Antalet palestinska terroristattacker i Israel mellan mars 2022 och februari 2023 är (i skrivande stund) 1 120. Det innebär lite fler än tre terroristattacker per dag under ett helt år (!).
Bara i februari 2023 har 13 judar mördats just för att de var judar. Det yngsta offret var fyra år, och han mejades ner av en palestinsk terrorist som körde över honom (och flera andra, bland annat hans sexårige bror) med sin bil – med flit. En fyraåring. För att han var jude. Snacka om rasism.
Media tog naturligtvis terroristens sida och beskrev fyraåringen som ”judisk bosättare” (som om det vore ett brott), vilket på något sätt skulle rättfärdiga mordet. Snacka om hyckleri.
Men, nu var inte fyraåringen bosättare, utan han bodde i Jerusalem, Israels huvudstad.
Söndagen den 26 februari sköts två judiska bröder till döds i sin bil då de färdades i området vid byn Huwara i Samarien. De sköts av palestinier för att de var judar.
Veckan innan åkte jag själv förbi byn med en buss full av judiska turister från USA. Tur för oss att palestinierna i området inte såg att det var en buss full av judar – då hade vi varit fullgoda måltavlor i den palestinska ”kampen”. Alltså kampen mot Israel och dess judiska befolkning, ja, judar i största allmänhet. Den där ”kampen” som världen i största allmänhet inte har något större problem med – kampen mot judarna.
Snacka om antisemitism.
Den palestinska myndigheten förbjuder palestinier att sälja mark till judar; de har till och med lagstadgat förbudet. Bryter palestinier mot det bestraffas de med dödsstraff. Och världen håller tyst. Ponera att Israel skulle införa dödsstraff för judar som sålde mark till araber – vilken kalabalik, vilka rubriker, vilka demonstrationer det skulle bli. FN skulle drabbas av härdsmälta. Snacka om diskriminering.
Itamar Marcus, som startade organisationen Palestinian Media Watch (som bevakar palestinsk medierapportering), gav nyss ut en bok med titeln Teaching terror to tots (ung: Att lära ut terror till småbarn). Boken behandlar den palestinska ungdomstidningen Waed, vilken är full av bilder på söta barn som får lära sig att mord på judar är det bästa som finns och något att sträva efter. Tidningen har blivit en terrormanual för palestinska barn.
Men världen är tyst, och de palestinska barnen fortsätter att indoktrineras till att bli framtida mördare av judar. Snacka om vedervärdigt.
Författaren Richard Landies gav nyligen ut boken Can ”the whole world” be wrong?: Lethal journalism, antisemitism and global jihad (ung: Kan hela världen ha fel? Dödlig journalistik, antisemitism och global jihad). Där tar han upp problemet med hur dagens journalister partiskt beskriver konflikten mellan Israel och araberna, där Israel nästan alltid ses som förövaren och palestinierna offret, oavsett vilka mordiska handlingar palestinierna begår.
Landies belyser hur journalister har blivit en del av konflikten mot Israel och hur detta i sin tur leder till mord på judar, antisemitism och jihad. Snacka om medbrottslighet. Och ja, hela världen kan ha fel.
Arkeologerna Gabriel Barkay och Zachi Dvir gav 2014 ut en bok om hur de gick igenom den mylla som jordanska Waqf dumpat då de (illegalt) byggde en moské under Tempelplatsen i Jerusalem. Över 400 lastbilsflak med jord grävdes då ut, fulla av arkeologiska artefakter.
Arkeologerna lyckades komma över cirka hälften av den dumpade jorden, där de bland annat hittade bevis på judisk närvaro från den första tempelperioden, för 3 000 år sedan. Som svar gav Waqf ut en broschyr som förnekade den judiska länken till Tempelplatsen. Till stöd fick de med sig Unesco, som 2016 antog en resolution som förnekar den judiska länken till platsen.
Snacka om ignorans.