Det finns vägar att fördriva rädsla och fruktan på.

Aldrig delar hon det lättvindigt eller i förbifarten. Det händer inte. De gånger hon öppnat hjärtats rum till de minnen hon bär från denna del av livet har dörren öppnats med tydlig vetskap om att dit in behöver hon ha kraft för att gå. Särskilt om någon mer ska få gå med in och se det sköra och röra vid klenoderna. 

Allt hände i en annan tid, i ett annat land och under en annan regim. Hennes far stod emot grymheter och blev tillfångatagen utan någon som helst information till fru och barn som blev kvar. Kvar med hotet över sig och med rädslan över hans tillstånd som ständigt närvarande. Var är han, vad gör de med honom, kommer han någonsin tillbaka?

Orden som formas när hon beskriver hur hon fick gå med sin mamma från fängelse till fängelse sökandes deras älskade gör ännu ont. De olika händelser som skedde längs gestaltningen av hennes liv där och då skapar fortfarande känslor som är svåra att bära. Och som så ofta när fruktan, ondska och ovisshet finns i samma upplevelse fyller ögonen på tills tårar letar sig nerför kinden för att lätta det inre trycket.

Där, när hon guidat den lyssnande långt in i sitt hjärta, visar hon något av det vackraste hon äger. Hon berättar hur hon och hennes syskon fick se hur deras mamma ropade till Gud. Hur hon i sin nöd ställde sig på de löften som finns i Bibeln och hur hon höll fast vid dem, genom allt. Särskilt fångas jag av när mamman ställde sig tillsammans med barnen i en ring och samtidigt som de höll varandras händer bad för pappa, för både sina och hans liv och för en väg ut ur landet. 

Och mirakler skedde. Hon säger att mammans orubbliga tro på att Guds löften håller gav dem fadern tillbaka med livet i behåll och hennes ord om hur Gud förde dem till Sverige som en familj går inte ta miste på. Denna kvinna vet hur Gud kan driva rädslan på flykt och förvandla den värsta fruktan till en innerlig gudsfruktan.

Jag har fått lov att lyssna några gånger nu och var gång slås jag av hur hennes mamma fyllde sitt hjärta med Guds ord, med hans löften och med de berättelser i Bibeln som visar hur Gud är med dem som vänder sig till honom. När den människa som stod närmast blev bortrövad, när det system som borde ha skyddat henne blev hennes största hot, när det land hon fötts in i inte längre ville ha henne och hennes barn levande, ställde hon sig på Guds ord och höll envist fast.

Jag tänker på det nu, när vi lever i den tid som vi kallar corona. Det finns en risk att vi matar på med nyhetsrubriker, statistik och berättelser om döda så till den grad att det enda vi kan känna är rädsla och fruktan. Att det enda vi kan fokusera på är detta virus, som tagit världen i sitt grepp. Men det finns vägar att fördriva rädsla och fruktan på! 

Ta dig tid att lyssna på människor som är beredda att dela vad Gud gjort i deras liv, fyll på ditt hjärta och dina tankar med dagliga doser av Guds ord och be. Då ska du se att hoppet som vi har i Gud kommer att nära din tro på framtiden, och att gudsfruktan är både större och starkare än all annan fruktan!