Viktigt när Strandhäll ändrar position i fråga om juridiskt kön

Många använder i dag gps regelbundet för att navigera i tillvaron, kanske både i bilen, båten och vid promenader. Det är ett utmärkt hjälpmedel, men långt ifrån felfritt. Tillfällen när den digitala vägvisningen vilselett finns det många exempel på. När det sker påminns vi om den orubbliga principen: Om verkligheten och kartan inte stämmer överens är det alltid verkligheten som gäller.

Socialdemokraten Annika Strandhäll, med flera ministerposter i sitt CV, har gjort sig känd som profilerad och stridbar politiker, ofta med en radikal agenda. Hennes krigande på den sociala plattformen X (tidigare Twitter) har också mött mycket kritik för ett högt och aggressivt tonläge. På denna ledarsida har vi sällan sett henne som ett politiskt föredöme. Men i frågan om juridiskt könsbyte har Strandhäll nu låtit verkligheten korrigera den ideologiska kartan.

Som socialminister skrev Strandhäll 2018 en debattartikel med rubriken Att byta juridiskt kön ska bli snabbt och enkelt. I artikeln argumenterade hon för en ny lag om könstillhörighet som ska ha ”sin utgångspunkt i den enskildes självidentifikation. Det är bara den enskilde själv som kan veta hur hen identifierar sig.”

I en intervju i veckan i tidningen Dagen berättar Strandhäll att hon nu har bytt uppfattning och därför uppmanar riksdagen att inte snabbt pressa fram ett beslut om en ny lag. Strandhälls positionsförflyttning är positiv, av två olika skäl.

För det första är det befriande att en politiker ändrar sig, öppet medger det och till och med låter ”ångerfull”. De senaste två decennierna har svenska politiker i fråga efter fråga gjort grava missbedömningar, med allvarliga följder för landet. Men så har skett utan att man tagit fullt ansvar för sina beslut. Allt för många politiker har gjort som Fredrik Reinfeldt och valt att inte kommentera den egna historien. För den demokratiska processen är det väsentligt att tidigare politiska beslut analyseras – också av dem som fattade dem – för att vi ska kunna utvinna vishet inför framtida beslut.

För det andra är Strandhälls positionsförflyttning i den här specifika frågan viktig. Idén om ”den enskildes självidentifikation” i frågor som har med den faktiska verkligheten att göra, i det här fallet kropp och biologi, behöver sättas under lupp och kritiseras. Det är en livsfarlig väg för ett samhälle att beträda om man låter den enskildes subjektivitet övertrumfa den gemensamma objektiva verkligheten. I den tangentens riktning väntar enbart förvirring.

Strandhäll är ordförande för S-kvinnor och ett av hennes argument för den nya hållningen kommer från engagemanget i jämställdhetsfrågor. Om det inte finns en objektiv definition av vem som är kvinna och vem som är man utan allt handlar om känslor och egen upplevelse kommer arbetet mot diskriminering och för jämställdhet på sikt att bryta ihop.

Det är inte bara Strandhäll som har vaknat upp i den här frågan. Sveriges Kvinnoorganisationer, en partipolitiskt och religiöst obunden paraplyorganisation för svensk kvinnorörelse, ifrågasätter också tanken på självidentifikation av kön.

Det finns många frågor där individens självbestämmande är av avgörande betydelse. Men i frågor som hör ihop med en objektiv verklighet, såsom vår biologiska kropp, finns det anledning att vara mycket försiktig. Inte minst när det gäller lagstiftning som har en normerande effekt. Därför är det glädjande att fler politiker nu sluter upp tillsammans med några av KD:s riksdagsledamöter, som Roland Utbult, och ställer sig på verklighetens sida.