Vi behöver öppna för den helige Andes frihet och liv för att få den förändring som vi är i så stort behov av i våra församlingar. Det kan vara lätt att hamna i stagnation, men desto svårare att komma ur den. Därför är det så viktigt att hitta vägar för att göra det.
När det gäller stagnation är de former vi skapat ofta orsak till denna. ”Frikyrka” är ett ord som talar om en ställning och en inriktning. Frikyrkorna kom till för att de ställde sig utanför Svenska kyrkans statskyrkosystem, man ville vara fria och oberoende av detta system.
Förebilden för dagens frikyrkor, när de bildades, var att man ville komma närmare det bibliska ursprunget. Man ville komma närmare det bibliska ursprunget.
Det är betydelsefullt att tänka på vår bakgrund och det arv som finns i frikyrkorörelserna. Den frihet och spontanitet som tidigare präglade dessa rörelser, saknas till stora delar i dag. Det finns säkert flera orsaker till detta men låt oss inte vara rädda för att fundera över varför utvecklingen blivit som den blivit.
Kanske de fina kyrkor som vi nu har kan ha bidragit till detta, mer eller mindre omedvetet. Det kan nu vara svårare att gå fram och ge ett spontant vittnesbörd än det var i de folkliga samlingar som förr hölls i enkla kapell och bönehus.
Det är inte bara kyrkobyggnaden som i viss mån kan påverka innehållet i gudstjänsterna, även beteckningen på de olika samlingarna kan bidra till detta. Numera kallas de flesta samlingar som hålls i frikyrkorna för gudstjänster, precis som i Svenska kyrkan.
Förr så kallades samlingarna i frikyrkorna för möten, en härlig beteckning som funnits med sedan frikyrkorörelsens barndom, men som under de senaste årtiondena har ändrats till gudstjänster.
Detta kan ha medverkat till att vi fått en stramare och mer högtidlig ram för samlingarna, vilket berövat oss mycket av den folklighet som tidigare var ett signum för frikyrkorna och som tilltalade folk i allmänhet.
I dag är nästan allt uppstyrt i förväg och i det närmaste tidsanpassat på minuten.
Om vi gör upp scheman för hur samlingar ska genomföras, blir det lätt människostyrt och var finns då den helige Andes möjlighet att verka? Vi är så noga med att ha kontroll över varje detalj i gudstjänsterna, att den helige Ande inte får utrymme att verka.
Vi får inte glömma att det finns en koppling mellan den helige Andes inflytande och frihet. Det kan vi se av detta ord: ”Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet” (2 Kor 3:17).
Den helige Ande låter sig inte styras av oss. Det är tvärtom den helige Ande som ska styra och leda oss, det är en grundläggande sanning som vi aldrig får tappa bort. Vi behöver den helige Andes närvaro och inflytande för att det skall bli andliga och bestående resultat.
Därför ska vi inte vara rädda för att återgå till en alltmer fri mötesstil, som gör att inte allt är så förutsägbart. Låt oss åter ge tillfälle för det som kallas fria vittnesbörd, där den som har något att berätta eller dela ett Guds ord, får tillfälle att göra det.
Förr kunde man också ha det som kallades eftermöte, där man dröjde inför Herrens ansikte och sökte honom i bön, utan att vara beroende av att samlingarna skulle avslutas efter en viss tid.
En återgång till ökad frihet kommer att ge en öppenhet för Gud att verka genom att han får komma med sitt tilltal, genom exempelvis profetiska budskap. Detta har alltmer försvunnit och den tidsram som satts upp och behovet av kontroll på allt i gudstjänsten, har bidragit till att det blivit svårare att lyssna in Guds tilltal. Detta trots att vi har ett så innerligt behov av detta.
Låt oss ge den helige Ande frihet till väckelse och förnyelse!