Sverige måste skärpa lag mot påtvingad organhandel

Under många år har det framförts mycket allvarliga uppgifter om påtvingad organskörd i Folk­republiken Kina. FN:s särskilda experter uttryckte 2021 allvarlig oro över uppgifter om påtvingad organskörd riktad mot bland annat Falun Gong-utövare, uigurer, tibetaner, muslimer och kristna.

Den oberoende utredningen China Tribunal drog slutsatsen att påtvingad organskörd har förekommit under lång tid och i betydande omfattning samt att samvetsfångar har använts som en källa för organ­transplantationer. Dessa slutsatser måste leda till handling från länder som säger sig stå upp för de mänskliga rättigheterna. Om de inte gör det riskerar förtroendet för de mänskliga rättigheterna att urholkas.

Sverige har möjlighet att göra mer. I dag finns det ingen uttrycklig lagstiftning som kriminaliserar mottagandet av organ som har tagits genom tvång eller andra grova människorätts­övergrepp utomlands. Flera demokratier, däribland Israel, Belgien och Taiwan, har redan skärpt sin lagstiftning för att motverka organhandel och transplantations­turism. Sverige har inte gjort det.

Regeringen hänvisar till att det inte finns några indikationer på att svenska medborgare i någon större omfattning reser utomlands för att ta emot organ som har tagits genom tvång. Men hur kan man dra den slutsatsen när Sverige saknar ett system för att identifiera och följa upp sådana fall? Det finns inget nationellt register som särskilt följer upp organ­transplantationer som svenska patienter genomgått utomlands, ingen samlad kartläggning och inget regelverk som gör det möjligt att upptäcka mönster. Avsaknaden av upptäckta fall är inte ett bevis för att problemet inte existerar när staten inte heller har skapat förutsättningar för att upptäcka dem.

Sverige bör därför kriminalisera mottagandet av organ som har tagits genom tvång eller andra grova människorätts­övergrepp, även när brottet har begåtts utomlands.

Redan 2019 föreslog en statlig utredning (SOU 2019:1) att Sverige skulle tillträda Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ, den så kallade Santiago­konventionen. I ett remissyttrande i mars i år framhöll Socialstyrelsen att myndigheten anser att det är ”mycket angeläget att Santiago­konventionen tillträds”. Regeringen bör därför snarast lägga fram de förslag som krävs för att Sverige ska kunna tillträda konventionen och därmed stärka det inter­nationella arbetet mot organhandel.

Dessutom bör regeringen säkerställa att svenska universitet, regioner och andra offentligt finansierade aktörer inte samarbetar med sjukhus eller transplantations­verksamheter i Kina som i rapporter och utredningar har kopplats till påtvingad organskörd.

Att motverka den påtvingade organskörden handlar ytterst om människovärdet. Om människor kan berövas sina organ därför att de tillhör en viss religion eller folkgrupp, eller har politiska uppfattningar som ogillas av staten, så har vi passerat en gräns som det internationella samfundet aldrig får acceptera.

Sverige kan inte stoppa dessa övergrepp på egen hand. Men vi kan se till att svensk lag inte innehåller luckor som gör det möjligt för svenska medborgare att bidra till dem och därefter återvända till Sverige för eftervård.

Att fördöma den påtvingade organskörden är självklart. Men fördömanden stoppar inga övergrepp. Sverige måste också ha en lagstiftning som säkerställer att svenska medborgare inte bidrar till dem.