Vilken plats har judendomen i islam? Tillåter islamsk teologi existensen av den judiska staten Israel? Hur kommer det sig att antisemitismen är så utbredd i den muslimska världen? Varför ser de rött när det gäller Israel?

I Koranen nämns ordet ”judarna” omkring tio gånger, begreppet ”Israels barn” strax över 40 gånger, och ”Bokens folk” (alltså judarna) strax över 30 gånger. Det visar tydligt på att Muhammed var ganska upptagen med att fundera över judarna och deras religion från första början. Men varför?

Judendomen hade stort inflytande på Muhammed under hans tidiga mission, och det var inte förrän islam blev starkare som detta kom att ändras. Han föddes och växte upp i handelsstaden Mecka, där det fanns gott om både judar och kristna. Omkring år 610 började Muhammed sin mission, men folket i Mecka antog honom inte som profet.

Folket i staden kände också till historierna om judarnas och de kristnas religion, och ansåg därför att Muhammed nu bara kopierade det redan existerande, att han plagierat den så kallade nya religionen, där han gjorde sig själv till profet. Framför allt då mycket av det Muhammed predikade var sprunget ur just judendomen. Från år 610 fram till 622 försökte han, utan någon större framgång, få följare.

Efter flytten från Mecka till Medina vände det dock och han fick fler och fler följare. Även militärt blev Muhammed allt starkare. Judarna började nu, genom sin blotta existens, utgöra ett teologiskt hot mot den nya religionen – bland annat med hotet om plagiat och därmed delegitimering av islam – då de vägrade erkänna islam.

Man behövde ta avstånd från judarna, och det gjordes på olika sätt: Man uppmanades att inte umgås med dem, man bestämde att de måste betala huvudskatt ( jyzia) för att få rätt att leva, man avhumaniserade dem genom att kalla dem apor och grisar, man gav dem dhimmi-status (en underordnad status inom islam) vilket bland annat innebar förbud mot att bära vapen och äga land, och man anklagade dem för att döda profeter (som Jesus).

Med andra ord hade judarna förbrukat alla sina rättigheter och skulle behandlas därefter – som lägre stående.

När därför ”judarna” och ”Israels barn” omnämndes i Koranen försökte man nu skilja på uttrycken. ”Judarna” ansågs vara en religiös grupp, inte en nation, och innebar de människor som levde bland muslimer. ”Israels barn”, däremot, ansågs vara en etnisk grupp, ett mytologiskt folk, som inte längre existerade – eller aldrig ens hade existerat.

Detta är en av många orsaker till att man fortfarande inte ser länken mellan historien och dagens Israel.

Anti-judendom i islam beror alltså på att judendomen hotar Koranens validitet, eftersom Koranen och islam ses som själva begynnelsen. Därmed är judendomen falsk, liksom kristendomen. Det värsta som kan hända är att judar återigen ber på Tempelplatsen, eftersom de då manifesterar judendomen som en äkta och levande religion som utmanar islam.

På grund av detta är den moderna staten Israel ett teologiskt hot mot islam, och anti-judendom blir en form av inbyggd antisemitism som krävs för att verka som islams motpol.

Dessutom menar man att det som en gång varit muslimskt land inte kan bli något annat, alltså att det som en gång tillhört Dar-al Islam (islams hus) är så för alltid.

År 638 invaderade muslimerna det bysantiska riket i Israel, och bortsett från 200 år av korsfararvälde har det fram till första världskrigets slutskede 1917 varit muslimskt. Därmed kan inte detta land bli något annat, menar man, eftersom det tillhör Dar-al Islam. På så sätt blir staten Israel ett både politiskt och territorialt problem.

Sammanfattningsvis kan man säga att judendomens plats i islam fungerar som en form av motpol, att staten Israel utgör ett teologiskt hot som inte, under några omständigheter, kan accepteras, att den moderna staten Israel är som en nagel i ögat på den numera politiserade muslimska världen. Detta med tanke på judarnas underordnade status som förbjuder dem att försvara sig med vapen samt äga land – vilket judarna nu gör.