Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

I den svenska hederskulturen vänder sig inte kollektivet mot individen på grund av sin egen sårade heder, men däremot för att ta ifrån individen dennes heder, skriver Olof Edsinger. Foto: Pixabay

Även i Sverige odlas ett slags hederskultur

Ledare · Publicerad 00:00, 7 okt 2020

Det talas mycket om hederskultur numera. Det är bra. Alltför länge har vi i Sverige blundat för de kulturella normer som präglar flera av våra största invandrargrupper och som bland annat manifesteras i destruktiva sedvänjor som hedersförtryck, hedersvåld och hedersmord.

Samtidigt kan det vara värt att påpeka att alla former av hederskultur inte nödvändigtvis är av ondo. Historiskt kan man säga att hederskulturer har utvecklats i miljöer där centralmakten har varit svag eller obefintlig och där det därför har fallit på släktens eller klanens lott att skipa rättvisa när någon närstående utsatts för brott.

I detta avseende är alltså hederskulturen en logisk respons på ett politiskt och samhälleligt vakuum.

Det är även lätt att se att vi i Sverige ofta parkerar i det motsatta diket. ”Hedra din far och din mor”, säger Skriften (2 Mos 20:12). Och: ”För ett grått huvud ska du resa dig upp, och den gamle ska du ära” (3 Mos 19:32). Men i dagens svenska kultur är det snarast motsatsen som är norm: de äldre ses som en belastning och för det mesta är det individen som trumfar över kollektivet. Var och en sköter helt enkelt sig själv.

Fast riktigt så enkelt är det inte heller. För mitt i vår svenska hyper-individualism finns det faktiskt tydliga inslag av just ”hedersförtryck” – om än i en annorlunda form än den som råder i exempelvis Mellanöstern och Nordafrika.

Till exempel är det vanligt med olika former av ”skamning” av personer som har blivit påkomna med att gå emot normer som är centrala i vår svenska mainstream-kultur. Precis som i traditionella hederskulturer handlar det ofta om sexuella handlingar – om än av grövre slag än att ”bara” ägna sig åt sex utanför äktenskapet.

Den offentliga person som åker fast för sexköp eller för andra former av sexualbrott riskerar att utan pardon bindas fast vid den för tillfället mest effektiva skampålen. I stjärnkocken Paolo Robertos fall var det löpsedlarna på våra största dagstidningar. För andra räcker det med aggressiva inlägg i sociala medier.

På liknande sätt är det i Sverige och på andra håll i världen ett problem med personer som hämnas på sina tidigare flick- eller pojkvänner genom att lägga ut nakenbilder eller -filmer på nätet, antingen för att straffa dem eller för att pressa dem att stanna kvar i en dysfunktionell relation. ”Hämndporr” är sedan några år ett etablerat begrepp och juristerna diskuterar för fullt hur de som ägnar sig åt denna typ av skamning ska kunna lagföras.

Även på andra områden möter vi skamningen som samhällsfenomen. Vi ser den i uttryck som ”flygskam” och ”barnskam”, och utifrån det faktum att ”brunsmetning” och guilt by association är några av de mest utbredda – och effektiva – verktygen att trycka till sina åsiktsmotståndare. I den akademiska världen märker vi det genom deplattformeringen, som gör att personer som i en ideologiskt laddad fråga beläggs med ”fel” åsikt tenderar att berövas sina tidigare plattformar.

Kort sagt: Även i Sverige odlas ett slags hederskultur. Visserligen inte så att kollektivet vänder sig mot individen på grund av sin egen sårade heder – men däremot så att det vänder sig emot individen för att ta ifrån honom eller henne sin heder. Det är skampålen snarare än blodshämnden som är den historiska förebilden.

Betyder detta att vi inte offentligt får markera mot personer som har gjort fel? Inte nödvändigtvis. Däremot bör vi vara noga med våra egna motiv. Ställer vi någon vid den offentliga skampålen för att hans eller hennes gärningar kräver det, eller för att vi vill främja vår personliga agenda? Gör vi det rentav för att vi njuter av att trycka ut våra meningsmotståndare i marginalen?

Hur vi än gör kan vi alla må bra av lite självrannsakan när vi – med rätta – kritiserar negativa inslag i vissa invandrargruppers kultur. Kombinationen av hämnd och förlorad heder är inte okänd i Sverige heller. De möter oss bara i en annorlunda skepnad.

Ställer vi någon vid den offentliga skampålen för att hans eller hennes gärningar kräver det, eller för att vi vill främja vår personliga agenda?

Sebastian Stakset öppnar socialt center i Östervåla

Missbruksvård. Ett hem med omsorg och stöd till unga tjejer som vill leva ett drogfritt liv. Det är målet när... tisdag 20/10 16:50

Regeringen för krig mot familjernas valfrihet

Ledare Det vore fel att säga att barnomsorgen står i centrum av den politiska debatten. Om något är det... tisdag 20/10 00:00

Bön om skräddarens visdom

Böneskolan Det finns en risk att fatta för snabba beslut i frågor som får stora konsekvenser utan att först ha... tisdag 20/10 00:00

Cecilie Fassotte: ”En spännande resa”

Norska kyrkan. – Det är otroligt fint att gå den här vägen som par, säger Cecilie Fassotte, 44 år. Hon upplever...

Smittspridning tvingade fram en andra nedstängning i Israel

Israelkommentar Coronapandemin har verkligen vänt upp och ner på världen, inte minst i Israel. I dag är...