I dagarna blev det känt att en av Evangeliska frikyrkans större församlingar, Immanuelskyrkan i Örebro, ställt sig positiva till samkönade vigslar i en provomröstning bland medlemmarna. I stället för att invänta samfundets pågående utredning i ämnet väljer man att gå före i frågan. Ett antal svenska frikyrkor har redan valt att lämna Bibelns äktenskapssyn, men Immanuelskyrkan riskerar att bli det första exemplet inom EFK. Det är djupt tragiskt, och det som nu sker i delar av svensk kristenhet är en rörelse bort från Guds skapelseordning. Och än värre: bort från skapelsens Gud.
Äktenskapet mellan en man och en kvinna har Gud i Bibeln förklarat som heligt. Ytterst sett är det en spegelbild av den relation som Gud önskar ha med sin församling, sin brud. Att utmana den institutionen är därför att utmana Gud själv, ja, hans eget väsen som förbundsgud.
Men hur är det ens möjligt att vi hamnade här, att en gång varmt bibeltroende församlingar kunde hamna så långt bort från en av Guds mest grundläggande ordningar? En viktig förklaring är den uppluckring i bibelsyn som ägt rum under decennier och där respekten för Guds ord kraftigt urholkats.
I flera församlingar har intresset för hbtq-värderingar fått snabb spridning, ofta lite under radarn. I åratal har vi i kyrkorna försökt hantera känsliga frågor, som de om hbtq, utanför talarstolarna. I stället har vi förutsatt att medlemmarna själva har koll på vad som är en biblisk syn på dessa frågor.
Samtidigt har medlemmarna, inte minst de unga, ofta dagligen matats med starkt vinklad undervisning om hbtq i skola och genom media. Nu ser vi resultatet. Många ungdomar och unga vuxna i kyrkorna förväxlar vår tids humanism och genusidéer med kristna värderingar. De tror att de är radikala kristna när de står på barrikaderna för rätt till en homosexuell livsstil.
Utvecklingen har påskyndats av bristen på profetröster, de som skulle ha larmat när församlingarna började tappa kursen och i stället visa på en biblisk väg.
Det är fullt förståeligt att församlingar behöver hitta vägar att hantera mötet med homosexuella personer. Med vishet och i kärlek, ja. Men aldrig genom att överge Guds eviga ord.
Händelsen i Örebroförsamlingen är sannolikt bara en början. Liknande processer är att vänta på fler håll, inom både EFK och andra kristna rörelser. Utvecklingen kan bli ödesdiger och ansvaret vilar tungt på andliga ledare som driver på den här utvecklingen eller som väljer att stå passiva inför den.
Vi talar inte längre om ett sluttande plan. Vi är framme vid ett stup och om den breda kristenheten skulle gå med i den här riktningen vore det en tragedi. Det finns ingen framtid för en kyrka som medvetet väljer att sätta upproret mot Gud och hans ordningar i system.
Det har sagts att 2021 är året då svärdet, Guds ord, kommer att gå igenom Kristi kropp. Det betyder att varje församling och varje enskild troende kommer att ställas inför avgörande vägval. Var har jag min verkliga lojalitet?
I kölvattnet kommer vi sannolikt att få se ett nytt andligt landskap ta form. De som fruktar Gud kommer att söka sig till församlingar där man står kvar i trohet till Bibelns ord och undervisning. Dessutom kommer vi att få se helt nya, bibliskt baserade, gemenskaper växa fram.
Nu är läge för alla goda krafter inom EFK att stå fasta, resa på sig och försvara den grund som rörelsen stått på genom hela sin historia.
Gud har inte ändrat sig och han kommer att bana nya vägar för sin trogna församling in i framtiden. Den levande Gudens församling – den som är sanningens pelare och grundval – kan nämligen inte stoppas.