När statsminister Fredrik Reinfeldt 2014 manade svenska folket att ”öppna sina hjärtan” för världens flyktingar, så hörsammade Sveriges kristna. Kallet påminde om 3 Moseboks och Jesu ord om att älska invandraren som sig själv.
Kristet engagemang har gett synliga resultat: Muslimer har blivit frälsta och individer har integrerats, ofta tack vare kyrkors och kristnas personliga insatser utöver statens stödstrukturer.
Men kärlekskallelsen i kombination med fokus på det positiva och viljan att hjälpa har också gjort kristna blinda för baksidorna. För faktum är att Sveriges öppna gränser inte har fungerat. Inte för Sverige, och inte för den stora majoritet immigranter som aldrig kommer i kontakt med någon kyrka.
Det har länge varit svårt att prata om statistik i Sverige. Men sådan finns.
Ett argument för ökad invandring är att intäkter ska genereras som kan understödja en åldrande svensk befolkning. Men i sin bokMassutmaning visar nationalekonomen Tino Sanandaji att motsatsen skett: att utgifterna ökat och arbetskraften minskat, trots invandringen.
Men mest konkret syns förändringen på gatan och i människors vardag.
Invandrarbrottslighet har också varit svårt att prata om. Men i februari 2017 flög korken ur när Örebropolisen Peter Springare gick ut på Facebook med att en majoritet av namnen i brottsutredningarna var utländska.
Dödsskjutningar tillhör nu svensk vardag. Därtill har vi de grova våldtäkterna. Ett känt fall var gruppvåldtäkten i Uppsala, som streamades live på Facebook, utförd av två unga män från Afghanistan, samt en gärningsman som filmade.
Även denna form av brottslighet har varit svår att debattera. Gärningsmännens identitet och ursprung har tystats ner i medierna och regeringen har vägrat ge Brå uppgiften att undersöka.
Men i oktober släppte bloggaren Joakim P Jonasson sin egen medborgargranskning av dömda sexualförbrytare mellan 2012–17. Statistiken var tydlig: Män med utomeuropeisk härkomst begår 84 procent av de grova våldtäkterna, och 95,6 procent av överfallsvåldtäkter begås av män med utländsk härkomst. Många flickor och kvinnor har fått sina liv förstörda.
Kvinnor har även drabbats av ett utbrett hedersförtryck i Sveriges förorter, där män kräver att döttrar, systrar och fruar ska vara underdåniga och att kvinnor på gatan ska leva enligt sharia.
Inget tyder på att tron på sharia minskar när de kommer hit. 1994 kom imam Fouad Shangole till Rinkeby. Tio år senare åkte han till Somalia, där han blev domare i Al Shabaabs shariadomstol. 2008 dömde han den 13-åriga flickan Aisha Ibrahim Duhulow till döden genom stening.
Sverige hade tagit till sig honom, men han hade inte tagit till sig Sverige.
Därtill har vi de mer än 300 svenskar som anslutit sig till Islamiska staten, och enligt Säpo finns i dag tusentals våldsbejakande extremister i Sverige.
Vi har också fått se en ny antisemitism växa fram i Sverige. För en tid sedan skanderade 200 muslimer i Malmö saker som ”vi ska skjuta judarna” och ”Muhammeds armé kommer att återvända” (för att utföra en ny judemassaker). Ett exempel på konkreta faktorer som gjort att judar inte känner att de kan bo kvar i Malmö.
Ovannämnda problem är direkt kopplade till Sveriges öppna gränser mot muslimvärlden.
I början av 1990-talet rådde en akademisk debatt om islam i Västvärlden. Harvard-professorn Samuel Huntington menade att islams utövare var så övertygade om sin egen religions överlägsenhet att de inte skulle kunna anpassas till en kristen västvärld.
De flesta akademiker hävdade motsatsen, att islam var mångfaldigt och att vi borde öppna våra gränser.
Vi lyssnade hoppfullt på de sistnämnda. Men tjugofem år senare framstår Huntington vara den som hade rätt.
Islam medför hårda värderingar och dömande lagar, som utgör en tydlig källa till konflikt i ickemuslimska majoritetssamhällen. En undersökning av Pew Research Center visar att Sverige år 2050 kan komma att ha hela 31 procent muslimsk befolkning. Med all sannolikhet kommer de problem vi redan nu ser, då att öka.
Inför detta behöver svensk kristenhet bli mer medveten.
Kristendomen korsar alla gränser – något kristna historiskt praktiserat genom mission, inte genom att jämställa öppna hjärtan med öppna gränser. Kristna ledare har genom historien strävat efter att göra rätt och ha de stora perspektiven i fokus, inte kokat ner tron till att vara snäll.
Missionsiver, kärlek till muslimer och till alla människor, måste förenas med insikten om att vi kristna också älskar och vill värna om Sverige.