Det är med stigande obehag och bestörtning som jag läser Världen idag (10/9) i en artikel under rubriken ”Skolverket hänvisar till RFSU – som hyllar porr”. I länken som nås genom Skolverkets hemsida föreslår RFSU undervisning om ”konsumtion av pornografi i lusthöjande syfte”.
Att unga tjejer söker vård för skador i underlivet på grund av att de pressats till hårdhänt sex av killar, som inspirerats av våldsporr, överraskar mig inte.
Inte heller blir jag överraskad när ett målsägandebiträde uttalar sig på följande sätt efter att två killar i 18-årsåldern har dömts för att de förgripit sig på en yngre tjej: ”Den här domen och den begångna gärningen är ett tydligt exempel på en snedvriden sexualbild. Det är tyvärr ofta som jag i mitt yrke möter unga tjejer som har varit utsatta för liknande övergrepp. Det visar tydligt på konsekvenser av hur unga påverkas av våldsporr.”
Nu utgår jag ifrån att Världen idag inte ger sig förrän högskoleminister Matilda Ernkrans har tagit bort Skolverkets ytterst beklagliga länkar till RFSU undervisningsmaterial.
Varför?
Sexualiteten är genetiskt nedärvd i oss. Men de bilder utifrån som vi människor reagerar på och som framkallar lust, värme, tillit, längtan, ömhet och förväntan är till stor del en inlärning. Denna inlärning sätter djupa spår främst under tidiga tonåren. Genom negativ inlärning sker avtrubbningen successivt. Porrkonsumenten lär sig att den sexuella lusten hör samman med förnedring av kvinnor. Förnedringen i sig blir sexuellt upphetsande.
Men även inlärda bilder som sitter i hjärnan och som vi aldrig skulle införliva med vår världsuppfattning eller handlingsrepertoar i normalt tillstånd kan komma fram och förverkligas, när alkohol eller andra droger flyttat hämningens gränser.
Pornografins skildringar slutar sällan i våldet, äcklet, förnedringen och smutsen. Vad det än handlar om, så lyfts det för de agerande upp till lustens, glädjens och njutningens plan. Intrycket är att kvinnor njuter av övergreppen och ber om mera.
Det är i denna skärningspunkt som pornografins mest demoniska budskap sker.
Om föräldrar och andra vuxna visste hur många av våra barn och ungdomar som under sin viktiga utvecklingsperiod i förpuberteten och tonåren tog del av dagens pornografiska utbud, så tror jag att det skulle uppstå en folkstorm!
Personligen stör det mig oerhört, när det blir en normalisering av avskyvärda beteenden. Det får inte tillhöra vardagen på någon skola att tjejer får höra att de är horor eller slampor, att de får sexistiska och spydiga kommentarer om sitt utseende, blir tafsade på brösten, får en hand mellan benen eller på rumpan.
Sexuellt ofredande bryter inte bara mot skollagens nolltolerans, brottet har också sitt speciella lagrum i brottsbalken. Huvudmännens (kommuner och fria skolors ägare) uppgift är att se till att skolor får resurser så att de kan genomföra skollagens krav och intentioner. Det är en självklar rättighet för samtliga elever, och en absolut skyldighet för personal vid alla skolor, att varje dag se till att ingen överträdelse av skollagen äger rum.
Jag utgår ifrån att huvudmän, rektorer, lärare och all annan personal i början av läsåret 2020/21 har sett till att skollagens och diskrimineringslagens ”Nolltolerans mot sexuella trakasserier och övergrepp” inte bara blir tomma ord som pliktskyldigt skrivs in i skolans likabehandlingsplan och i andra dokument, som en potemkinkuliss.
Se till att det blir ändring på riktigt!
Jag har en vision om att alla svenska skolor på alla nivåer ska prioritera frågan: Hur tar vi död på pornografin och låter kärleken leva? Ett arbete som, så klart, måste ske i nära samarbete med elever och föräldrar om det ska nå framgång.