Föräldrar utan uppbackning

Jag blev nyfiken på en mötesannons i Upsala nya tidning. Det var Svenska kyrkan som tillsammans med studieförbundet Sensus inbjöd till samtalskväll med rubriken Föräldraskap. Det skulle handla om kränkande språk, glåpord, könsord, rasistiska uttryck och hur ungdomar pratar med varandra.
– Det är så dags, tänkte jag lite farfarkonservativt. Jag funderade nämligen över hur det kan komma sig att svordomar och könsord förekommer i vart och vartannat kulur(!)program. Eller att de mest hyllade tv-programmen byggs upp på utpräglad promiskuös sexism, "Top Models", eller att de mest hyllade programledarna är de mest vulgära, "Filip & Fredrik", eller att de största bloggarna lever på att förnedra, "Schulman". Detta sker ju i det offentliga rummet, och nu måste ett studieförbund sopa upp resterna av draksådden: Skolgårdar där könsorden haglar, och tonåringar som inte ens orkar leva efter trakasserierna.

Jag gick i alla fall till mötet där juristen (också mamma till två tonåringar) Marie Glaas föreläste. Hon använde många berättelser ur sin egen erfarenhet. Inte bara som förälder utan också som jurist på Diskrimineringsbyrån i Uppsala och som jurist för Kvinnojouren. De ord hon citerade är definitivt inte lämpade för skrift, även om de finns, är verkliga och är nödvändiga att känna till. Jag väljer medvetet att avstå från alla ordcitat utom två. "Hora och bög". Det är samma förnedringseffekter i orden, men lite olika sätt att hantera dem. Bög faller under diskrimineringslagen och det är direkt åtalbart att tilltala någon "bög". Hora däremot är ett "lagligt" tillmäle, trots att diskrimineringen och förnedringen är lika stor.
Marie Glaas menade att samhället och vuxenvärlden måste införa samma nolltolerans för alla orden, och att vuxenvärlden måste börja agera. Vuxna och föräldrar måste börja ta reda på vad deras barn och tonåringar kan ta del av på nätet och reagera. Tendensen är den rakt motsatta, menade hon. Allt är i stället tillåtet och ok. Hon exemplifierade med hur ungdomstidningen Veckorevyn för en tid sedan i ett stort uppslag berättade om Veronica med rubriken "Jag säljer sex". Ungefär samtidigt berättas i SAS flygmagasin Scanorama, om danska Katias liv som porrstjärna (åtta glättiga sidor) .

När det offentliga samhället skildrar prostitution och porr som accepterade förebilder, brister även fördämningarna mot könsord och sextrakasserier. Om ingen då har en avvikande röst, är värdenivelleringen snart ett fullbordat faktum. Hela frågan blir direkt absurd, när Uppsalas Barnombudsmans tidning till alla gymnasieelever publicerar en krönika, där skribenten Alva Hartman vill tona ner ord som hora genom att jämföra pappa busschauffören som säljer sina armar, sina ögon, med horan som säljer sin kropp till sex. "Horan tjänar bättre". Det finns ingen debatt eller utrymme för andra åsikter i tidningen. I stället skjuter Alva H skarpt mot varje form av moral. Marie Glaas efterlyste moral och värderingar.
Hur skall föräldrar fungera om allt är relativt, om inget är fel eller dåligt, om alla kan göra vad som helst utan hänsyn till andra. Hur skall skolan fungera om ingen vågar bryta den generande tystnaden och tala högt om moral utan moralism men med värderingar.
Vågar inte kyrkorna mer
i det samtalet?

Siewert Öholm
siewert.oholm@varldenidag.se