Presidentvalet i USA avgörs av amerikanska medborgare, men till skillnad från val i de flesta andra länder kan valen i ” the land of the free” få stora konsekvenser även för personer i andra länder. USA:s starka internationella ställning både ekonomiskt, militärt, på vetenskapsfronten, politiskt och kulturellt ger följdverkningar världen runt.
Därmed följs också valen där med stort intresse både bland USA:s vänner och dess fiender.
I år är det särskilt intressant att se vilka nationer och organisationer som stödjer den demokratiske utmanaren, Joe Biden, och vilka som hoppas på en seger för den sittande presidenten, Donald Trump. Detta borde säga något om den politik de två förväntas föra, och vi tar här mest upp det som säger något om relationen till Israel.
Även om det finns avvikande röster råder det ingen tvekan om att majoriteten i EU:s Brysselkorridorer önskar en Bidenseger. EU var emot Trumps fredsplan och är för atomavtalet med Iran, som Trump drog sig ur. EU står fast vid en tvåstatslösning baserad på den gröna linjen, något som Biden också stöttar.
Med en Bidenseger kommer vi med all säkerhet att vända tillbaka till de gamla hjulspåren av sofistikerat bruk av fördömelser mot Israel och eftergifter för det palestinska självstyret (PA).
EU hamnar i samma bås som Iran, Syrien och Hizbollah, som alla vill att Biden vinner. Dessa ser Trump som ett allvarligt hot och lider svårt under de ekonomiska sanktioner USA har infört.
Även Kina hamnar i denna grupp. Inte först och främst på grund av Israel, även om Kina håller Israel på armlängds avstånd eftersom staten anses befinna sig i en okrossbar allians med USA, men Kina önskar en mindre aggressiv handelskonkurrens med USA, och därför hoppas man på Biden.
Vilka hoppas då på en Trumpseger? Förutom den stora majoriteten av israeler ingår Förenade arabemiraten (FAE), Bahrain och Sudan i denna grupp. Detsamma gäller, enligt israeliska tidningar, Saudiarabien, Egypten, Marocko och möjligen Qatar.
De förstnämnda är rädda för att freds- och normaliseringsavtalen med Israel kommer att nedprioriteras vid en Bidenseger, medan de senare är rädda för en repris av Obamaadministrationens Mellanösternpolitik. Obama stärkte islamistiska grupper i regionen och var eftergivande mot Iran. Joe Biden var känd som Obamas vicepresident.
Det man ser är att de moderata muslimska länderna – de som är intresserade av goda relationer med Israel – hoppas på en Trumpseger. Världens största sponsor av terror, Iran och dess allierade, hoppas på Biden. Detsamma gör alltså EU. Det Iran och EU har gemensamt är att de tycker att Obamaåren var bättre.
Dessa var åtta år av kaos i Mellanöstern; USA svek sina allierade och vände sig till islamistiska grupper; ”den arabiska våren” ledde till inbördeskrig, utrotning av minoriteter, folkmord, flyktingvågor och obeskrivligt lidande; PA vägrade förhandla och startade en global diplomatisk kampanj mot Israel. Obamas politik var en medverkande faktor till den utvecklingen.
Med det som grund kan man förstå varför fredsälskande människor i regionen hoppas på Trump.
Tumme upp
För musikern Itzik Weiss, som tonsätter olika offentliga tal, inklusive från Knesset. Det senaste är den kontroversielle Knessetmedlemmen Dudu Amsalems ”maniac-tal”. Helt enkelt briljant.
Tumme ner
För den israeliska jordbrukspolitiken, som gör att i körsbärstomaternas hemland kostar ett kilogram sådana tomater nu uppemot 100 kronor. Israel måste nu importera merparten av sina tomater.