Ett väldigt speciellt fotbolls-VM, unikt nog i november och december, är genomfört. För första gången stod ett arabland för värdskapet, med alarmerande rapportering om hur gästarbetarna som byggt anläggningarna hanterats, och – likt arrangörslandet Ryssland för fyra år sedan – hur illa det demokratiska tillståndet ser ut i landet.

Pengar har till stor del köpt VM, något som med uppenbar tydlighet exemplifierades även i söndagens finalmatch, då stora läktarutrymmen gapade tomma.

Även om två av de fyra semifinallagen kom från Europa är europeisk fotboll på väg neråt. Inhemska ungdomar lockas inte på samma sätt som tidigare.

Utvecklingen är den motsatta i Afrika – med Marocko i semifinal och som lyfte fram spelarnas familjer – tillsammans med Latinamerika (varifrån vinnarna, Argentina‚ hämtades) och Asien (med tekniska Japan och Sydkorea på väg upp).

Så vann då fotbollskonstnären och lagkaptenen Lionel Messi, vid 35 års ålder, äntligen det efterlängtade VM-guldet åt sitt älskade Argentina i en spektakulärt spännande final.

Och ingen kunde väl heller missa vem Messi tackade för sina mål, med blicken och pekfingrarna riktade mot himlen.