Ordspråksbokens visdom
och våra sociala medier

Bibelns vishetslitteratur kan ibland kännas svår­genomtränglig. Det är högt och lågt om vartannat. Iakttagelser och förman­ingar. Tips och råd. Ofta präglat av specifika situationer. Ibland riktat till kungen och det kejserliga hovet. Alltid hämtat ur en tid och kultur som ligger sig långt ifrån vår egen.

Samtidigt är det ingen slump att dessa texter har visat sig slitstarka. Det djupt mänskliga är trots allt också det tidlösa. Och med troende i alla tider bekänner vi att Herren själv är den som ytterst talar också genom dessa bibel­texter.

Som i Ordspråks­boken. Här finner vi mer än 800 visdomsord eller ordspråk, alla nedtecknade för sisådär 3 000 år sedan, men intressant nog med ett budskap som har relevans också i vår egen hög­teknolo­giska tid. Ja, kanske särskilt i den! 

Låt mig här stanna upp inför ett antal sanningar som jag tror kan hjälpa många av oss, inte minst när vi ska navigera i sociala medier.

En återkommande varning i Ordspråks­boken handlar om skvaller och förtal. ”Skvallraren avslöjar hemligheter, ge dig inte i lag med prat­makare”, läser vi (20:19). Och: ”Den som sprider förtal är en dåre” (10:18). En viktig påminnelse i en tid av konspirations­teorier (jfr 14:15) och fejknyheter (jfr 17:4)!

Kopplat till detta finner vi också ett antal varningar för att skapa konflikter där de tidigare inte fanns. ”En falsk människa skapar gräl, baktalaren skiljer vänner åt” (16:28). Och: ”Heder åt den som avstår från gräl, dåren söker alltid strid” (20:3). Kanske något att tänka på i virtuella såväl som i fysiska relationer?

För att inte tala om dessa visdoms­ord, som mycket väl bör kunna tillämpas på ett Facebook­flöde i din närhet: ”Som att gripa en hund i öronen är det att komma förbi och hetsa upp sig över andras gräl” (26:17). Den som hugger på alla beten man kan hugga på, kommer snart att lida skeppsbrott i sociala medier (jfr 17:14)!

En viktig aspekt av denna hållning stavas impuls­kontroll. Och även här finns det mycket att ösa ur i vishets­litteraturen: ”Ser du en man som talar förhastat? Det är mer hopp om dåren än om honom” (29:20). ”Den som [däremot] har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt” (17:27).

Eller vad sägs om denna rannsakande iakttagelse: ”Svara inte dåren efter hans oförnuft, då blir du själv som han” (26:4). Vissa samtal ska vi helt enkelt krångla oss ur innan vi snärjs in i deras perverterade logik. Risken är annars att vi kommer ut ur en debatt besudlade av samma låga nivå som vi från början provocerades av. Vi blir avbilder av det vi reagerade på.

I all kommunikation har vi självklart också ansvar för våra egna bidrag. Tänk vilken revolution som skulle inträda om vi lyssnade lite mer på detta råd: ”Att svara innan man lyssnat är dårskap och skam” (18:13). Eller, skulle man kunna tillägga: att kommentera en artikel som man själv bara har läst rubriken på är dårskap och skam …

Även gliringar och ironi för med sig allvarliga risker. Med vishets­litteraturens sinne för situations­komik: ”Som en galning som slungar ut brandfacklor, pilar och död är den som lurar sin nästa och sedan säger: ’Jag skämtade bara’” (26:18–19).

Inget av dessa råd är exklusivt förbehållna sociala medier. Men kanske ändå att vår tids tekniska utveckling har gjort att tidlösa svagheter multipliceras. En tveksam delning, en förhastad kommentar, ett plumpt skämt … kan med en knapp­tryckning föras vidare till hundra­tals läsare, som vi ofta vare sig känner eller är medvetna om. Därför är det också som Ordspråksboken säger: ”Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv från svårigheter” (21:23).

Och i slutändan handlar det förstås om betydligt mer än bara munnen och tungan. Eller i sociala medier: om tangenterna. I grunden handlar det om våra hjärtan (4:23). Om att inte kapitulera för våra lägre instinkter, hur frestande det än kan vara när vi scrollar genom flödena. Också det enligt kung Salomos visdoms­ord: ”Dödsriket och avgrunden blir aldrig mätta, inte heller människans ögon” (27:20).