Det är en strålande morgon. Den skira vårgrönskan håller på att gå över i sommardräkt, rapsfälten lyser gyllengula och fåglarna håller morgonkonsert.
Tillsammans med en busslast pensionärer från Bergslagen, och en del tyska turister, kliver min fru och jag ombord på kanalbåten Wasa Lejon vid Bergs slussar, en mil utanför Linköping. Vi ska göra en dagstur på Göta Kanal, från Berg till Borensberg och tillbaka igen. Fast bussresenärerna är inte med på hemresan, de kliver av för att fortsätta till Brunneby musteri.
Vi checkar in och blir anvisade ett bord i den övre matsalen. Vi förklarar för servitrisen att vi inte vill äta förrän på tillbakaresan och går ut på övre däck, där solen flödar, om än inte så varm att man vill ta av sig jackan ännu. På tillbakaresan äter vi emellertid en god måltid i skjortärmarna ute på soldäck.
Carl Johans slussar – en trappa med sju slussar från sjön Roxen upp till gästhamnen i Berg – är de mest berömda längs Göta kanal. Ovanför gästhamnen finns ytterligare två slussar och vår resa börjar med att vi direkt går in genom en slussport.
Den unga, kvinnliga slussvakten stänger med sin fjärrkontroll den massiva porten bakom oss. Därefter öppnas bottenluckorna i porten framför och vi höjs sakta uppåt. När vattennivån är densamma i både vår slussbassäng och den ovanför öppnar hon portarna och vi åker vidare till nästa bassäng.
Sluss för sluss tar vi oss så uppåt innan vi passerar den öppnade vägbron och Wasa Lejon kan sätta lite fart i kanalen, som ligger framför oss inbäddad i grönska. Vid sidan av kanalen löper en grusväg, där folk joggar, promenerar, rastar sina hundar och framför allt cyklar.
Plötsligt kommer det en liten bil på grusvägen. Det är slussvakten som åker före oss för att öppna portarna i Brunnby, som är nästa sluss, bara någon kilometer bort.
Efter ytterligare slussning i Heda är vi uppe på den nivå där kanalen flyter lugnt i närmare två mil och vi njuter av naturen vi passerar. Vi ser får som betar vid strandkanten, kor som ligger och idisslar i solskenet, ett rådjur med sitt kid i en veteåker, häckande fåglar i gamla stubbar, vi möter kanotister och till och med en så kallad stand up-paddlare (SUP).
Annars är det ont om andra båtar så här på årets premiärtur med Wasa Lejon.
I Ljungsbro passerar vi över landsvägen, som grävts ner under kanalen. och strax innan Borensberg passerar vi ännu en akvedukt. Därmed har vi passerat två av landets tre akvedukter; den tredje finns i Håverud i Dalslands kanal.
Kanalen är mestadels bred nog för att två större båtar ska kunna mötas, men här och där blir det en smalare passage. Där finns en rullbro som rullas bort när en båt ska passera. Vid varje bro eller sluss finns de karaktäristiska gula brovaktarstugorna med ortsnamn på gaveln.
När vi kommer fram till Borensberg och det från filmerna välkända Göta Hotell möter vi slussvakten igen. Här får hon ta till sina muskler, för här finns en av de få kvarvarande handdrivna slussarna.
– I dag, när det bara är en båt på kanalen, sköter jag alla slussarna. Men på sommaren, när det vimlar av både turbåtar och fritidsbåtar, har vi våra fasta platser, berättar hon.
Förutom utflyktsbåtar, som trafikerar hela eller delar av kanalen, åker omkring tvåtusen fritidsbåtar i kanalen varje sommar.
Den klassiska kanalkryssningen mellan Stockholm och Göteborg har upprätthållits sedan starten 1869, och hugade resenärer kan checka in för att tillbringa fyra dagar på de K-märkta båtarna Juno (byggd 1874), Wilhelm Tham (byggd 1912) eller Diana (byggd 1931), som är specialbyggda för att passa de små slussarna på Göta kanal.
Men det gäller att vara ute i god tid, och ha en välfylld plånbok.
Göta kanal firar 200 år i år. År 1822 var nämligen Västgötadelen av kanalen klar; Östgötadelen hade sin invigning tio år senare och då kunde man färdas hela vägen från Göteborg via Göta älv till Vänern och fortsätta genom den nya kanalen ut i Östersjön vid Söderköping. På så vis slapp man åka den långa resan runt södra Sverige och betala den förhatliga Öresundstullen till danskarna.
Göta kanal är Sveriges genom tidernas största byggnadsverk. Omkring 58 000 indelta soldater grävde för hand, sprängde och murade tolv timmar om dagen, en kanal som är 19 mil lång med 58 slussar. Räknat som andel av Sveriges bnp blev den också oerhört dyr.
Initiativtagare och chef för bygget var Baltzar von Platen, som till sin hjälp kallat in britten Thomas Thelford, som ritat den Kaledoniska kanalen i Skottland. Tyvärr fick inte von Platen se sitt livsverk fullbordat, då han avled 1829.
En del kritiker påstod att kanalen byggdes för sent, att den skulle ha varit omodern redan när den invigdes. Nja, så illa var det nog inte. Kanalens storhetstid var de första femtio åren, sedan tog järnvägen över som en snabbare godstransportör. Öresundstullen avskaffades också 1857.
En bieffekt var att industrialismen i Sverige tog fart. Motala Verkstad, från början skeppsbyggare som senare även byggde järnvägslok, är ett exempel.
Så småningom blev i stort sett bara persontrafiken och turismen kvar. Det var dock inte förrän på 1970-talet som turismen med fritidsbåtar tog fart på allvar. Kanalen rustades upp och 1978 blev staten – genom AB Göta Kanalbolag – ägare till hela kanalen, inklusive slussar, tjänstebostäder och kringliggande mark.
År 1981 kom så den första filmen Göta kanal, som trots kritikernas nedsabling blev en publiksuccé, som ytterligare ökade intresset för kanalen.
Inför 200-årsjubiléet har man satsat närmare en miljard på att rusta upp kanalen, så att den även i framtiden ska kunna vara en av Sveriges största turistattraktioner med tre miljoner besökare varje år.
