Nobelpristagare om barn­omsorg: ”Mammans roll är helt avgörande”

Svensk familjepolitik under lupp (del 3)

Mödraskap spelar roll. Det är en av parollerna som James Heckman och forskaren Alison Baulos återkommer till. Heckman vann Nobel­priset i ekonomi år 2000 och tillsammans med Baulos grundade han 2014 Center for Economics of Human Development (CEHD) vid University of Chicago, där de byggt upp en kunskapsbas kring vad som främjar barns välmående och utveckling. 

– Föräldraskap är svårt, men föräldraskap är värdefullt, sade James Heckman när han och Baulos nyligen medverkade i ett video­anförande på en konferens i Finland, arrangerad av European Federation of Parents and Carers at Home (FEFAF).

Ekonomipristagarens organisation har undersökt en lång rad olika system och program för barnomsorg runt om i världen och analyserat vad som bäst främjar barnens välbefinnande och hälsa, också på lång sikt.

En tydlig slutsats är att förskolor och liknande i sig inte är lycko­samma – det krävs en strategi för att involvera föräldrarna och särskilt modern. 

– Rollen som mamman har och som föräldrarna har är i sanning kraftfull, konstaterar Alison Baulos. 

En vanlig referens när det gäller USA:s nuvarande förskolesystem är ett program som genomfördes på 1960-talet – Perry Preschool-programmet. Det gällde barn från låginkomst­familjer i Michigan och anses ha varit lyckat och används i dag flitigt av politiker som ”bevis” på att förskola är gynnsamt för barn. 

Men det som ofta utelämnas är enligt Heckman och hans team att Perry-studien faktiskt tydligt involverade mamman och familjen och att man arbetade för att stimulera barns utveckling och tillgodose deras behov i hemmet. 

– Ur ett ekonomiskt perspektiv vore det mer kostnadseffektivt att samarbeta med föräldrarna i hemmet, oavsett om man också har barnomsorgs­center eller inte, säger Alison Baulos. 

James Heckman påpekar att föräldra­skap och familj är en grundsten i såväl mänsklighetens historia som i naturen i stort. 

– Men det som är anmärkningsvärt är att i den allmänna inriktningen i politiken och i hur vi strukturerat systemet gentemot barnen så är utgångs­punkten inte familjen och föräldrarna, utan skolor och utbildning. 

Detta trots att det viktigaste för barnens utveckling och lärande är hur starkt stöd de har från föräldrarna. 

– Och här är mammans roll helt avgörande, konstaterar han. 

Heckman menar att man i USA, oavsett om det är demokratiskt eller republikanskt styre, har närmat sig frågor om barns fattigdom eller uppväxtförhållande enbart utifrån ett ekonomiskt perspektiv. 

– Men det verkliga måttet för barn­fattigdom är föräldraskap – närvaron eller frånvaron av föräldraskap. 

Forskning som försökt isolera vad som är viktigast för ett litet barns välmående och utveckling socialt och känslomässigt landar tydligt i familjen och de interaktioner som sker där. 

Heckman lyfter fram program i olika delar av världen där man i stället för att bygga upp stora förskolesystem, eller åtminstone parallellt med dessa, arbetar med att stödja föräldrarna i hemmiljön. 

Det kan handla om att en person kommer på besök en timme i veckan för att ge råd, stöd och hjälp till föräldrarna. Inte för att befalla föräldrarna vad de ska göra, utan bistå med information. Syftet är att aktivera och myndigförklara föräldrarna och ge dem nycklar till att barnet ska växa och utvecklas. CEHD har långt upp i vuxen ålder funnit positiva effekter när detta lyckas, både vad gäller språk, företagsamhet och hälsa. 

James Heckman menar att det är en felaktig idé att barns utveckling kan definieras i ett dokument. 

– Ett av de felslut som jag tror är djupt skadligt för utvecklingen gällande barns utveckling är tanken att det på något sätt skulle finnas en läroplan för att ge barn sociala eller emotionella färdigheter. 

I stället är en framgångsfaktor att föräldrar i samspelet och vardagslivet med barn, genom sig själv som föredöme, kan visa hur de exempelvis fattar ett beslut efter övervägande och inte i ett känslomässigt tillstånd. Denna process skapar, enligt Heckman, ett kluster av sociala, känslo­mässiga och kognitiva färdigheter. 

Nobelpristagaren menar att det som ofta sker i utbildnings­institutioner för barn är att fakta presenteras och man begär att barnen anpassar sig till den. Men långt mer gynnsamt är att utifrån en relation och en plats med trygghet mitt i livet visa hur man kan och bör agera i olika sammanhang. 

Föräldraskap är underskattat i vårt samhälle, menar Heckman och tillägger att när aktivt och uppmuntrande föräldra­skap finns så kommer, under hela barnets framtid, gåvor och förmågor komma till uttryck. Kreativitet, hälsa och intelligens gynnas genom livet.

Heckman anser därför att det moderna samhället resonerat fel när man försökt bygga utbildningscentrum för att ersätta föräldrarna. 

– En mamma som engagerar sig aktivt i sitt barn genererar hundratusentals dollar per barn varje år. Och det är antagligen en underskattning.