Den rättfärdige gläder sig i Herren och flyr till honom, och alla som har ärliga hjärtan skattar sig lyckliga. 
Psaltaren 64:11

Världen idag

Foto: Julia Nordh

Isebels ande i församlingen – brevet till Tyatira

Tro och liv-serie · Publicerad 00:00, 17 nov 2020

Av de sju städer vars församlingar står på Jesu sändlista var Tyatira den minst betydelsefulla – åtminstone i allmänhetens ögon. En av få saker som stack ut jämfört med de övriga städerna var det stora antalet handels- och hantverksgillen. Just detta skulle å andra sidan komma att bli orsaken till flera av de problem som konfronterade de lokala kristna.

Varje gille hade nämligen sin egen gudom, i vars hyllningar man som handelsman förväntades delta. Mot slutet av de religiöst laddade ”firmafesterna” var det dessutom vanligt att även andra gränser korsas. Läs: sexuella orgier.

Också Tyatiras kristna kände på så sätt av friktionen med den omgivande kulturen. Men till skillnad från vissa andra församlingar i regionen kom trycket här inte bara utifrån – utan inifrån. I församlingens mitt fanns nämligen en person som Jesus kraftfullt väljer att markera emot: profetissan Isebel.

Med all säkerhet ska Isebel betraktas som ett kodnamn. Det anspelar på den hedniska prinsessa som omnämns i 1 Kungaboken och som till stor olycka för nationen tas till gemål av Israels kung Ahab. Längre fram blir hon en beskyddare av landets avgudaprofeter, vilket leder fram till en massiv konfrontation under profeten Elias ledning (se 1 Kung 16–18).

I Jesu beskrivning av Tyatiras inkarnation av Isebel träder följande karaktärsdrag fram:

• Hon kallar sig profetissa.

• Hon undervisar och har inflytande i församlingen.

• Hon förleder Guds folk till otukt och avgudadyrkan – sannolikt genom att uppmuntra dem att vara med i de lokala handelsgillena och även delta i deras famösa ”firmafester”.

• Hon vägrar att omvända sig.

• Hon döms av Herren själv – men drar också med sig andra i sitt fall.

På modern svenska talar vi alltså om en stark ledare med profetiska anspråk, som manipulerar och förvrider huvudet på sin omgivning, och som har ett likaledes förvridet förhållningssätt till såväl andlighet som sexualitet. Tyvärr är inte detta fenomen isolerat till vare sig Israel under kung Ahab eller Tyatira under det första århundradet. Nej, Isebel är en personlighet – och i förlängningen en andemakt – som dyker upp under hela den kristna kyrkans historia.

I mer extrema fall kan det yttra sig genom häxkraft eller sekterism eller – som i Knutby Filadelfia – profetiskt tal om ”Kristi brud” och ”andliga hustrur”. Men mer generellt är det sannolikt denna ande som talar genom delar av vår tids feminism – åtminstone när den hemfaller åt könskrig och orättfärdig dominans av män.

Många menar också att den gnostiska rörelse som med tiden skulle få fäste i regionen, montanismen, hade inslag av just en isebelisk andlighet.

Om vi återgår till Jesu ord till Tyatira kan det vara värt att notera att Herrens inledande ord till församlingen präglas av en påfallande värme: ”Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina sista gärningar är fler än de första” (v 19). Men det verkar alltså som att fromheten och den goda viljan hos dessa syskon hade spelat dem ett spratt. Den har nämligen fått dem att tolerera en personlighet som i stället borde ha stötts ut ur deras gemenskap.

Lika tillmötesgående som Jesus är mot dem som visat sig trogna hans evangelium, lika skarp är han därför i sin tillrättavisning av Isebel och hennes efterföljare. Det här kan därför vara en lärdom för församlingen i alla tider. Isebels ande är inte något som vi milt ska överse med. Falska och manipulativa profetgestalter – och det gäller naturligtvis oavsett kön – behöver konfronteras som de förförare de är (jfr Tit 3:10–11; 2 Joh v 9–11, m fl).

Detta är vare sig att vara kärlekslös eller mindre Kristuslik. Snarare är det att våga företräda vår Herre just så som han träder fram i detta brev. Inte nog med att han har ögon som eldslågor och fötter som skinande brons (Upp 1:14–15) – han är också den som ”ska styra [folken] med järnspira som man krossar lerkärl” (Upp 2:27).

Han är helt enkelt både domare och frälsare – och på samma sätt behöver han få träda fram i våra nutida församlingar.

På modern svenska talar vi alltså om en stark ledare med profetiska anspråk, som manipulerar och förvrider huvudet på sin omgivning och som har ett likaledes förvridet förhållningssätt till såväl andlighet som sexualitet.

Upp 2:18–29

KD-politiker: Gör annandag pingst till helgdag

Motionsfloden. Återinför annandag pingst som helgdag. Det föreslår kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson i en motion... lördag 23/10 22:00

Guds spår i skapelsen är starkare än sekularisering

Ledare Ordet sekularisering kommer av latinets sæcularis, från vilket vi har det svenska ordet sekel.... lördag 23/10 00:00

Cementa och LKAB visar behov av reformerad miljöbalk

Ledare Minns du valrörelsen 2006? Centerpartiet under Maud Olofsson gick till val på att i... fredag 22/10 00:10

Josefssons attack efter Vilks död: ”Hyckleri”

Yttrandefrihet. Efter konstnären Lars Vilks bortgång har hans livsgärning hyllats av många. Journalisten Janne... lördag 23/10 18:00

Tårarna rann när hon hörde Guds ord

Missionsglimten Jag talade nyligen med våra partner i ett land i Centralasien som använder sociala medier för att... lördag 23/10 00:00

Bråket EU–Polen belyser värdekonflikt

Ledare Spänningen mellan EU och Polen har under veckan ökat ytterligare en nivå. I förra veckan slog polsk... fredag 22/10 00:00
E-tidning
Tidningen kommer ut tisdag–lördag. Fredags- och lördagsutgåvorna publiceras endast digitalt.
Senaste magasinen

Han överlevde allvarligaste formen av cancer

Församlingsliv Vittnesbörd. Av egen erfarenhet vet Conny Peterson att Gud tar hand om oss, vad som än händer. För egen del har...

”Jag fick se en syn av himlen i en timme”

Ung Livsberättelse. I en timmes tid fick Amanda Nordin uppleva himlen och se både Gud och Jesus och färger som inte...
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier