Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön.
2 Krönikeboken 15:7

Världen idag

Det är dags att sluta måla upp kvinnan som roten till allt ont

De paralleller som Olof Edsingers drar mellan kvinnan ”Isebel” i Uppenbarelseboken och dagens radikalaste feminister, häxkraft och Knutby-fundamentalism är olämpliga. Det menar Sara Forslund, artist, teologistudent och pastorskandidat Equmeniakyrkan i en replik till Olof Edsingers artikel om Uppenbarelseboken på Tro & Liv den 17/11.

Debatt · Publicerad 00:10, 2 dec 2020

I sin femte del av Tro och liv-serien om de sju församlingarna i Uppenbarelseboken jämför Olof Edsinger bokens nämnda ”Isebel” med dagens radikalaste feminister, häxkraft och Knutby-fundamentalism. Jag finner inte bara parallellerna olämpliga utan ifrågasätter också den teologiska tillämpningen.

Om vi tittar noggrannare på kyrkofädernas polemik angående kvinnligt ledarskap kan vi se att frågan fortfarande diskuterades hätskt under 100- och 200-talet. Det visar också att den framväxande patriarkalismens var tvungen att konfrontera olika grupperingar inom kristen teologi och praxis som var positivt inställda till kvinnligt ledarskap.

Men tyvärr har varken Edsinger eller den tidiga kristna historieskrivningen bejakat denna bittra polemik.

Resultatet av de patristiska författarnas polemik blev att jämställa kvinnligt ledarskap i kyrkan med kätteri. Den sorgliga konsekvensen av denna framväxande syn blev ett teologiskt förtal av kristna kvinnor.

Uppenbarelsebokens författare Johannes uttrycker här en stark polemik mot en profetissa han namnger som Isebel, som med stor sannolikhet var ledare för en kristen och inflytelserik profetskola i Tyatira. Men i evangeliernas texter finns det inte en enda berättelse eller uttalande där Jesus kräver en kulturell eller patriarkal anpassning och underkastelse för kvinnornas del. 

I teologidoktor Hanna Stenströms textanalys av Upp 17:1–19:10 förstår vi att i den heder-skam-kultur där Uppenbarelseboken skrevs var prostituerade illa sedda därför att de inte bejakade hederskulturens krav på kvinnor. Språket om ”den prostituerade kvinnan” behöver därför förstås i ljuset av det samhälliga föraktet för den prostituerade kvinnan.

Om otukten och köttätandet i Upp 2:20 ska ses som symboliskt eller konkret, tydliggörs inte. Speciellt eftersom ”ätandet av offerkött” kan vara uttryck för den praxis som Paulus beskriver i 1 Kor 10:27–31 och ”otukt” är ett väldigt mångtydigt begrepp. 

Hanna Stenström lyfter också fram vilka som skulle kunna anses vara skökans motsats. En möjlighet är de 144 000 manliga jungfrurna i Upp 14:1–5. De 144 000 männen tecknas i kontrast till Isebel och Babylon.

Dessa manliga jungfrur påminner överväldigande om hederskulturens ideala kvinna, där familjehedern beskyddas genom att beskydda sin jungfrudom. De skiljer sig från de män som haft sex med Isebel och med Babylon eftersom de aldrig befläckat sig genom sexuellt umgänge med kvinnor.

De ideala kristna är män, och det är en androcentrisk kultur där den normativa människan är en man.

Jag finner inte bara parallellerna olämpliga utan ifrågasätter också den teologiska tillämpningen.

Ekumenisk bönevecka för kristen enhet

Bön. Den årliga böneveckan för kristen enhet genomförs den 18-25 januari i mer än 120 länder. Även om vi... fredag 15/1 20:00

Joggande judinna mördad – ett offer för tystnadskultur

Israelkommentar Den 20 december 2020 är israeliska sexbarnsmamman Esther Horgan ute på sin vanliga joggingrunda.... torsdag 14/1 00:00

Sönderfall i samhällen ger oss viktig lärdom

Ledare Historien visar att det inte går att gardera sig, att bygga murar mot faror eller säkerhetsnät mot... torsdag 14/1 00:00