I den ständigt pågående, och nödvändiga, debatten om vad som är sann och sund kristen livsstil hamnar man alltid i frågan: Vad står skrivet? Frågan om vad Bibeln säger och hur budskapet ska tillämpas i vår egen tid borde vara den mest avgörande frågan för oss som kristna. 

Det gäller dock att möta de heliga Skrifterna med rätt ingångsvärden och med rätt inställning. Huvudregeln är att Skrift tolkar Skrift och att vi möter texterna med ödmjuka hjärtan.

För att komma rätt måste vi förstå den judiska kontexten. Judiska högtider, seder och bruk påverkar starkt förståelsen av de bibliska texterna. Vi måste vidare förstå Bibelns grundspråk, och ordens betydelseskiftning över tid, så att vi mer korrekt översätter de heliga texterna till vårt eget språk.

Frågor om hur vi ska förstå relationen mellan de ny- och gammaltestamentliga texterna är viktiga och om det finns tillfälliga ordningsfrågor i Paulus texter.

Frågor av denna art har sysselsatt kyrkans teologer och präster i årtusenden. Och det med rätta. Det ständiga studiet av de heliga Skrifterna, de djupa reflektionerna och de heta debatterna är viktiga. De vore en välsignelse om det gedigna bibelstudiet fick större plats även i vår tid.

Denna process att söka Guds tilltal i tiden får dock inte enbart hänskjutas till professionella teologer och kyrkans högre ämbeten. Gud har inte valt att dölja sin vilja för det enkla gudsfolket utan snarare för dem som i sina egna ögon anser sig mest lämpade.

Jesus sade: ”Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja” (Matt 11:25f).

Det var inte de skriftlärde fariséerna – eller de högt uppsatta översteprästerna och sadducéerna – som först upptäckte Messias när han kom i skepnaden av ett barn. Nej, det var de ödmjuka i landet, och änglavärlden, som först upptäckte honom och som därmed i praktiken tolkade de profetiska skrifterna bäst.

Profeterna och bedjarna var andligt vakna och kände igen Messias när han kom. Profetissan Hanna och den gudfruktige Simeon var där när Maria bar in barnet i templet. De såg, och tillbad.

Demonerna, nya testamentets bästa ”teologer”, kände direkt Messias sanna natur och skrek av fasa: ”Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit för att plåga oss i förtid?” (Matt 8:29). Det som de självgoda teologerna missade var uppenbart i andevärlden.

Förakta inte de enkla bedjarna som känner Guds ande. De har Kristus i centrum och tolkar både Skrift och tidens tecken bäst.