Berättigad kritik har under årens lopp riktats mot det partipolitiska inflytandet i Svenska kyrkan. S och C har gjort Svenska kyrkan till en maktbas för att bevara sitt politiska inflytande i samhället i övrigt. Men problemet med kyrkans politisering via biskopar och präster är nu minst lika stort.
Svenska kyrkan har av hävd en så kallad dubbel ansvarslinje. Den innebär att präster och lekmän har olika ansvarsområden. En demokratisk linje – med företrädare valda i allmänna val till kyrkomöte, stiftsfullmäktige och församlingarnas kyrkoråd – står för sitt ansvarsområde, som är för kyrkans förvaltning. Prästerna står, genom sin vigning och då avgivna löften inför Gud, för uppdraget att ta ansvaret för kyrkans lära och sakramentsförvaltningen.
Enligt kyrkoordningens första paragraf är Bibeln grunden för kyrkans lära och liv, det vill säga för vad prästerna ska säga och göra. Den dubbla ansvarslinjens exakta utformning har skiftat över tid men består fortfarande.
Vad som under det senaste året har blivit tydligt är att präster och biskopar i allt högre utsträckning verkar vilja ta kyrkopolitikernas plats. De uttalar sig i allmän- och kyrkopolitiska frågor, och alltid med vänsterprofil och gärna i sexualetiska frågor. Bibeln har i de senare frågorna för länge sedan lagts åt sidan.
Resultatet är att upplösningstendenserna i Svenska kyrkan accelererar. När ledande präster lämnar Bibeln och underminerar den rådande kyrkoordningen med den dubbla ansvarslinjen är Svenska kyrkan obevekligt på väg att gå i kvav.
Vad syftar jag på?
Gunilla Hallonsten, kyrkoherde för Svenska kyrkans största pastorat (Malmö), angrep i en debattartikel i Kyrkans tidning (15/6, 2022) den kristna synen på äktenskapet och förespråkade polyamorösa relationer. Den nye ärkebiskopen Martin Modéus anförde i Dagens Nyheter (24/1) att kulturella muslimer är välkomna som medlemmar i Svenska kyrkan oavsett om de är döpta eller ej. Detta trots att dopet efter 1996 medlemsgrundande.
Biskoparna i Västerås (Mikael Mogren), Karlstad (Sören Dahlevi) och Stockholm (Andreas Holmberg) meddelade i en intervju i tidningen Syre (24/12, 2022) att de inte längre antar prästkandidater som står fast vid en bibelteologiskt motiverad äktenskapssyn. Detta trots att kyrkan efter 2009 som bekant har två vigselordningar: en som är bibelteologiskt motiverad (för en man och en kvinna) och en som ytterst sett är motiverad av svensk diskrimineringslagstiftning (för homosexuella par).
I samtliga dessa fall agerar ledande präster som om de stod över kyrkoordningen och inte som om de var kyrkans tjänare med ett specifikt uppdrag.
Ärkebiskopen underminerar dopet som medlemsgrund med sitt kyrkopolitiska uttalande, och de tre biskopar som inte vill anta bibeltrogna prästkandidater underminerar kyrkomötets beslut från 2009, och detta trots att kyrkomötet så sent som 2022 avslagit motioner om införande av vigseltvång.
Först lämnades läran och lärans grund, Bibeln, genom införande av samkönade äktenskap. Nu är också strukturerna på väg att överges. Följden blir ett sammelsurium, där den kristna tron och etiken kommer att försvinna och prästerna mer och mer blir propagandister för allsköns idéer med vänsterpolitisk koppling.
Detta försvagar i sin tur ytterligare Svenska kyrkans legitimitet.
Det var därför ingen slump att satirprogrammet Svenska nyheter i SVT i fredags (3/3) tog sig tid att belysa och driva med galenskaperna i kyrkan. Stenarna har börjat ropa.