Gästledare

Självmål när Aftonbladet angriper väckelse­kristna   

När Tomas Poletti Lundström i Aftonbladet misstänkliggör lovsångseventet ”Sverige tillber Jesus” i Kungsträdgården nyligen och andra väckelsekristna är det uppenbart att han drivs av en agenda, menar ledarskribenten.
Publicerad Senast uppdaterad

I Aftonbladet skriver Tomas Poletti Lundström att kristna profiler börjar närma sig radikal­nationalismen. Han insinuerar till och med att somliga väckelse­kristna öppnat upp för ett närmande till nazistisk politisk miljö (!). 

Anklagelsen är minst sagt förolämpande men så allvarlig att den behöver bemötas. 

Så vilka är då bovarna som pekas ut på Aftonbladet kultur, och vilka är deras brott? Först ut utmålas satsningen ”Sverige tillber Jesus” – där omkring 10 000 personer möttes till lovsång i Kungs­träd­gården den 2 augusti – som problematisk. Anklagelsen här lyder att vissa av arrang­örerna tror på det som ibland kallats för dominionism i USA. Detta utifrån nätverket Sverigebönens generella uppmaning till kristna att be för och engagera sig i samhällets sju sfärer av inflytande. 

Poletti Lundström menar att somliga av deltagarna vid eventet i Kungsträdgården skulle bli förfärade om de fick reda på arrangörernas hållning i den här frågan. 

Men vad är problemet? Att kristna har en rörelse utåt där man ber för och engagerar sig i samtidens kultur är inte osunt. Tvärtom. Om vi inte gjorde detta skulle det snarare tyda på ett sektliknande beteende, vilket vi har sett varnande exempel på. Personer som William Wilberforce, som drev på avskaffandet av slaveriet, och Martin Luther King är bara två exempel på personer som medvetet gick in för att påverka sin tids maktsfär utifrån en kristen tro och värdegrund.

Poletti Lundström vill alltså inte se den typen av kristen påverkan? Hans resone­mang kan inte tolkas på annat sätt än att vi som väckelse­kristna får existera – men inte göra något ljud ifrån oss. 

Förresten behöver man inte, som Poletti Lundström, gå till en perifer amerikansk lära för att hitta exempel på rörelser som visionärt påverkat och förvandlat vårt samhälle. Han kan bara vända sig till närmsta kvarleva från 68-vänstern, som fortfarande är aktiv på Aftonbladets redaktion, och låta veder­börande berätta om hur det gick till när de gick ”den långa marschen genom institu­tionerna”. 68-vänstern var en de facto-radikal rörelse som med enorma framgångs­resultat klippte banden till vårt kristna arv och verkligen förändrade kulturen i dess grundval. 

Eller, om Poletti Lundström vill visa mod, kan han sluta slåss mot väderkvarnar och i stället skriva om hur det Muslimska brödraskapet har gjort entrism i samhälls­kroppen. Här talar vi om ett rejält hot mot rikets säkerhet och demokrati.

Poletti Lundström borde lämna de män­niskor som står och sjunger om Jesus mitt i Stockholm ifred. Borde man inte vara tacksam att i dessa tider höra om en musikkonsert som inte präglas av över­grepp mot unga kvinnor och renodlad antisemitism, vilket varit fallet på så många av sommarens musikfestivaler i Europa? Från Kungsan rapporterades det inte ett enda fall. 

Hans resone­mang kan inte tolkas på annat sätt än att vi som väckelsekristna får existera – men inte göra något ljud ifrån oss.

I kulturartikeln i Aftonbladet omnämns även Svenska evangeliska alliansen och Världen idag i ett uppenbart försök att skapa associations­anklagelser. Detta på grund av att Kristna värdepartiets Mats Selander – som skrivit eller talat på dessas plattformar – ska ha medverkat i Youtube­kanalen Frihetsnytt. 

Det är en legitim fråga varför Mats, med sitt höga förtroende­kapital, väljer att låna sin röst till en kanal med så tydlig konspi­ratorisk prägel. Det är samtidigt sant att hans medverkande på denna plattform inte förändrar Mats erkänt tydliga kristna moraliska kompass i dessa frågor. Att på denna grundval, likt Poletti Lundström, hävda att Selander (eller väckelse­kristna) börjat närma sig nazistiska miljöer kan bara tolkas som att han har en agenda: att avskräcka från kristet samhälls­engagemang och slå in kilar mellan kristna.

Som kristna följer vi den Jesus som satt till bords med alla människor ur samhälls­skiktet. Detta gjorde inte Jesus till en syndare, eller farisé för den delen, utan innebar att han var tillgänglig som Messias för hela mänskligheten. Vi har inte råd att som kristna bli alltför reser­verade med oss själva, utan vi gör gott i att följa det exempel som Jesus satte. Det hörde inte honom till att två händerna rena från associationer – sådant beteende sysslade Pilatus med.

Till sist återstår frågan varför Poletti Lundström, som själv är doktor i reli­gions­historia, framträder på just Afton­bladet Kultur – en sida som ligger långt ut till vänster och har anklagats för att sprida antisemitiska konspirations­teorier. Det är uppenbart att han inte drivs av omtanke om kristenheten, utan av en vänster­politisk, kristendoms­fientlig agenda.

Powered by Labrador CMS