Efter att som 13-åring överlåtit sig till Jesus upplevde Rebecka Nelson att det var som att andas en ny, friskare luft. Hon gick långa promenader och bara kände hur bra hon mådde.

Men två år senare hamnade hon i en helt annan situation.

Hon skulle då börja gå i konfirmationsundervisning och hade satt upp som ett mål att tillsammans med en kompis ha godisförbud. Men Rebecka märkte hur det började påverka henne.

– Det satte i gång tankar i mig som blev destruktiva – tankar om hur jag skulle kontrollera min kropp med mat och träning. Jag hade nog, så länge jag kan minnas innan det, haft en sned bild av mig själv angående hur jag ser ut och hur jag är, berättar hon.

Rebecka började kontrollera hur mycket hon åt, men på ett sådant sätt att andra inte skulle märka det. Hon tränade mycket, men utifrån fel motiv.

– Jag tänkte hela tiden att ”bara jag ser ut så här eller går ner så här mycket i vikt så kommer jag att må bättre”. Det eskalerade till väldigt destruktiva mönster, berättar hon.

Alltsammans gjorde att hon började må dåligt både fysiskt och psykiskt, men hon berättade inte för någon om sina problem.

I juni samma år åkte hon på ett tre veckor långt konfirmationsläger – något hon bävade för. Hon funderade mycket kring hur hon skulle ta sig igenom veckorna utan att någon skulle märka av hennes problematik.

– Men det blev tre veckor där Gud verkligen gjorde saker djupt i mitt liv. Jag fick ta emot tungotal och det blev väldigt viktiga veckor.

I samband med en lektion som handlade om identitet, blev hon kvar i salen efteråt.

– Där bröt jag ihop inför ledaren och började prata om hur jag egentligen mådde, hur jag såg på mig själv och vilka destruktiva beteenden det lett till.

Ledaren fångade upp hennes problem på ett bra sätt, och fick henne att berätta om sin kamp med ätstörningar.

– Jag berättade också för en nära vän. Hon blev inte så chockad utan sade att hon sett på mig att jag inte mått så bra.

Därefter berättade hon för sina föräldrar, som samma dag kontaktade sjukvården. Några veckor senare gick Rebecka Nelson till det första mötet på ätstörningsenheten i Varberg. Det gjordes läkarbesök, undersökningar, flera olika tester och hon fick ätstörning som diagnos.

– Jag fick också en utredning för att jag varit nedstämd en längre tid. Jag mådde bara väldigt dåligt.

Sjukvården höll kontakt med henne varje vecka med uppföljande besök, mätningar och samtal. Hemma höll föräldrarna koll på att hon åt det hon skulle.

– Jag gjorde framsteg där under samma höst och blev bättre och bättre.

Efter ungefär ett halvår inom sjukvården blev hon friskförklarad, lagom till sin 16-årsdag året efter att problemen börjat.

– Jag gick därifrån och var väldigt glad, men jag visste också att vi bara hade skrapat på ytan. Jag visste att jag inte var helt fri, berättar Rebecka.

I två år levde hon i princip som vanligt, även om hon några gånger fick ta upp kontakten med ätstörningsenheten för att få hjälp. Men strax efter att hon tagit studenten rasade alltihop igen.

– Det var som att det sade ”pang” igen, men jag vet fortfarande inte vad det berodde på. Det gick så snabbt från att jag var ganska frisk till att jag var riktigt sjuk igen.

Rebecka Nelson förstod att hon behövde hjälp på nytt, men tog inte riktigt tag i saken.

Men tre veckor senare åkte hon på en – skulle det visa sig – livsförvandlande helgresa med en nära vän som då inte hade en aning om hur dåligt Rebecka hade haft det de senaste veckorna.

Sittandes i en båt på väg ut till helgens resmål tittade kompisen på Rebecka.

– Hon sade ”Rebecka, jag tror att Gud kommer att hela dig från dessa tankar i helgen”. Hon hade under veckan upplevt att Gud sagt det. Men jag bara skrattade henne rakt i ansiktet, berättar Rebecka, som i sin värld ansåg att det var en omöjlighet.

– Både utifrån att jag gått med destruktiva tankar i tre veckor och utifrån hur illa det var ställt, kände jag att det var värre än tidigare.

Redan första kvällen bad kompisen för henne.

– Hon bad för mig och Gud var verkligen där. Det sätt på hur jag fick känna Guds närvaro, hade jag aldrig upplevt tidigare.

Under bönen började Gud visa Rebecka saker som sårat henne, saker människor sagt om henne och saker hon varit med om.

– Jag fick börja förlåta sådant som skett och frågade Gud vad hans sanning är om mig. Han talade till mig och visade mig olika situationer. Det var uppenbart att Gud verkligen gjorde något väldigt stort.

Rebecka berättar om hur hon satt och grät och bad tillsammans med sin kompis.

– Oj, vad jag grät! Delvis av smärta när jag fick se vad som sårat mig så länge. Men också av att Gud fick komma in och hela och läka. Det var en så läkande gråt, berättar hon.

Morgonen därpå vaknade Rebecka Nelson upp som en helt ny människa.

– Jag vaknade och upplevde hur jag kände att något var annorlunda. Vart var alla de destruktiva tankarna? Jag hade hört dem så konstant tidigare, säger hon och fortsätter:

– Bildligt talat kändes det som att den plats i huvudet där de tankarna hade funnits, nu var helt tom. Jag började inse att Gud verkligen hade gjort något på riktigt.

Sakta men säkert började det sjunka in i henne: hon var verkligen totalt fri.

– Varje dag vaknade jag med känslan av att jag fortfarande var fri! Sedan den dagen har jag varit fullständigt fri från alla de destruktiva tankar och beteenden som jag haft.

Även som friskförklarad sade sjukvården till henne att tankemönster från de ätstörningar hon led av var något hon skulle få lära sig att hantera och leva med. Men det skulle visa sig att de hade fel.

– Jesus satte mig helt fri från alla de här tankarna. Sjukvården gjorde ett fantastiskt jobb, men de kan inte sätta människor helt fria. Det kan bara Jesus göra.

Efteråt har Rebecka fått vara med och be för människor med samma problematik hon själv brottats med – och sett dem bli fria.

Utifrån sina egna erfarenheter har hon lärt sig att det går att komma ur tuffa tider utan så mycket som ett litet ärr.

– Han kan göra allting helt nytt. Det är det jag fått uppleva.

Till andra som brottas med liknande problem vill hon uppmana till att söka hjälp.

– Ta hjälp av sjukvård och människor. Men det är också superbra att vända sig till en pastor eller ungdomsledare för att få förbön för att bli fri. Friheten i Jesus är en otrolig nyckel, säger hon.

Rebecka framhåller också vikten av att mata sig själv med sanning, eftersom ätstörningsproblemen ofta föds från lögner som vi tror om oss själva eller som andra säger till oss.

– Fly till Gud och inte från honom. Fyll dig med Guds ord, läs Bibeln, lyssna på lovsång och var med Gud.

Hon tillägger:

– Man ska inte behöva lära sig att leva med och hantera det här. Det finns en frihet som är bortom det. Det är bara Jesus som kan göra oss fria.