Knutbydramat och Abraham

Knutby är ett alldeles vanligt samhälle utanför Uppsala. Fortfarande står det destination Knutby på stadsbussarna, och fortfarande berättas det i ortstidningen om vanliga händelser i samhället. Men det är som om namnet på bussen och reportaget i tidningen på något sätt ändå är "smittat". Traumat efter katastrofen i pingstförsamlingen i Knutby sitter inkletad i uppsalasjälen. Det känns annorlunda än i resten av landet och för andra svenskar.
Det är med detta speciella "uppsalatrauma" som man ska se den sista veckans fokusering på knutbydramat just i Uppsala. Först Stadsteaterns lysande föreställning och sedan ett heldagsseminarium på Uppsala universitet om morddramat. Det känns som om uppsalaeliten vill göra upp med Knutby, med pingstvänner, med fanatiker i allmänhet och med Livets-ordare i synnerhet.
Den starkt omdiskuterade sociologiprofessorn Eva Lundgren hade gaddat samman hela sin genusforskarapparat och förberett ett seminarium som skulle peka ut vilka som var svarta eller vita. Till moderator hade hon kallat in en forskningschef från Svenska kyrkan, Anne- Louise Eriksson. Som ansvarig för ekumenik där, var hennes okunskap både om Pingströrelsens organisation och om inbjudne Sten-Gunnar Hedins ledarskap förbluffande.

I den debatt som inledde dagen blev Eriksson tyvärr mer rigid debattör än lyssnare, trots att panelen var spännande sammansatt med biskopen Ragnar Persenius i Uppsala, Göran Zettergren från Missionskyrkan, Sten Gunnar Hedin, numera enbart pingstpredikant och Ulf Ekman från Livets ord. Man behöver inte vara konspiratorisk för att misstänka arrangörerna för att en gång för alla vilja slå fast att svartast av alla är Ulf Ekman, tätt följd av pingstvänner.
Men ritningarna höll inte. När Eriksson försökte jämföra Abrahams offer av Isak som en handling av samma sorts "religiösa vanföreställningar" som fick "Barnflickan" att mörda, då fick till och med biskopen tillrättavisa forskningschefen. "Bibeln måste läsas i ljuset av Jesus", sa han. Men för forskningschefen föreföll det viktigare att läsa Bibeln i ljuset av homosexualitet, könsneutrala äktenskap och abort.
Forskningschefen tycktes inte ha någon uppfattning om skillnader mellan Nya eller Gamla testamentet, och biskopen måste sorgset konstatera att Svensk kyrkans problem har blivit att "allting är tolkning". Den debatterade programledaren visade, för mig, tydliga tecken på vantolkning och genusfundamentalism.

Men inte bara biskopen fick leda seminariet rätt. För det blev ett mycket bra samtal, trots ledaren. När hon försökte göra Ulf Ekman som ansvarig för knutbyhändelserna misslyckades hon också. Tydligast av alla klargjorde han skillnaderna i sekulärt och andligt språk, behovet att pröva varje ledare och varje andligt påstående. Tillsammans med Sten Gunnar Hedin klargjordes också att religion och förnuft inte är motsatser. Hedin citerade Paulus som uppmanade församlingen till kritiskt tänkande. 4-0 till kyrkpanelen.
Seminariet kunde med eller mot arrangörernas vilja både tydliggöra och fördela ansvar där det hör hemma. Ingen kyrkoledare kan säga att det "inte kan hända hos oss". Men i knutbykatastrofen ligger ansvaret i Knutby. Medlemmarna kommer inte undan med att skylla allt på Fossmo och gå vidare som om inget har hänt. Universitetsseminariet blev bra terapi både för uppsalaborna, och församlingen – om den vill.

Siewert Öholm
Redaktör, Världen idag Näringsliv