Låt Jesu återkomst väcka oss – inte splittra oss!

En av de absolut mest positiva delarna av kristen tro är tron på Jesu återkomst, den dag då han fullt ut ska regera och ondskan fullständigt ska retirera. På något sätt förenar detta alla oss kristna, vi som är syskon i samma familj och som är på väg mot samma underbara destination. 

Ett av inslagen i denna kosmiska händelse är det så kallade uppryckandet. Bibeln är dock inte helt glasklar i detaljerna om exakt när detta ska äga rum. Inom till exempel pingst­rörelsen har det länge funnits en konsensus om att församlingen inte ska vara med på jorden under hela Antikrists tid, det vill säga den 7-årsperiod som enligt många bibel­tolkare ska avsluta vår tidsålder. Enligt denna syn kommer Jesus att rycka upp sin församling precis innan de 7 åren börjar eller efter 3,5 år. Detta är också min personliga hållning i frågan.

Samtidigt känner jag en del andra goda bibel­troende kristna som uppfattar Bibeln lite annorlunda på just den punkten, som anser att församlingen ska vara kvar på jorden under hela Antikrists tid. 

I vår pågående serie målar bibelläraren Dan Johansson i flera artiklar bilden av det som rör Jesu andra tillkommelse. Han tror på ett tidigare upptryckande där församlingen inte är kvar på jorden under hela Antikrists tid. I dagens tidning ger pastor Martin Tebus teologiska argument för sin uppfattning att församlingen tvärtom ska vara kvar på jorden under hela Antikrists 7-årsperiod.

Som bibeltroende kristna är vi ju alla överlåtna till sanningen och vill vara trogna mot det vi ser i Guds ord. Detta är viktigt och helt avgörande i en tid då verkliga villoläror får spridning också inom kristenheten.

När det gäller frågan om eskatologi är Bibeln inte glasklar och här kan man landa lite olika gällande vissa detaljer. Därför är det extremt viktigt att inte låta frågan om det exakta tidsschemat för Jesu återkomst orsaka splittring. Om vi gör det går vi rakt i djävulens fälla. Då skjuter vi sönder den enhet mellan bibel­troende kristna som är så dyrbar och så nödvändig för vårt lands framtid.

Självklart måste man kunna ha en personlig hållning i den här frågan och visst måste man också kunna få ge uttryck för den – även i predik­stolen. Men det behöver ske i ödmjukhet, i en medvetenhet om att det en dag visar sig att jag hade fel på någon punkt. Därmed finns heller inget utrymme för att tala med nedsättande ironi om andra kristnas syn i denna fråga.

Så vad är då slutsatsen av detta: Jo, låt oss prata mycket mer om det faktum att Jesus kommer tillbaka. Detta är ett kraftfullt budskap som kan väcka sovande kristna och kalla syndare till omvändelse. Ett sådant budskap kan vi inte tiga om, ett sådant redskap kan vi inte vara utan. Eller hur?

Den tystnad som i hög grad gällt i denna fråga de senaste 25 åren har inte varit bra. Det är tid att tala om Jesu andra tillkommelse! Vi gör det frimodigt men ödmjukt, och vi gör det som mogna kristna som alltid strävar efter frid med dem som delar samma underbara hopp!