Vad håller Missionskyrkans styrelse på med?

Vad håller de på med i Svenska missionskyrkans styrelse? De tycks inte bara tappat fattningen utan också förankringen med rötterna och med kyrkohistorien. I all hast har en majoritet av ledamöterna slängt alla band med väckelserörelsen, med majoriteten av bibeltolkare och med sina egna "kyrkobarn", alla de kyrkor på "missionsfälten" som man varit med om att grunda.
Inte minst i Afrika , där den evangeliska väckelsen fortfarande är stark, förundras kyrkoledare över både Missionskyrkan och Svenska kyrkan.
Som att vandra med förbundna ögon i ett minfält, ger några lekmän och någon teolog i Missionskyrkans styrelse sig själva rätten att omtolka både bokstav och tradition i vad Bibeln säger om äktenskapet.
Jag kan se explosionen när "minfälten briserar" ute i landet. Jag kan se besvikelsen laddas upp till explosioner i norr liksom i söder, i väster liksom i det småländska bibelbältet.
Jag kan se att några inte vill gå med längre. De flyr för sina liv. Jag kan se dem gråta av förtvivlan, men jag kan också se dem förbanna sveket och trolösheten.

Likt en majoritet av Svenska kyrkans politikermarionetter kan man inte avstå från att låta sig smekas av populismens söta vind. Den fria kyrka som bildades av människor som fick åka fångkärra för att stå fast vid sin rätt att läsa och tolka Guds ord, verkar inte ha så mycket kraft kvar för självständigt tänkande eller vilja att ta strid mot överhet och etablissemang.
"Nu satan fritt må rasa, och länsman hjälpa till ...
det går som Herren vill"
Så sjöng Frykman på 1800-talet. Frykmans efterföljare i 2009 års SMK-styrelse har inget att frukta. De gör numera som länsman vill och som folkopinionens megafoner kräver.
De sviker sina ideal, de sviker sina rötter, de sviker sin egen kyrkohistoria, de gör Svenska missionskyrkan till en kyrkohistorisk parentes och en sekt bland världens kristna samfund.
De tror att det är de andra kyrkorna som är udda. De ser inte att det är Svenska kyrkan och lillasyster SMK som gör sig till sekt, samtidigt som man slår sig för bröstet och menar att just de har rätten att gå före och vara andras lärare. De bidrar till att påskynda frikyrkornas avveckling i Sverige genom sin dubbelhet mot stat och kyrka. Svenska kyrkans historiska roll och tradition är något annorlunda och därför kan den kanske påverkas.

Jag är fram till nu medlem i Svenska missionskyrkan. Därför ger jag mig rätten att både tycka och hoppas på att kyrkostyrelsens beslutet omprövas. Jag kan emellertid med sorg konstatera att medlemskapet inte längre känns angeläget. Jag vill inte alls överbetona min personliga vikt som medlem, men det finns hos varje människa en egen självbild som kräver respekt och konsekvens. Församlingarna i Kongo och andra "döttrar" bör däremot ha rättmätig anledning att undra. Det har alla andra kristna runt om i världen också.

Siewert Öholm
redaktör, Världen idag Arbetsliv