En fälla gillrad när Pingströrelsen
möts till rådslag på lördag

Den sista tiden ska präglas av villoandar, förförelse och att många blir bedragna och kommer på fall.

När jag bättre förstått hur situationen för pingströrelsen i Sverige är blir jag djupt bekymrad att pingst­rörelsen håller på att gå i djävulens snara och fälla. Denna fälla har gillrats under decennier, bland annat genom statens ökande kontroll, ökat bidrags­beroende och otydlighet i förkunnelsen. 

Pingströrelsen med samfundet i spetsen håller på att förses med munkavle och bakbundna händer. Hon kommer inte fritt kunna tala Guds ord, eller agera utifrån Ordet. Om hon säger att homosexuella handlingar är synd, eller agerar genom att till exempel avsätta ledare som lever så, så finns överhängande risk att hon förlorar det statsbidrag hon byggt hela den centrala samfunds­organisationen på.

Men pingströrelsen såsom en väckelse­rörelse kommer från Gud, och ska vara Guds. Staten ska inte ha makt över den, och djävulen ska inte ha makt över den.

Därför behöver pingstvännerna vakna upp och se vad som håller på att ske. Om en enskild pastor eller predikant i någon av pingst­samfundets församlingar bedöms bryta mot statens så kallade demokrati­villkor då riskerar hela samfundet att förlora sitt statsbidrag, vilket innebär att samfunds­ledningen och alla anställda i samfundets centrala organisation riskerar att förlora sina jobb eftersom deras löner betalas av statsbidraget. Häri finns en stark lockelse för de anställda i samfundet Pingst att göra allt man kan för att det inte ska ske. Förutom att förlora den egna inkomsten skulle man även få se den organisation man byggt raseras. Fällan gillras.

Häri finns även starka incitament för den enskilde församlings­ledaren att inte predika så frimodigt om Bibelns lära om synd, sexualetik och äktenskap som man faktiskt bör! Eller inte agera mot homosexuell utlevnad i församlingen på det sätt som man bör. Man vill ju inte att hela samfundet ska förlora sitt ”nödvändiga” statsbidrag. Fällan gillras.

Om en predikant eller profet ändå skulle ”ertappas” av statens myndigheter med att bryta mot demokrati­villkoren så är frågan hur samfunds­ledningen och de andra församlingarna kommer agera. Kommer de försvara och stötta den pastor och församling som hamnat i ett mediadrev och anklagas av samhället, med resultatet att pingstsamfundet förlorar sitt stats­bidrag och får sin centralorganisation nedmonterad?  

Eller kommer de för att rädda samfundets ekonomi ”förmana” pastorn till att be om ursäkt och ta tillbaka sina ord? Kommer de att distansera sig från pastorn och församlingen i medierna, för att rädda samfundsbygget? Vilken pastor vågar följa den inre rösten och samvetet om man förstår att man inte kan räkna med något stöd från pingstsamfundet? Förslaget i Pingströrelsen och framtiden innehåller tydligare strukturer än tidigare för att kunna hantera ”besvärliga” pastorer och församlingar. Fällan gillras.

Att pingströrelsen redan är på väg in i en fälla och förnekelse av Guds ord tycker jag märks genom att föreståndare för samfundet och för några av de allra största pingstförsamlingarna i det offentliga antingen backat från en klar lära om att homosexuell samlevnad är synd eller avstått från att uttrycka det. Om inte dessa inflytelserika och begåvade pastorer längre tror eller talar tydligt, hur ska då de andra pastorerna känna sig frimodiga till det? 

Det är en sak att bekänna, att vi inom pingströrelsen bara viger en man med en kvinna. Det är en annan, men lika nödvändig sida av saken att erkänna att homosexuella relationer går emot Guds ord och bud. Det är en genomgående princip i Bibeln från dess början till dess slut, att säga Ja, ja och Nej, nej. Ja, till det rätta och sanna, men samtidigt nej till det orätta och falska. För att leda rätt behöver vi ha med båda dessa sidor i vår förkunnelse!

Det är hög tid att omformulera den framtidsbild som Pingst har antagit, som sammanfattas med målet att Pingst ska: ”Bli kända för vår genuina kärlek till Jesus och människor [och] vara en tydlig, respekterad röst i samhället …” För det första, har vi inte kontroll över vad vi blir kända för, men lever vi ut genuin kärlek har vi förstås större chanser att göra Jesus känd! För det andra, finns det potentiellt en konflikt mellan att å ena sidan vara en tydlig, och å andra sidan vara en respekterad röst. I samma stund som vi är lika tydliga som Jesus, Paulus, Petrus och Johannes om människans synd och den kommande domen, så kan vi räkna med att många svenskar tyvärr kan förlora respekten för oss – hur mycket gott vi än gör. 

Inför Pingst FFS extra rådslag den 15 november tror jag att pingst­vännerna behöver vakna upp inför den djävulens fälla som är gillrad. Pingstförsamlingarnas samarbete ska väl inte byggas på statliga medel, som nu är villkorade för att vi inte med frimodighet ska predika och praktisera hela Guds ord? Och de samfunds­ledare som väljs måste väl vara sådana som har en klar förkunnelse om att homosexualitet är synd enligt Bibeln?