Vad kommer att hända med den kristna kyrkan efter pandemin? Kommer all verksamhet att återgå till det normala, ungefär som det var innan pandemin, eller kommer vi att få se ett nytt kyrkligt post-covid-19 träda fram?

Osäkerheten är stor och förutsägelserna olika.

Den välkände prästen Carl-Erik Sahlberg varnade nyligen i en debattartikel att kyrkan är döende. Sahlberg pekar på statistiken för Svenska kyrkans verksamheter, där dopsiffror, vigslar och gudstjänstbesök de senaste årtiondena sjunkit drastiskt. Uppgiften att 80 procent av Svenska kyrkans församlingar, före pandemin, samlade mindre än 20 personer till gudstjänst talar sitt tydliga språk.

Den frikyrkliga statistiken är, generellt sett, på väg åt samma håll som Svenska kyrkan. Ingen av de större frikyrkorörelserna har lyckats bryta den nedåtgående trenden över tid. Det finns säkert många förklaringar till denna utveckling, men är inte den alltmer spretiga förkunnelsen en huvudorsak till denna utveckling?

I väckelsetider är det Guds tankar för sitt folk som predikas, i förskingringstider är det våra egna tankar om Gud som dominerar.

Hoppet för frikyrkan är att lära av invandrarkyrkornas levande och karismatiska församlingsliv, där spontanitet, glädje och vardagskristendom står i centrum. Trons förkunnelse dominerar, och lovsång och förbön är självklara inslag. Det eskatologiska paradigmet är tydligt – ”Jesus kommer snart tillbaka” – och missionsimperativet är en självklarhet.

Frikyrklig föreningskristendom med aktivitetsiver och mängder av möten attraherar inte längre. När den klassiska omvändelseförkunnelsen – med betoning på Guds helighet – byts ut mot en växande bekräftelseteologi, där allt fler livvstilar bejakas, svalnar väckelseglöden.

Inte heller kommer Svenska kyrkans många vackra kyrkor att fyllas av människor som söndag efter söndag får lyssna till allmänna tal om politik och miljö. Hoppet för Svenska kyrkan ligger i att återvända till Ordet, syndabekännelsen och att bejaka den helighetslängtan som ”fädernas kyrka” kallar till.

Det finns hopp för Svenska kyrkan. I Sigtuna, där Olof Skötkonung 1008 grundade Sveriges första kyrka, har kyrkoherden valt att öppna en morgonmässa varje dag under pandemin, med syndabekännelse och helig närvaro. I nödtider stänger man inte kyrkan, lyder historiens eko. Man håller den öppen – mer. Tron besegrar fruktan.

Kyrkan post-covid-19 är den trotsiga kyrkans tid, där det avskalade evangeliet i all dess enkelhet, och djup, står i centrum.