I väntan på det himmelska sommarlovet

Vilken härlig söndag – hela långa, varma sommaren ligger framför! En söndag fylld av nostalgi. Minnena från stolt svensk teaterhistoria väcks till liv, när vi nyklippta och välkammade inför stolta tårögda mödrar framförde det vackra dramat om vårblommorna i backen. 

Bibeln talar om det himmelska sommarlovet, då vi får vila. ”Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina” (Hebr 4:9–10).

En tid när jag får ”vila på gröna ängar” (Ps 23:2).

Professorn Berndt Gustafsson har skrivit en underbar dikt om hur det himmelska sommarlovet ska vara:

”Som att vakna första morgonen på sommarlovet. Nu bara med så många hemförlovade runt omkring, miljarder och åter miljarder människor, som sluppit ur dödens svåra skola och uppnått evigt liv”.

Jag vet att många inte kan tänka sig evigheten som ständig sysslolöshet, men sommarlovet var för mig minst av allt sysslolöshet.

Var finns den som vill missunna oss andra att inte behöva jäkta denna första morgon på det slutliga sommarlovet utan som vi, vill få klänga i himlastegen och härma näktergalen, klädda i skinande vita sommarkläder, med buketter av gullviva och blå violer (åtminstone i den svenska avdelningen).

Vi kommer att ha god tid på oss så varför missunna någon enda att spela harpa och sjunga ’halleluja’ hela första dagen?”

Wow! Visst längtar man dit?! Att få spela ishockey med Markus Näslund (finns det is i himlen?), kompa Johnny Cash på gitarr, sjunga ihop med Jenny Berggren, och busa lite med Petrus svärmor. Det himmelska sommarlovet.

Vi ber:

Herre, när får jag sommarlov?