”En tvåstatslösning skulle lösa konflikten mellan Israel och palestinier, för om det fanns två stater för de två folken skulle våldet omedelbart upphöra.”

Argument som detta och liknande både hörs och skrivs ofta. För det mesta från människor som inte bor i Israel, och utan erfarenhet av Mellanöstern med allt vad det innebär av klansamhällen och islam. Det hörs även från människor och organisationer med en bestämd anti-Israelagenda.

Med andra ord: De är inte argument förankrade i en jämställd verklighet.

Fredagen den 27 januari inföll den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, vilket högtidlighölls världen över. Samma kväll skjuts sju civila till döds då de kommer ut från en synagoga i Jerusalem efter kvällsbönen. Det är en 21-årig palestinsk terrorist som mördar dem.

På lördagen skjuts två civila då de är på väg till Västra muren för middagsbön och de skadas mycket svårt. Förövaren är en 13-årig palestinsk terrorist som skjuter dem med pistol. Samma dag firas terrordåden i Gaza och den palestinska myndigheten (PA) i Judéen och Samarien.

Söndagen den 29 januari hyllas morden på sociala medier av bland annat flera arabiska studenter på några av Israels många högskolor. Detsamma händer på ett israeliskt dagis i staden Herzliya, där arabisk personal hyllar helgens dödliga terrorism. Jag upprepar, arabisk dagispersonal som jobbar på ett israeliskt dagis hyllar mord på judar!

Studenterna har tack och lov blivit avstängda eftersom andra studenter kände sig hotade, och på dagiset jobbar man med att avskeda den antisemitiska personalen. Här i Israel är nämligen avståndet mellan ”ord” och ”mord” mycket kort.

Finns här en röd tråd? Ja, det är klart att det gör.

Muslimska ledare har sedan 1920-talet ostraffat uppmanat till och utfört ett jihad mot Israel och judarna.

Palestinierna både ursäktas och uppmuntras till våld av merparten av världens medier, internationella organisationer och ledare, eftersom man alltid skyller på Israel som ansvarig för palestiniernas terror mot judarna. Det uppmuntrar till mer terror. Dessutom strömmar hela tiden pengar in till det palestinska ledarskapet. Ibland mer, ibland mindre – men alltid mycket. Det möjliggör det fortsatta våldet.

Trots detta menar världen fortfarande, på allvar, att en tvåstatslösning är en förutsättning för att nå fred, eftersom avsaknaden av en tvåstatslösning är orsaken till all terror – tror de.

Och visst vore en tvåstatslösning bra – det kanske till och med vore det bästa alternativet den dagen då:

• Judar kan besöka judiska heliga platser i den nya staten Palestina utan att riskera livet.

• Judar kan be i en synagoga i sin egen huvudstad utan att mördas för att de är judar.

• Det nya landet Palestina erkänner den judiska staten Israel.

• Israeler kan gå till skolan, åka buss, gå på restaurang, vara ute i naturen och vandra, utan att mördas för att de är israeler.

• Det internationella samfundet, via FN och UNRWA, upphör att indoktrinera de palestinska barnen till antisemitiska och mordiska jihadister.

• EU upphör med sina illegala anti-Israelaktiviteter (se min förra artikel) i Israel.

• Världens muslimer och Israels grannländer slutar att hota Israel och dess judiska befolkning med förintelse.

• Judar kan besöka den heligaste platsen i judendomen, Tempelplatsen i Jerusalem, utan att det beskrivs som en ”attack” på al- Aqsamoskén som kräver hämnd och mer våld.

• Judar inte längre hotas för att de är judar.

Till dess är en tvåstatslösning inte ett val – det är en omöjlighet. Hur kan detta vara så svårt att förstå?