Plusarkiv: En samlad Hjalmar Gullberg

En samlad Hjalmar GullbergEn av svensk diktnings verkliga giganter, Hjalmar Gullberg, har nu väckts till liv genom en ny bibliografi. Få har som Gullberg skapat dikter som blivit ett med medvetandet hos breda lager av svenskar. Christian Braw har botaniserat i det digra materialet. Hjalmar Gullberg är en av den svenska diktningens allra största gestalter. Hans bildning och kringsyn, han enastående språkförmåga bidrog till att han kunde skapa en dikt som på samma gång kunde stå på högsta litterära nivå och ändå vara de breda lagrens dikt.
Lennart Karlström har samlat det mesta, som finns av och om diktaren i boken Hjalmar Gullberg – en bibliografi (Carlsson förlag).
Här finns förteckningar av utgåvor, översättningar, manuskript, inspelningar och till och med parodier. Det senaste är faktiskt viktigt. Först när en dikt är så allmänt känd, att man kan förutsätta att alla har den aktuell – först då kan en parodi eller pastisch utföra sin uppgift.
Den verkliga dikten står som en bakgrund eller en vakande skugga och ger tyngd åt parodiens lek. En sådan parodi av Örjan Björkhem finns från 1978.
En teologie studerande, Rune Imberg, hade på någon punkt förbrutit sig mot den politiska korrektheten och följdriktigt utsatts för hetsjakt av universitetsmyndigheter, medier och enskilda. Örjan Björkhem anknyter till Gullbergs dikt om Karin Boye, Död amazon. Han skriver:

Du som kämpar mot övermakten
du skall häcklas och långsamt flås.
Starka saker har enligt TT skett i Theologicums mörka bås.

Även Grönköpings Veckoblad använde sig av travestin, när den firade sin hundraårsdag med en bearbetning av Gullbergs diktcykel Förklädd gud.
Den mest omfattande delen av Lennart Karlströms verk är ett urval artiklar om och med Hjalmar Gullberg. Här kan man följa hans väg som författare, alltifrån den första början som en i kretsen kring Frans G Bengtsson.

Här finns bidrag av det dåtida Sveriges främsta litterära bedömare. Deras nivå imponerar. De kunde skriva. De ville förstå – och de ville främja den svenska diktningen. Flera av deras texter är i sig konstverk.
Olle Holmberg skriver 1929 om Hjalmar Gullbergs Sonat: "De olika tonerna på Hjalmar Gullbergs instrument har... smälts samman: skämtet och allvaret, kvinten och basen, scherzo och appassionato." Därmed har han också sagt något väsentligt om hela Hjalmar Gullbergs diktning fram till den stora krisen.
Den kom efter 1945. Dittills hade han varit en centralgestalt i svenskt kulturliv. Han var akademiledamot på Selma Lagerlöfs stol, han var chef för Radioteatern. Hans diktning hade varit central för den svenska beredskapsandan – det är i detta sammanhang Förklädd gud hör hemma.
Han hade vävt samman kristen, antik och samtida tematik i sin diktning på ett sätt som gjorde att han kunde nå vida kretsar. Som chef för Radioteatern hade han låtit uppföra Kaj Munks pjäser, medan denne hade spelförbud under den tyska ockupationen av Danmark.
Nu var beredskapen över. Nu var det "Människorikets skördetid" – för att tala med Tage Lindbom. Det var också existentialismens och den modernistiska poesins genombrottstid. Hjalmar Gullberg framstod i den belysningen som överspelad och gammalmodig. Det var – med hans egna ord – "okonstens tid".

Hjalmar Gullberg valde att bli en del av den, på sitt eget sätt. Artur Lundkvist skriver 1958: "Han är färdig med det angenäma, färdig med kompromissande harmonier. Nu strävar han att blotta alla rämnor, ta fram alla motsättningar mellan hädelse och fromhet, ställa förnekelse oförmedlat bredvid förhärligande."
Lundkvists bild av Gullbergs tidigare diktning är missvisande men kännetecknande för det dåvarande kulturklimatet.
Kritiken mot Hjalmar Gullbergs diktning kulminerade 1973 med Olof Lagerkrantz häftiga angrepp och förlöjligande av hans livsgärning och diktning. Själv hade skalden då varit död sedan 1961. Men detta var i svallvågorna efter 1968, och Olof Lagerkrantz hade redan lovprisat kulturrevolutionen i Kina, där man krossade konsertpianisters handleder. Detta var hans egen lilla kulturrevolution. Att den alls är ihågkommen beror på att det var just Hjalmar Gullberg, som han angrep.Christian Braw