Vem antar kallelsen till reformation?

Nyårsdagen var inne. Den unge munken Martin, just 33 år fyllda, lämnade sitt augustinerkloster och gav sig ut i vinterkylan. Förbi statskyrkan och universitetet, där han just avslutat tre terminers föreläsningar över Romarbrevet.

Det var en tid av nytt uppvaknande för både honom, studenterna och församlingen. Det som mer än något annat upptog Martins tid var frågor kring trons innersta centrum: frälsningen och nåden – hur kan vi som syndare närma oss en helig Gud? Glöden var född ur den inre kamp som utspelades inom honom själv, men som han också ibland kunde se hos sina åhörare, och som han insåg kunde vara avgörande för hela kyrkan i detta nådens år 1517.

Martin hade också noterat att stadsborna alltmer sällan besökte honom för bikt. I stället reste de till grannstäderna och köpte avlatsbrev. De hade blivit allt vanligare, dessa illa förtäckta tiggerier till den enorma basilikan i Rom som den nyvalde påven ville bygga.