundet sköter sig enligt de uppställda kraven (!).

Vilken skräckvision. Ett sådant system bäddar för angiveri och religiös kontroll – inom den kristna kyrkan – likt den i kommunistdiktaturer.

Med det aktuella lagförslaget vill regeringen komma åt ”omvändelseterapi” i kyrkan. Vad man bland annat syftar på är vanlig själavård, betjänandet av människor som vill omvända sig och som önskar förbön. Att försöka stoppa kyrkan i detta avseende är detsamma som att förbjuda kyrkan. 

Med lagförslag som dessa placerar sig Sveriges regering i samma klass som Kina och Iran. 

Så tragiskt.

Det system som S-regeringen nu ritar upp har tydliga likheter med de antikonvertitlagar som tillämpas i den muslimska världen. I det ”svenska kalifatet” ska det bara vara möjligt att få konvertera från hetero till homo. Att gå i motsatt riktning, eller – Gud förbjude – hjälpa någon att ta ett sådant steg, ska bestraffas och i förlängningen förbjudas.

Ja, Bibelns Gud älskar homosexuella, heterosexuella och till och med okunniga och illvilliga politiker. Men utan en fungerande kyrka – som kan ge omvändelsens och kärlekens evangelium till vårt land – kommer Sverige bli ännu mörkare och ännu kallare. Utan en fungerande kyrka skulle landet halka allt djupare i ett moras av mörker, våld och psykisk ohälsa.

Det vill säga sådana frukter som vi redan skördar rikligt efter decennier av hård sekularisering.

För oss som kristna och kristen kyrka är det nu upp till bevis. Att böja oss för statsmaktens orättfärdiga krav är uteslutet. När S-regeringen går i totalitär riktning bör vi göra som den första församlingen då makthavare och religiösa fanatiker ville tysta dem: Inte vika en tum. Om vi tvingas att välja mellan bidrag och Bibeln finns bara en väg: Bibeln.

Att inta den kristna kyrkan med hbtq-värderingar står högt på agendan i den nu pågående Pride-veckan. Och man får alltså god hjälp av den politiska makten. Hela upplägget går ut på att få kristna ledare att börja ursäkta sig och försäkra makteliten om att vi inte talar om homosexualitet som synd och inte heller om behovet av omvändelse. 

Men Guds folk går inte i den fällan. Vi är inte en intressefö­rening som kan skriva om stadgar efter önskemål eller kasta ett tvåtusenårigt uppdrag överbord. Vi är den levande Gudens församling, och nu är det läge för pastorer och andliga ledare att, likt den första församlingen i stormtider, kalla samman till bön. Det är dags att ropa till Gud om förbarmande för vårt land.

Om det sker skulle denna attack på kristen tro kunna få ett oväntat utfall. Då skulle det här landet kunna få se Guds härlighet på ett sätt man inte gjort på länge. Och det skulle innebära en välsignelse för alla!