Estoniakatastrofen

Statens haveri­kommission: Kommer inte räkna på de nya siffrorna om Estonia

Jörgen Zachau, utredningsledare på Statens haverikommission, påpekar för Världen idag att den officiella slutrapporten ska presenteras på tisdag.

Statens haverikommission kommer inte att göra egna beräkningar för att verifiera eller avfärda den inofficiella utredning som gör gällande att de omtvistade hålen på Estonia måste ha orsakats av en kollision. Det säger utrednings­ledaren Jörgen Zachau till Världen idag. 

Publicerad Senast uppdaterad

En ny rapport, som Världen idag rapporterade om i onsdags, presenterar beräkningar som gör gällande att en högenenergi­händelse uppe vid ytan måste ha orsakat de hål som finns på Estonias styrbord­sida. Rapporten utgår från den skadezon med tre områden av strukturell påverkan inom ett drygt 22 meter långt skadeområde med två stora hål i varje ände av området. 

”Det rör sig om en kollission med en massa på 3 000–7 000 ton med 9–14 knops hastighet. Det finns ingen annan förklaring”, skriver rapport­författarna.

Jörgen Zachau, utrednings­ledare på Statens haveri­kommission vill inte kommentera dessa slutsatser.

– Vi kommer att redovisa våra slutsatser på tisdag, då vår slutrapport presenteras, säger han. 

I samtal med anhöriga i februari 2023 uppgav Jörgen Zachau att den svenska haveri­kommissionen saknade bra bilder från detta, för utredningen så centrala, skadeområde.

Det är något han inte vill kännas vid i dag. 

– Vi anser att våra bilder, och den resulterande fotogram­metrin, är av mycket hög teknisk kvalitet. Se gärna på vår hemsida, betonar han. 

Han vill heller inte kommentera det faktum att professor Anders Ulfvarssons beräkningar bekräftar den nya Estonia-rapportens slutsater som gör gällande att det är uteslutet att det omfattande skadeområdet kan ha tillkommit via botten­kontakt. 

– Vi kommer att redovisa våra slutsatser på tisdag, då vår slutrapport presenteras, svarar Zachau kort.

Jörgen Zachau håller heller inte med Anders Ulfvarson om att den ursprungliga haveriutredningen (JAIC) hade ett tydligt mål att allmänheten skulle godkänna visirhypotesen. Även om många delutredningar är välgjorda och nödvändiga bidrag till utredningen menar Ulfvarsson att det är den övergripande samman­fattningen som är bristfällig.

– Vi bedömer att JAIC inte hade något annat mål än att presentera en regelrätt olycks­utredning. Den övergripande samman­fattningen bedömer vi vara korrekt, medan vi inte delar JAICs samtliga slutsatser; vi har till exempel redan uppgett att vi anser att fartyget inte var sjövärdigt, förklarar Jörgen Zachau.

Statens haverikommission kommer inte att göra egna beräkningar för att verifiera eller avfärda expert­gruppens slutsatser, som enligt avsändaren stöds av fysikaliska beräkningar där alla modeller är reproducerbara med givna parametrar som uppfyller kraven på transparens.

– Vi har gjort en mängd olika besök på plats, fysikaliska beräkningar och andra undersökningar. De flesta av dessa är redan nu tillgängliga på vår hemsida, eller i övrigt offentliga. Vi avslutar vårt arbete med att presentera slutrapporten på tisdag, och kommer inte att behöva vidta fler utrednings­åtgärder, säger utrednings­ledaren.

Jörgen Zachau vill inte heller vill kommentera kritiken från Kristina Brandänge, klinikchef på Ersta psykiatri när Estonia sjönk, som erbjöd krishjälp för anhöriga direkt efter Estonia­katastrofen.

”Jag noterade mycket noga att det var väldigt samstämmiga berättelser som skilde sig mycket från den officiella bilden”, har hon berättat för Världen idag

Många som överlevde Estonia­katastrofen och som inte känner igen sig i haveri­kommissionens rapporter, liksom anhöriga till dem som omkom, har därefter av myndigheter och medier avfärdats som konspirations­teoretiker och bluffmakare. Hur kommenterar ni det?

– Egentligen inte alls. Vi kan dock konstatera att en del av de överlevande som vi intervjuat inte alls har läst JAIC:s rapport, medan relativt få har läst den i delar, och ännu färre i sin helhet. Många av dem vi intervjuat är nöjda med JAIC:s rapport, svarar Jörgen Zachau och beskriver hur de flesta emellertid är besvikna på hanteringen av frågorna om bärgning och övertäckning.

– Men det har ju inte med olycks­utredningen och JAIC att göra. Vi kan också konstatera att de överlevandes berättelser skiljer sig mycket åt, men att det finns en del röda linjer som vi tagit fasta på.

Jörgen Zachau undviker att svara på varför intervjuer som slutligen gjordes med överlevande 27 år efter katastrofen ska raderas. Centrala ögonvittnen förhördes aldrig av haveri­kommissionen, utan hördes endast ytligt av polis.

– Vi kan inte svara på varför JAIC gjorde som de gjorde. Däremot anser vi att det var en miss­bedömning av JAIC att inte intervjua alla överlevande. Därför har vi intervjuat dem i vår preliminära bedömning.

Jörgen Zachau håller delvis med haveri­kommissionens vittnesexpert Bengt Schager, som vägrade skriva under den slutgiltiga haveri­kommissionen och i stället lämnade kommissionen.

– Vi har förstått att en av anledningarna till att han lämnade JAIC var att han ville intervjua alla, eller åtminstone fler, överlevande. Vi delar hans synpunkt, och anser att det var en miss­bedömning av JAIC att inte intervjua alla överlevande. Därför har vi intervjuat dem i vår preliminära bedömning. Vi noterar att det är Schager som skrivit kapitel 6, ”Samman­drag av vittnesmål från över­levande”, i JAICs rapport.

Många av vittnena uppgav att de hörde en hög smäll och skrapande metalliska ljud precis innan Estonia började luta. Hur kommenterar ni det?

– Det stämmer utmärkt med det scenario som vi menar är det som hänt, nämligen att visiret slog hårt i bulben när det föll av, samt att rampen slog hårt i förpiks­däcket när den slets upp (av visirets tyngd). I samband med detta kan mycket väl metalliska skrapljud ha uppstått. Det stämmer dessutom väl med JAIC:s beskrivning. I samband med den kraftiga slagsidan har många föremål rört sig ombord, även på bildäck. Det är naturligt att det kan uppstå metalliska skrapljud också i samband med det, säger Jörgen Zachau.

Kan du kommentera Caroline Krooks och Lennart Berglunds upplevelse av påtryckningar från Sjöfarts­verkets Johan Fransson i etiska rådet?

– Nej, vi har inga uppgifter om det förutom det som förekommit i media. Det enda vi vet är att Estonia hela tiden har varit en farlig plats (vraket har rört sig mycket under åren) och sannolikt är det än i dag. Såvitt jag förstår ska etiska rådet ha upplysts om att dykningar runt och i skrovet var förenat med fara.

Hur förklarar ni Estonias omfattande skador upptill i aktern?

– Det kommer vi att behandla på pressträffen på tisdag.

Powered by Labrador CMS