Didaktik fick vi lära oss mycket av under hela högskoletiden. Jag minns speciellt en sak: för att eleverna ska förstå vad en sak är så behöver vi berätta för dem vad det inte är. Speciellt i matematiken fick vi träna på det. För att till exempel förklara vad likhetstecknet är så ger man exempel och förklaringar på vad det inte är.
Jag har nu sökt lärarjobb på olika skolor i tre månader. Jag hade inte förväntat mig att gå på några intervjuer då jag verkligen trodde att mitt läraryrke var passé, men jag ville ändå inte ge upp – att jobba som lärare för barn är det roligaste som finns för mig och jag kommer inte att ge upp förrän Gud ber mig att göra något annat.
På två av dessa skolor, varav en är en kristen skola, fick jag höra att ”man bör vara professionell på skolan, men privat kan man självklart ha sin egen tro”. Detta sades i samband med att vi pratade om den skola som sade upp mig på grund av hen-frågan.
Nu ska jag tillämpa mina högskolestudier i denna debattartikel och förklara vad ovanstående citat är och inte är. Jag börjar med vad det är.
Som person har jag flera olika roller. För min dotter är jag mamma, för min man är jag fru och för mina elever är jag lärare. Jag kan dela upp min livsstil i olika roller beroende på var jag är och med vem jag är.
Alltså, när jag är lärare på skolan kallas det för att det är min professionella roll och jag har bestämda uppgifter som jag ska utföra. När jag är mamma åt mitt barn kallas det för att jag är i min privata roll, och även där har jag bestämda uppgifter som jag ska göra.
Vissa bitar av dessa två roller går in i varandra, men ändå kan man skilja dem åt.
Jag kan alltså inte ha den renodlade mammarollen för mina elever och inte heller den renodlade lärarrollen för min dotter. Med andra ord kan jag till exempel inte som lärare bestämma när mina elever ska lägga sig på kvällen eller med vilka vänner de får umgås, men undervisa dem i ämnen som är bestämda av Skolverket behöver jag göra och även ge betyg/bedömning.
Som mamma åt min dotter har jag till exempel rätt att uppfostra henne enligt min kristna tro, alltså att dagligen prata med henne om Gud, läsa Bibeln för henne och ta med henne till kyrkan. Jag har rätt att undervisa henne i vilka ämnen jag vill utan någon press på mig från Skolverket, och betyg i några ämnen kommer hon inte att få av mig.
Och nu till vad citatet inte är. Att jag som mamma anser att det är fel att vilseleda mitt barn betyder inte att det plötsligt blir okej att vilseleda andras barn, bara för att jag ikläder mig rollen som lärare.
Att jag anser att det är psykisk misshandel att vilseleda mitt barn att tro att hon får välja sitt biologiska kön betyder inte att det plötsligt blir okej att psykiskt misshandla andras barn genom att vilseleda dem bara för att jag ikläder mig rollen som lärare.
Paulus sade till galaterna: ”Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus” (Gal 1:10; NUB).
Många kristna i dag önskar tro att man kan tjäna både Gud och människor samtidigt. Hur är det möjligt egentligen? Om Gud säger att jag inte ska vilseleda barn, men människorna säger att jag ska göra det – är det möjligt att göra båda dessa genom att påstå att man går in i olika roller?
Om Gud säger att jag inte ska döda ett foster, men människorna säger att jag ska göra det – är det möjligt att följa båda dessa uppmaningar genom att hemma ha en kristen tro och på jobbet som barnmorska ha en sekulär tro?
Om du anser att det går, så bekräfta gärna var det står i Bibeln. Jag är uppriktigt nyfiken och vill gärna att vi öppnar upp för dialog.