Välsignad eller girig?

Att uppleva Guds omsorg eller att dyrka MammonUlf Ekman undervisar om Guds omsorg på alla områden med utgångspunkt i Jesu bergspredikan.
Det finns två diken när det gäller pengar. Det finns en fruktan hos kristna att bli en mammonstillbedjare, men det finns också en annan sida: vi måste slå glittret ur guldet, så att det inte förför utan används på rätt sätt.
I Markus 4 står det om fyra olika typer av åkrar. Liknelsen om de fyra olika åkrarna är "en grundläggande liknelse". Jesus säger att om vi inte förstår den så förstår vi ingenting i Guds rike. Förstår man denna så förstår man hur Guds rike fungerar.
Jesus talar om sådd och skörd, och att så i den goda jorden och få trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt. En del sås på vägen, annat på stenig mark, och...
"...hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt." (Mark 4:18-19)
Jesus frågade i bergspredikan: varför gör ni er bekymmer? Detta är ett problem som ofta har med pengar att göra. Jesus beskriver dagliga bekymmer för ekonomi, längtan efter pengar och rikedom som en allvarlig attack, och annorlunda än de andra. Han säger först att ett problem är att säden inte kommer ner i jorden, en annan är förföljelse som gör att man kommer på fall. Men sedan är det nästa; tistlar och törnen som steg för steg kväver det som har blivit sått under årens lopp. Det är kopplat till längtan efter bedräglig rikedom, lockelser av olika slag och världsliga bekymmer. Man har skapat ett liv som man kanske inte riktigt orkar att leva upp till och då skapar det bekymmer.
Bibeln talar mycket om välsignelser, men det är två sidor av detta och det är viktigt att finna en balans så att du kan vara välsignad utan att var girig. Det här kan vara hårfint och det är därför viktigt att se skillnaden.

Vilka är då dikena? Ett är fruktan, att kanske inte kunna betala mina räkningar. Då lever jag ett liv i ständiga bekymmer. Men Jesus lovar ett liv i frid. Ibland är det en frid som övergår allt förstånd. Speciellt om du har en räkning som ska betalas och du inte har dessa pengar. Då är det viktigt att se att Gud är en god försörjare, en god Fader till dig och mig. Någon sade en gång till mig: "Jag tycker inte att man ska predika så där, Gud bryr sig inte om alla små detaljer i människors liv." Då har vi inte läst bergspredikan, för det är just det Gud gör. Han bryr sig så mycket om detaljer att han till och med räknar huvudhåren. Inte en sparv faller till marken utan att han vet om det. Gud är en Fader som är djupt engagerad i alla detaljer i våra liv! Gud vill hjälpa oss att få en förtröstan på detta.
Sen har vi det andra diket där vi har girighet och mammonsdyrkan. Från vers 24 i Matteus kapitel sex handlar det om ekonomisk frihet i sinnet. Det handlar inte om vad du har i handen utan vad du har i ditt hjärta. Jesus säger: "Gör er inga bekymmer... se på liljorna, sparvarna, var inte som hedningarna, för er himmelske Fader tar hand om er". Det handlar om att finna frihet från den boja som en viss livsstil medför om jag inte vandrar med Gud. Därför börjar Jesus hela denna undervisning med att säga: ingen kan tjäna två herrar. Undervisningen om ekonomisk frihet, ekonomisk välsignelse och att Gud möter våra behov på ett överflödande sätt i Jesus Kristus (Fil 4:19), börjar med att jag blir fri mammon. Den fungerar inte om mammon styr och ställer i mitt liv.
Vad är mammon? Det är pengar, eller "den gud" som personifierar pengar, ekonomiska system som jag förlitar mig på. Den fråga man ska ställa sig när det verkligen gäller, vem är det som jag förlitar mig på? När jag inte har det jag vill ha, vem är det grundläggande som jag litar på - är det plånboken eller är det Gud? Är det plånboken, då är mammon min Gud. Är det den levande Guden, då spelar det ingen roll vad som finns i plånboken, för Gud har lovat och kommer att ta hand om sina barn!

Det finns en felaktig syn på det här med ekonomiskt överflöd som snarare är mammonstillbedjan. Vad innebär det att tillbe Gud? I den gamla katekesen som användes i början av 1900-talet står det: "En Gud är den som jag förtröstar på och sätter min tillit till och förväntar mig allt gott av." Om plånboken är min Gud, så är det den jag förtröstar på och väntar mig allt gott av.
Gud vill befria oss från fruktan för att inte ha tillräckligt med pengar för att göra det jag vill göra. Har jag inte tillräckligt så blir jag ofta rädd, frustrerad, och friden försvinner. Då måste jag skifta lojalitet - Gud måste bli min Gud! Vi har det så inbyggt i oss att vi vill att alla omständigheter ska vara perfekta: alla vänner ska vara snälla och glada, vi ska ha fickan full med pengar - ja, då kan vi prisa Gud och vara glada. Men så kommer det aldrig att bli i det här livet.
För några veckor sedan passerade Livets ords församling en total omsättning under alla år på två miljarder kronor. Det betyder inte att vi har två miljarder på kontot, utan det har gått två miljarder in och två miljarder ut. En del undrar: är ni en rik församling? Men det beror alldeles på vad man menar. Om det gäller att ha pengar på kontot, så är vi inte rika utan en fattig församling, det är alltid mer som går ut än det som kommer in. Hur det fungerar mittemellan vet jag inte. Men det kallas tro.

Gud kommer aldrig att släppa dig och mig ifrån detta: att oberoende hur mycket pengar du har måste du alltid vara beroende av Gud. Om pengar gör dig oberoende av Gud är pengar farligt. Om pengar gör dig mer beroende av Gud är pengar inte farligt. Pengar är något neutralt, men det har en förmåga att fånga människors hjärtan på gott och ont, därför måste man veta hur man ska förhålla sig till dem.
Jesus säger att förutsättningen för ekonomisk välsignelse är att man inte är en mammonsdyrkare. Matt 6: 30: Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!
Om Gud slösar av sina resurser på gräset och blommorna, hur mycket mer vill han inte slösa på dem som är skapelsens krona - nämligen sina barn. Gud är för dig och inte emot dig. Han är sanningen och talar därför sanning. Gör er därför inte några bekymmer. Bekymmer och fruktan kommer av att jag inte förstår det som Jesus säger: "Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. (v.32).
Människan i allmänhet, i sitt dagliga arbete, ägnar mycket tid till detta, under "mycket möda och stort besvär". För att inte tala om länder där människor i djup fattigdom sliter ut sina liv i förtid och knappt har mat för dagen.

Gud ger alla människor i alla tider hopp om att det finns en Fader i himlen som ser mina bekymmer, problem, och idag griper in i människor liv och förvandlar situationen. Ibland har undervisningen om ekonomiskt överföd blivit ensidig och inte gått djupt nog, så att vi ser att den är tillämpbar i alla människor liv överallt. Men Gud vill verkligen detta, och använda dig och mig så att det kan ske. Gud säger också att vi ska be. Vi ska be vår himmelske fader att han ska ge oss vårt dagliga bröd.
Guds godhet till dig är konstant, den är realistisk och går rakt ned till dig i ditt vardagsliv. Den här fruktan bryts av uppenbarelsen om att Gud verkligen är min fader. Det är viktigt att konstatera att fattigdom och enkelhet inte är samma sak. Fattigdom är påtvingad. Enkelhet är ett val. Ibland blandar människor ihop detta. Vi läser i bibeln att Abrahams välsignelse som kommit oss till del har löst oss från lagens förbannelse. Fattigdom är en förbannelse. När människor inte har mat för dagen, att de inte har medel så att de kan skaffa sig tak över huvudet eller utbildning. Då är det ingen välsignelse utan en förbannelse. Gud vill ge människor allt detta och ekonomiska möjligheter. Vi måste stå för det och inte backa på det. Gud välsignar utifrån sin rikedom, han är El Shaddai - överflödets Gud. Skapelsen beskriver det överflöd som finns i Guds natur och ger oss hopp. Det finns alltså ett överflöd som kommer ifrån Guds hjärta, som vi kan göra anspråk på och förvänta oss att vår himmelske fader

Matt 7:11 "Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom".
Jesus betonar godheten - Faderns omsorg om sina barn - att han har förmåga och villighet, kraft och kärlek nog att överflödande välsigna alla sina barn. Denna välsignelse lever vi i. Den är inte andligt, gnostisk, så att den inte märks, utan den berör hela livet. När Jesus återlöst oss, återlöste han hela verkligheten, hela jorden, allt skapat!
Reformationen plockade upp detta och förstod av vi var satta att förvalta skapelsen. Vad händer när man inte förstår att Gud är vår kärleksfulle fader som vill ta hand om oss? Man kan känna sig utlämnad. En del har gåvor att vara entreprenörer som snabbt får framgång och blir rika. Andra är duktiga på musik. Vi kan inte jämföra oss med varandra. Gud vill inte göra alla stormrika. Jesus var inte stormrik. Överflöd betyder att man i den situation man befinner sig har mer än man behöver. Det kan vara mycket över, eller lite över.

Paulus hade inga slott. Han var ute och predikade och hade inte tid för detta. Därför får vi inte ha en materialistisk, konsumistisk syn på ekonomiskt överflöd. Det betyder inte att vi hamnar i ett felaktigt fattigdomstänkande. Många kyrkliga, frikyrkliga, kristna måste bli lösta från ett felaktigt fattigdomstänkande som går ut på att "jag har så lite så det gäller att behålla det jag har".
Man tänker på sin ekonomi som en paj, en kaka, som ska delas jämnt och bra annars så tar den slut. I bibeln liknas ekonomin inte vid en paj, utan det talas om fält som är vida. Där kan du så och då kommer du att skörda.
Det handlar alltså inte om girighet, utan om att tro att Gud på ett överflödande sätt kommer att förse i enlighet med de behov vi har, och ännu mer i enlighet med den rikedom han har. Denna tro kommer att lösa mig ifrån snålhet, fruktan och missunnsamhet. För vad händer när Pelle blir rik, eller Sven har mer än vad jag har, och båda dessutom bor i Sverige. Då slår jantelagen till: var har du fått det ifrån? Vi är misstänksamma och kollar upp varandra.

Men när missunnsamheten och avundsjukan gör mig arg, kan man undra vart det kommer ifrån. Detta har infekterat och även stoppat väckelser. När kristna människor blir missunnsamma på vad andra äger så händer det någonting. Därför står det i Bibeln att missunnsamheten är en av köttets gärningar, och inte en av Andens frukter eller dygder. Kolla dig själv, blir du glad när någon annan kommer med nya kläder, köpt en ny bil eller nytt hus? Eller blir du arg och försöker hitta något negativt i detta så du kan sprida förtal? Därför handlar ekonomiskt överflöd inte om pengar utan om en livsinställning: att om Gud välsignar andra så blir jag glad - därför om Gud välsignar andra kommer han även att välsigna mig eftersom vi är i samma kropp,.
..."er himmelske fader vet att ni behöver detta." (v. 32)
Fadern vet dina behov och du behöver inte bekymra dig, för han kommer att hjälpa dig.
Vi har alla upplevt ekonomiska under, mindre eller större. De som menar att de inte har råd att ge nu, kommer inte heller att ge när de blir rika. Girigheten och njutningslystnaden har under tiden slagit till och man blir bedragen av rikedomens bedrägliga lockelse.
Med det ekonomiska överflödet finns det en enkel livsstil. Vad betyder det? Det är något som jag frivilligt väljer därför att Herren leder. Det är heller inget jag gör för att dölja att jag egentligen äger mycket. Utan det är en livsstil som den helige Ande manar oss att leva, därför att vår källa är inte denna världens behov av pengar, lyx, status, att vara något speciellt eller skapa en bedräglig säkerhet där jag egentligen inte behöver Gud, då jag är min egen gud.

När vi blir fria ifrån detta - om vi kan slå glittret ur guldet så att det inte längre lockar - då kan Gud anförtro oss att förvalta saker. Du kan göra misstag, och det finns många attacker, men Gud kommer att hjälpa dig och välsigna dig så att du kan välsigna andra och leva på ett sätt som är värdigt den kallelse Herren har gett dig. Och i detta behöver vi inte tävla med varandra.
Detta är alltså det första diket: snålhet, ovillighet att ge, missunnsamhet, på grund av fruktan. Denna fruktan kan Gud bryta så att du kan se Gud som din Fader.