Statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Ann Linde deltog vid öppnandet av FN:s 76:e generalförsamling, UN General Assembly (UNGA) i New York den 21 september 2021. I samband med det deltog statsministern bland annat i möten om klimatkrisen, det globala pandemiarbetet, barnarbete och ungdomsfrågor.

Statsministern kom även att möta representanter från judiska organisationer med anledning av det stundande Malmöforumet mot antisemitism som håll i dag, onsdag.

De möten som statsministern genomförde med representanter för den judiska diasporan i New York beskrivs som lyckade av källor inom UD. Sverige har haft ett dåligt renommé i dessa kretsar med den historia som den tidigare utrikesministern Margot Wallström förde med sig.

Dessa, i huvudsak liberala demokratiska kretsar, har vare sig glömt den tidigare amerikanske presidenten Barack Obamas omdömen om Sverige, och i synnerhet om Malmö, eller att Simon Wiesenthal-centret i kraftiga ordalag fördömde Wallströms över tid stora antal antisemitiska uttalanden.

De har heller inte helt förlåtit eller glömt hur Sverige röstat i Unesco, det FN-organ som bevakar världsarvet i voteringar och som agerat mot judars historiska och religiösa rätt till Västra muren, bland annat.

Besöket i New York var ett led i Stefan Löfvens försök att få sitt eftermäle förbättrat.

Tidigare stod flera länder, inklusive Israel, och vägde i beslutet om på vilken nivå de kommer vara representerade vid Malmökonferensen.

Att Sverige i september valde att tillsammans med ett drygt trettiotal andra länder bojkotta det så kallade Durban-mötets fjärde konferens är en signal till omvärlden om kursändring i relation till staten Israel. Durban-konferensen, eller officiellt Durban Review Conference, var tänkt att markera 20-årsdagen av Durban I.

Den första konferensen kom att präglas av uttalad antisemitism och bojkottades av både Israel och USA. Vartefter fler konferenser hållits, med samma inramning, har fler länder valt att avstå från att delta. Bland de europeiska länderna märks bland annat Frankrike och Tyskland, som nu alltså har följts av Sverige.

Sveriges deltagande i Durban IV var osäkert in i det sista, men samma dag som Durban IV inleddes lät UD:s pressjour meddela:

”De tidigare konferenserna har bland annat kritiserats för att inte tillräckligt ha behandlat sakfrågan, det vill säga bekämpandet av rasism. De har också kritiserats för att ha antisemitiska inslag och för att ha riktat oproportionerlig kritik mot Israel. Flera länder associerar därför inte Durbankonferensen med bekämpandet av rasism, och processen har blivit politiserad. Som följd har flera länder valt att inte delta alls vid tidigare konferenser, liksom vid dagens möte. Bland annat har en majoritet EU-medlemsstater valt att inte delta, mot denna bakgrund har Sverige fattat samma beslut.”

Att Sverige inte deltar i Durban IV var en viktig signal till omvärlden parat med de möten som Stefan Löfven genomförde i New York för att attrahera mötesdeltagare till Malmökonferensen.

Sverige har dessutom ratificerat och anslutit sig till IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance definition om antisemitism 2020. En effekt av bojkotten är att det skapar en legitimitet kring det svenska ordförandeskapsåret i IHRA, som inleds den 1 mars 2022.

Men arbetet med att putsa bilden och omläggningen av den utrikespolitiska kursen motarbetas samtidigt av statsministerns partis egna sidoorganisation Tro och Solidaritet, samt av hur hans parti genom den kyrkopolitiska gruppen agerar inom ramen för Kyrkomötet.

Socialdemokraterna är, vid sidan av Alternativ för Sverige, Centerpartiet och Vänsterpartiet, det enda politiska partiet som är formellt representerade i kyrkomötet. Detta framgår bland annat av partiernas egna stadgar.

I likhet med det brittiska arbetarpartiet Labour genomsyras inte heller det svenska socialdemokratiska partiet av någon total uppgörelse med de antisemitiska kluster eller den kultur som formar partiet. Även om Labour i detta fall antog ett regelverk för att utesluta medlemmar som visar antisemitiska vanföreställningar fattade Labours senaste kongress en rad andra, anti-israeliska beslut, med antisemitiska undertoner.

Bland annat kraven på bojkott av Israel – ett krav som om IHRA:s definition tillämpas kan uppfattas som antisemitiskt, då detta anspelar på Kristallnatten att bojkotta allt judiskt.

En snarlik linje driver socialdemokraterna i Svenska kyrkan. Socialdemokraterna har lämnat in en motion till årets kyrkomöte om att utreda om staten Israel är en apartheidstat. Även Centerpartiet samt Posk, (Politiskt oberoende i Svenska kyrkan) har undertecknat motionen, där socialdemokraten Anna Karin Hammar står som huvudmotionär.

Motionen vilar på vad flera internationella forskare kommit fram till. Vissa har bedömt att situationen i Israel och/eller Palestina faller – förutom under begreppet ockupation, annektering och blockad – under det folkrättsliga begreppet apartheid.

Apartheid är, enligt folkrätten, ett brott mot mänskligheten.

Även om begreppet apartheid inte uttryckligen nämndes i Kairos Palestina-dokumentet 2009 är det denna modell som i dag ligger till grund för den internationella stödorganisationen Global Kairos for Justice i budskapet ”Cry for hope”, det som i dag utgör grunden för BDS-rörelsen (bojkott, desinvestering, sanktioner), riktat mot Israel.

BDS-rörelsen har av Tysklands avgående kansler Angela Merkel definierats som en antisemitisk rörelse. Även Black lives matter beskriver Israel som en ”apartheidstat” som bedriver ett ”folkmord” på palestinierna.

Att använda begreppet apartheid applicerat på staten Israel visar på antisemitism, menar internationella experter som Dave Rich, men även den svenske forskaren Johan Sundeen. Det syftar till att delegitimera Israel som stat och driva en linje att Israel ska nedmonteras på samma sätt som Sydafrika.

Dave Rich är biträdande forskare vid Birkbeck Institute for the Study of Antisemitism, där han avslutade sin doktorsexamen. Han hävdar inom sin forskning och i sin avhandling ”The Left’s Jewish problem: Jeremy Corbyn, Israel and antisemitism” (Biteback, 2016, 2018) att ny antisemitism ”maskeras som anti-sionism” i vänsterpolitiken.

Rich menar bland annat att kritiken, eller jämförelsen med apartheid i Israels fall, är problematisk eftersom den används för att rycka undan Israels legitimitet.

Det går inte att separera vad socialdemokraterna fattar för beslut i kyrkomötet från partiet. Eftersom det är socialdemokraternas partistyrelse som lägger fast kyrkopolitiken. Stefan Löfvens hustru, Ulla Löfven, vald till kyrkomötet som ombud, framhåller även detta i en intervju i den socialdemokratiska partistyrelsens organ Aktuellt i Politiken, AiP, 15 september 2017:

”Röstar man på Socialdemokraterna i kyrkovalet, då vet man vad det är för värderingar. De skiljer sig inte från Socialdemokraterna i det vanliga valet.”

Alltså: att det är samma politik som förs inom ramen för Svenska kyrkan som inom socialdemokratin i alla andra sammanhang.

När det gäller antisemitism och förhållandet till staten Israel så talar nu det socialdemokratiska partiet med kluven tunga. För att stärka förtroendet för Stefan Löfven och partiet i dessa viktiga frågor behöver man framöver se till att på allvar mota ut dessa åsikter från partiet, i deras sidoorganisationer och även se över de åsikter och ställningstaganden de organisationer och grupperingar man samarbetar med.

Annars blir viktiga initiativ som Malmökonferensen bara ett hugskott, utan att man går till botten med de verkliga problemen inom sina egna led.