Dags för mer balans i På spåret
– tolv förslag på nya deltagare

Varje vecka bänkar sig omkring två miljoner svenskar i tv-sofforna för att titta på SVT:s långkörare På spåret. Programmet har toppat tv-tittar­listorna varenda fredag den senaste tiden, och har även legat högst, eller näst högst, när det gäller online-tv-tittandet på fredagar.

Och inte är det konstigt, det – program­idén är genialisk, både resor och frågesport intresserar många svenskar, och program­ledarna Kristian Luuk och Fredrik Lindström är såväl under­håll­ande som proffsiga.

Även deltagarna är ofta sympatiska och roliga. De bjuder på sig själva, är snabb­tänkta med sina skämt och klarar av den press det måste innebära att svara på svåra frågor inför miljon­publik.

Tittar man på vad deltagarna har uttryckt för åsikter eller arbetat i för samman­hang kan man dock se att det är en betydande övervikt för vänster­liberala perspektiv och kontexter. Det är personer som är feminister, som uttrycker woke-åsikter, som stöder Black lives matter, som engagerar sig i pride­rörelsen, som kritiserat Israel, som hyllar Greta Thunberg eller som driver med frikyrkan/kristendom. 

Flera personer har uttryckt kritik mot Donald Trump eller sågat höger­partier. En deltagare har exempelvis sagt ”Vi har den sämsta regeringen i modern tid” angående regeringen Kristersson, och en annan har uttryckt att dagens USA är det som mest ”liknar trettio­talets Tyskland”.

Flera personer har jobbat på Aftonbladet, som är en oberoende social­demokratisk tidning, och en person har varit pressekreterare för Vänster­partiet och krönikör på Arbetarbladet. Andra har koppling till Dagens Nyheter, som är liberal, eller Sveriges Radio, som inte sällan fått kritik för att luta åt vänster.

En betydande andel av de tävlande är komiker, som kan skämta om både höger­sidan och vänster­sidan, men det är oftast tydligt att det inte är några prolife:are eller höger­populister som vi har att göra med.

Några av de tävlande verkar inte uttrycka några politiska åsikter alls utåt sett, någon verkar mer grön än vänster­liberal och en person tycks vara unik genom att hon uttalat några konservativa åsikter som stöd för Israel och kritik mot könskvotering.

Men vad spelar allt detta för roll? kanske någon frågar sig. På spåret är ju inget forum för politiska diskussioner, utan ett frågesports­program.

Nej, det är sant, men det är ändå problematiskt.

För det första för att de vänster­liberala profilerna, som tidigare varit okända för många svenskar, får exponering för två miljoner tittare varje vecka. Det gör att de får en chans att få sympatier, följare och publik till sina stand up-shower och poddar på ett sätt som höger­profilerna inte får samma möjlighet till.

För det andra kan exponeringen leda till att människor påverkas av det som de tävlande säger om exempelvis regeringen, USA eller Israel. Det är i sig inget problem – alla får naturligtvis lyssna på de röster de vill och tycka som de vill – men frågan är ifall människor skulle ha påverkats i en annan riktning om höger­profiler hade fått samma trevlighets­exponering.

För det tredje har SVT ett uppdrag att ”spegla förhållanden i hela landet och den variation som finns i befolkningen”. Det innebär inte att varje program som SVT producerar måste gästas av både stadsbor och glesbygds­bor, höginkomst­tagare och låginkomst­tagare, liberala och konservativa. Men i ett program som På spåret vore det lätt att få ett lite bredare startfält än en samling ”humoristiska kultur­personligheter från storstäderna”.

Ifall SVT har idétorka kommer här några förslag till nästa års säsong: skådespelaren Ulf Brunnberg (som är mest känd för sin roll som Vanheden i Jönsson­ligan), någon av de konservativa grabbarna i podden Sista måltiden (exempelvis Mustafa Panshiri), någon från Sveriges kristna bönder (exempelvis Herbert Nyman), youtubern Henrik Jönsson, prästen Hans Weichbrodt, skribenten Susanna Birgersson, militär­historikern Lars Gyllenhaal, pastorn Josef Barkenbom, kristna profilen Gitten Öholm, skribenten Ivar Arpi, kristna festival­generalen Andreas Joakimson och författaren Jens Ganman.

Bjuder man in dessa tolv personer kan man låta resterande tolv vara hur vänster­liberala man vill. Och vem vet – när Sveriges ”sista lägerelds-tv” visar att det går att ha roligt tillsammans trots att man har olika åsikter kanske vanligt folk följer efter.