Jesusmötet löste Martin från ångesten efter knivdådet

Martin Lundh Pilström hade just avslutat sin drömutbildning till fastighetsförval­tare. Efter två och ett halvt år i skolbänken satt han nu i firmabilen med fönsterrutan nervevad och läste en arbetsbeskrivning för ett arbete han skulle utföra i en lägenhet. 

Då dyker en främmande man upp vid bildörren och frågar Martin: ”Vad vill du?”

– Jag blev alldeles paff och svarade att jag inte förstod vad han menade, återger Martin.

Mannen, som visade sig vara en paranoid missbrukare, upprepade frågan, och Martin insåg att mannen var ordentligt drogpåverkad.

– Jag blev lågmäld på rösten och svarade igen att ”du får ursäkta mig, men jag förstår inte vad du pratar om”.

Han hann knappt säga klart meningen innan mannen boxade till honom genom den öppna rutan. Först när mannen drog tillbaka sin hand igen såg Martin att han höll i en kniv.

– Jag trodde att han hade boxat till mig, men han hade knivhuggit mig utan att jag känt hugget.

Angriparen sprang från platsen med sin blodiga kniv i handen, medan Martin stapplade ut ur sin bil och kände hur armen började domna bort, ända ut i fingerspetsarna.

– All känsel i armen bara försvann och jag blev handikappad på bara några sekunder.

En kvinna på en balkong intill hade sett hela förloppet och redan larmat både polis och ambulans, som snabbt var på plats och förde Martin sjukhus. Efter att ha opererats vaknade han upp till dystra besked.

– Operationen hade gått bra och de hade sytt ihop nervbanorna igen, men jag kunde inte röra fingrarna. De förklarade för mig att nerverna skulle växa ut, men att det skulle ta lång tid.

Beskedet var nedslående för den nyut­bildade Martin.

– Jag drabbades av en väldig ångest, säger han.

Han insåg även att hans nya utbildning var en färskvara som nu skulle vara bort­kastad. Där stod han med stora studie­skulder och tre års sjukskrivning framför sig. 

Han kastades in i en spiral av ångest och depression, samtidigt som han plågades av fruktansvärda nervsmärtor. Allt gick snabbt utför. Martin gick knappt upp ur sängen och skötte varken sin hygien eller sitt hem.

– All min livsglädje – hela livsgnistan – bara försvann. Jag tyckte att hela livet var fullständigt värdelöst och jag ville inte leva längre.

Alltsedan gymnasietiden hade Martin varit ”partyknarkare”, men hade hela tiden skött sitt jobb på vardagarna.

 – Jag gick på många ravefester och tog hallucinogena droger. Jag var fast, även om jag då inte ville inse det själv.

När han nu stod inför en helt ny livssitua­tion, med redan åratal av drogproblematik bakom och inte längre hade ett jobb att sköta, var det inget som höll honom borta från att ta droger även på vardagar.

– Amfetaminet blev min största kärlek, säger Martin, som hamnade i ett tungt drogmissbruk.

– Det blev dagligen, dygnet runt. Så fort jag vaknade gick jag rakt till toaletten och fixade i ordning en dos amfetamin för att dämpa min ångest. Det var mitt sätt att självmedicinera olyckan.

Drogerna varvades med öl och sprit, och Martin berättar hur han blev paranoid, såg ut som ett vrak och isolerade sig i sitt hem, där hans hundar fick göra sina behov i lägenheten då han inte orkade gå ut med dem.

De enda sociala kontakter han hade var via dataspel online och på politiska diskussionsforum på nätet. Men vad han då inte visste var att just detta skulle bli början på en förändring. 

För en av personerna som kom in i forumet för att diskutera visade sig vara kristen och pratade mycket om Jesus. Vid ett tillfälle frågade mannen Martin om han ville se ett mirakel.

”Lägg till mig som vän på Facebook i så fall”, skrev mannen till Martin, som valde att göra det av ren nyfikenhet.

– I hans flöde fanns det bara bibelverser och bilder som handlade om Jesus, minns Martin.

Han skrev till mannen på Facebook för att få se det där miraklet han utlovat, men trots upprepade meddelanden fick han inget svar. Till slut gick Martin in på mannens Facebooksida för att ta bort honom som vän – men såg då ett budskap i ett av hans inlägg som träffade honom rakt i hjärtat.

– I bakgrunden på en bild hängde en tavla med ett motiv som genast gav mig jätte­mycket ångest.

Motivet påminde honom om mörka hemligheter, som det blev jobbigt att konfronteras med.

– Det gick knivskarpt rakt in i mitt hjärta, jag blev livrädd.

Martin berättar hur han kände att han var på väg att svimma och därför gick in i duschen för att försöka sansa sig.

– Helt plötsligt känner jag hur någon liksom håller om mig, och jag hör en röst på insidan som säger: ”Du behöver inte vara orolig för någonting. Jag älskar dig och du tillhör mig nu.”

Martin kände hur benen vek sig på honom och han föll gråtande ihop i duschen.

– Jag grät och erkände den ena synden efter den andra och bad Gud om förlåtelse för allt. Allra mest skämdes jag över att jag inte hade velat tro på Jesus tidigare, att jag hade förnekat Jesus under hela mitt liv.

Martin gick ut ur duschen – och tyckte att han kände sig som en helt ny människa.

– Det var precis som om mörkret, depressionen och ångesten bara var borta. Jag svävade ut ur badrummet som på moln!

– Jag blev född på nytt där i duschen. Det gick från noll till hundra procent på en enda sekund. Det var som om någon skruvade en korkskruv in i mitt huvud och sedan drog ut allt det mörka och onda, utvecklar han.

Några av Martins vänner försökte skylla det hela på att han fått en psykos. 

– Men det måste ha varit en underbar psykos i så fall, som gjorde mig fri från 15 år av drogmissbruk på bara en sekund, och som tog mig från depression till glädje och från mörker till ljus!

Martin tog kontakt med mannen på Facebook igen och berättade att han nu hade mött Jesus. De samtalade och bara några veckor senare reste Martin till Uppsala för att träffa honom – mannen som med orden ”visa ett mirakel” egentligen hade syftat på ett Youtubeklipp från en gatuevangelisation. 

Dessutom lät Martin döpa sig.

– När jag kom tillbaka till Göteborg började jag vara ute på stan och vittna om vad som hade hänt i mitt liv. Jag bad för sjuka och fick se många människor bli friska.

Ett antal år har nu hunnit gå sedan knivdådet, och Martin har börjat arbeta i en ny bransch, som väktare.

– Arbetsplatsen är mitt missionsfält nu, där jag skapar relationer på ett annat sätt än genom snabba möten med människor på stan.

Men Martin har också fått lära sig leva med att han kanske aldrig kommer att bli helt fysiskt återställd, liksom att han inte kommer att kunna återvända till jobbet som fastighetsförvaltare.

 – Men livet kan inte vara bättre än vad det är här och nu med Jesus, säger han, och tillägger:

– Det är bara Guds nåd att livet förändrats på det här sättet. Jag älskar livet nu och har fått ett Kristushjärta.