Opinion
Naivt att utgå från att människan är god
Problemet är att ett uttryck som ”heder och samvete” bara fungerar gentemot personer som faktiskt har både heder och samvete.
Härvan med den irakiske försvarsministern som levt rövare i Sverige är så absurd att den är svår att ta in. Men situationen är också en termometer som åskådliggör att något inte är friskt i det svenska socialförsäkringssystemet.
För att få ett grepp om detta märkliga scenario kan en drastisk parallell vara till nytta. Tänk dig en svensk politiker som efter en framgångsrik karriär drar till Australien, uppträder under annat namn, sjukskriver sig, begår diverse brott, utnyttjar alla bidrag till max och därefter åker hem och utses till en av regeringens viktigaste ministrar.
Tanken är naturligtvis helt orimlig. Inte skulle väl Australien ha en så usel underrättelseverksamhet att de inte gjorde en så enkel bakgrundskoll av nya invånare? Inte heller skulle de väl obekymrat öppna kranarna för att länsa landets skattefinansierade bidragssystem?
Och även om detta faktiskt skulle ha skett, skulle då Sverige låta en hög minister med en så förkastlig karaktär sitta kvar? Nej, självfallet inte.
Men i det här fallet sitter Iraks försvarsminister i skrivande stund fortfarande som ohotad herre på sin täppa. Iraks regering är kanske rent av ganska imponerad av hur deras landsman lyckats lura systemet och undfly den svenska lagens alltför korta arm.
Här hos oss tävlar dock väljarnas upprördhet med styrande politikers och tjänstemäns valhänthet. För hur ska man hantera en person som uppenbarligen saknar moraliska skrupler? Och vad ska vi göra med insikten att Sverige inte tycks veta hur många som kommit in med liknande motiv och på falska grunder mjölkat svenska bidragssystem, utan avsikt att själva bidra till samhället?
Försäkringskassans generaldirektör Nils Öberg har med uppenbar förvåning kommenterat situationen med, att han utgår från att den som skriver under en ansökan på heder och samvete också talar sanning. Det är en generande naiv inställning som hotar att bryta sönder hela samhällskontraktet.
Kanske borde den teologiska tanken om arvsynden bli obligatorisk läxa för politiker och myndighetschefer. Erfarenheten visar nämligen att politiker som utgår från att människan innerst inne är god når dåliga resultat, medan de som betraktar människan som en fallen varelse som behöver tydliga barriärer lyckas bättre.
Det må låta kontraintuitivt för en svensk som intalats att alla väljer det goda om man bara uppträder vänligt mot dem, men sanningen är att få bibliska trossatser är lika väl empiriskt bevisade som just arvsynden. När människor ställs inför valet att göra rätt för sig, eller ta chansen att utnyttja systemet, så kommer många att välja det senare.
Problemet är att ett uttryck som ”heder och samvete” bara fungerar gentemot personer som faktiskt har både heder och samvete. I dagens Sverige finns dock både infödda sekulära svenskar och personer från kulturer med en annan etisk grundsyn, för vilka heder saknar högre betydelse än att bevara familjens rykte inför släkten, eller där samvete bara är ett ord på ett papper, snarare än ett moraliskt bud som ska följas.
Den tragikomiska historien om den irakiske försvarsministern pekar på att något är grundläggande fel i det svenska bidragssystem där rättigheter ställs före skyldigheter, och där möjligheten att sko sig själv upplevs som större än risken att åka fast.
En ansvarsfull herde låser sin grind på natten. Det är klokare än att lämna den öppen och tänka att om en objuden varg dyker upp kan man alltid gå hem till honom i efterhand och lösa problemet. Men då är det för sent.
Den gamla liknelsen kan vara en vägledning till hur svenska bidragssystem ska utformas framöver.
