Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
Matteusevangeliet 5:6

Världen idag

Storbritanniens judiske överrabbin, Ephraim Mirvis (t v), gick nyligen ut och varnade för en eventuell valseger för Labourledaren Jeremy Corbyn (t h) – en varning som genast fick stöd av anglikanske ärkebiskopen av Canterbury, Justin Wellby (mitten). Så mycket som 87 procent av landets judar känner oro över en Labourseger, och hälften överväger att lämna landet om Corbyn får makten, skriver Tomas Sandell. Foto: Chris Jackson/AP/TT & L'Osservatore Romano/AP/TT & Ben Birchall/AP/TT

När ska Svenska kyrkan komma till samma insikt?

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 12 dec 2019

I ett uppmärksammat utspel inför dagens parlamentsval i Storbritannien har landets judiske överrabbin, Ephraim Mirvis, varnat för konsekvenserna av en socialdemokratisk seger under Labourledaren Jeremy Corbyn. Han fick omedelbart stöd av ärkebiskopen av Canterbury, Justin Wellby, som utan att nämna Corbyn vid namn meddelade att han delade överrabbinens oro.

Det hör inte till vanligheten att kyrkliga ledare blandar sig i partipolitiken mitt under pågående valkampanj. Men i en situation där 87 procent av den judiska befolkningen känner oro över en Labourseger, och där hälften överväger att lämna landet ifall Corbyn får makten, fanns det inga andra alternativ för överrabbinen än att slå larm.

Reaktionen från den anglikanska kyrkan har en speciell förklaring. Tidigare under hösten presenterade ärkebiskopen en rapport över kyrkans förhållande till det judiska folket, där han inte stack under stol med kyrkans antisemitiska arv. 

I dokumentet noterar man att det var i brittiska medeltida städer som Lincoln och Norwich som de gamla antisemitiska myterna om judarnas påstådda mord av kristna barn i anslutning till den judiska påsken först spreds bland befokningen. I dokumentet ber man därför reservationslöst om förlåtelse för denna seglivade antisemitism.

Men man nöjer sig inte med att bara ta avstånd från medeltida antisemitiska föreställningar, utan medger att det fortfarande finns problem inom kyrkan. I utredningen förklarar man bland annat att en stor majoritet av judarna även är sionister och därför uppfattar det som kränkande, när det judiska folkets rätt till självbestämmande öppet ifrågasätts på sina håll.

Utvecklingen i Storbritannien väcker intressanta frågor i relation till Svenska kyrkan och dess förhållande till staten Israel, men även till de svenska Socialdemokraterna. Det förblir oklart om, och i så fall hur, de svenska socialdemokraternas linje till staten Israel skiljer sig nämnvärt från Corbyn.

I ett EU-sammanhang uppfattas den svenska socialdemokratiska regeringen alltjämnt som den mest Israelfientliga av samtliga EU-länders regeringar, vilket bland annat förklarar varför enbart den svenska utrikesministern är portförbjuden i Israel. Nyligen hävdade den nya utrikesministern, Ann Linde – tvärt­emot sina kollegor inom övriga EU – att BDS-rörelsen är legitim.

EU:s utrikesansvarige (fram till den 1 december) Federica Mogherini har klart tagit avstånd från rörelsen, och nyligen stämplade tyska Bundestag BDS-rörelsen som antisemitisk. 

Men i Sverige driver såväl regeringen som Svenska kyrkan en fortsatt antiisraelisk linje. Det är ingen hemlighet att det finns täta band mellan de kristna socialdemokraterna (Tro och solidaritet) och regeringen. Svenska kyrkan har med ledande biskopar i spetsen länge drivit en linje som i stort påminner om Corbyn.

Men medan Corbyn har mött massiv kritik efter att bland annat ha hedrat minnet av de palestinier som stod bakom terrordådet i Munchen 1972, och kallat företrädare från terrororganisationerna Hamas och Hezbollah för nära vänner, så har förre ärkebiskopen Anders Wejryd vid flera tillfällen mött Hamas ledare under varma och förtroliga former.

Både Hamas och Hezbollah har som yttersta mål att utplåna den judiska staten.

Ingenting hindrar Svenska kyrkans ledning från att kritisera den israeliska regeringen. Men för att kritiken ska kunna uppfattas som rättvis och legitim, bör den stå i proportion till andra konflikthärdar i världen. När gjorde Svenska kyrkan senast något utspel för de iranier som nu kämpar för sin frihet under den repressiva islamistiska regimen i Teheran?

Ett första steg i kyrkans process för bot och bättring kunde vara att omedelbart skriva under IHRA:s definition av antisemitism som även inkluderar antisionism. Definitionen har redan erkänts av Europaparlamentet, samt en rad nationella parlament, senast av Frankrike och Portugal.

Nu är det hög tid för Sverige – värdlandet för den stora minneskonferensen för Förintelsens offer som hölls år 2000 – att snabbt göra slag i saken och anta defintionen.

Den lutherska kyrkans inställning till det judiska folket har ett dunkelt förflutet. Man behöver inte gå längre än till domkyrkan i Uppsala för att upptäcka den berömda judesuggan, som alltjämnt utsmyckar katedralen. Många forskare menar att Förintelsen i Europa aldrig kunde ha ägt rum om det inte var för den seglivade antisemitismen inom kyrkligheten, inte minst inom den lutherska folkkyrkan.

Men sedan dess har kyrkosamfund efter kyrkosamfund gjort upp med sitt förflutna. Det gäller såväl den Romersk-katolska kyrkan som den evangeliska kyrkan i Tyskland. Den växande antisemitismen i Europa och den judiska flykten från Malmö ger frågan ny aktualitet för såväl Svenska kyrkan som den svenska regeringen.

Det fanns en tid när Sverige var känt som landet som räddade judar och stod upp för alla människors lika värde. Namn som Raoul Wallenberg, Dag Hammarskjöld och Emil Sandström har för evigt etsat sig in i mänsklighetens kollektiva minne.

Och det var inte länge sedan denna ärorika tradition återupplivades av den socialdemokratiske statsministern Göran Persson med hans massiva satsning på folkbildningskampanjen ”Om detta må ni berätta”, samt den internationella minneskonferensen för Förintelsens offer i Stockholm år 2000.

Arvet förpliktar. Nu är det hög tid för både kyrka och regering att komma till insikt och följa i fädernas spår.

Ingenting hindrar Svenska kyrkans ledning från att kritisera den israeliska regeringen. Men för att kritiken ska kunna uppfattas som rättvis och legitim bör den stå i proportion till andra konflikthärdar i världen.

Nuri Kino coronasjuk – manar till ansvar

Coronapandemin. Journalisten och författaren Nuri Kino är hemma igen efter att ha vårdats på sjukhus för covid-19.... onsdag 25/11 10:00

Vi får inte glömma bort att vi är fria i Kristus!

Arbetslivskrönika Inom ICCC, den Internationella kristna handels­kammaren, ser vi det som ett nyckeluppdrag från Gud... onsdag 25/11 00:00

Många tror att problemet fortfarande stavas Israel

Israelkrönika I lördags lade den i nuläget mest kände sångaren i Egypten, Mohamed Ramadan, ut en bild på... onsdag 25/11 00:00

Jag vågar inte möta sorgen efter pappas död, vad ska jag göra?

Familjefrågan Hej Karin! Jag är rädd för att känna. Jag har inte vågat sörja min pappa, som hastigt gick bort för...

När ryktet är bättre än vi förtjänar – brevet till Sardes

De sju församlingarna i Uppenbarelseboken (del 6/8). ”Du har namn om dig att du lever, men du är död” (Upp 3:1). Detta måste vara några av Nya...