Låt hbtq-frågan leda till en ny våg av helgelse i svensk kristenhet

Förrädiska argument utan förankring i Bibeln. Det präglar de röster som nu försöker få kyrkor och samfund att ändra hållning i hbtq-frågan. Men på en punkt har dessa falska profeter rätt, nämligen i frågan om konsekvens. Varför ska Guds ord tillämpas just i synen på samkönade relationer när många församlingar samtidigt slutat tillämpa Guds principer i andra relationsfrågor, exempelvis gällande sex före äktenskapet och samboskap?

Ja, den frågan är faktiskt relevant, och här har församlingen ett dilemma. 

För det första: Det faktum att vi kompromissat på ovan nämnda punkter är definitivt inget skäl till att kompromissa också i hbtq-frågan. Lösningen är i stället att göra om och göra rätt – på alla de punkter där vi övergett Guds tydliga bud och värderingar. Och det kan bli obekvämt.

En del medlemmar kommer att opponera sig, kanske till och med lämna församlingen. Men ett sådant pris behöver församlingen vara redo att betala. Kyrkans främsta uppgift är nämligen inte att behaga människor utan att behaga levande Gud, att ödmjuka sig inför honom och söka hans rike och hans rättfärdighet. 

Tyvärr har delar av svensk kristenhet länge gått i motsatt riktning. Steg för steg har man övergett Guds ideal på känsliga områden, och frågan vi nu måste ställa oss är: Har detta lett till väckelse och andligt genombrott, till att fler människor har fått möta Jesus, lärt känna honom och överlåtit sina liv i hans tjänst? Svaret är nej. Snarare har de senaste decennierna varit år av relativ stagnation, då inte minst många unga har lämnat både församling och tro. 

Trots det tar nu vissa större församlingar ytterligare kliv i samma destruktiva riktning. Även inom stora väckelsekristna rörelser som Evangeliska frikyrkan och vissa pingstförsamlingar pågår processer där troheten mot Bibelns undervisning om samkönad sexualitet utmanas.

Utvecklingen kan tyckas dyster, men skulle i bästa fall kunna föra med sig något positivt. När hbtq-frågan lyfts fram i ljuset får pastorer som hittills duckat i känsliga frågor möjlighet att bekänna färg. Och då inte bara i hbtq-frågan, utan förhoppningsvis också i frågor som samboskap och sex före äktenskapet, att även sådant är oförenligt med Bibelns undervisning och en kristen livsstil.

Här får församlingar och andliga ledare nu anledning att ge besked: Tänker vi stå med eller emot Gud i dessa frågor? Tänker vi ge vägledning åt de människor vi fått på vår lott, eller utlämnar vi dem åt samhällets ofta förvrängda definition av rätt och fel?

Vägen är smal och nu är det tid för oss alla att söka Gud, att ödmjuka oss inför honom och bekänna vår synd av underlåtelse, av att ha kompromissat med Guds ord på centrala punkter. Han kommer att gensvara – som han alltid gjort då Guds folk sökt honom helhjärtat – med en våg av nåd och helgelse.  

Helgelse är ett centralt inslag i Nya testamentet och något som präglat historiens stora väckelserörelser. Ett av de samfund som på 1990-talet gick samman till Evangeliska frikyrkan bar till och med namnet Helgelseförbundet.

Nu är det dags igen, och i denna nya helgelsevåg kommer vi som troende och församlingar att få inventera våra liv. Här vill Gud ge oss en ny chans att upprätta Guds ords standard i våra liv och församlingar. Inte hårt, inte kallt, utan i Guds kärlek och i medvetenhet om att vi alla är beroende av hans nåd.

Här behöver vi syna oss själva: Hur undervisar vi om samboskap, om sex före äktenskapet, om förtal, om avundsjuka, girighet, pornografi och allt annat som Bibeln definierar som synd?

En sådan våg av helgelse skulle öppna för ännu en våg, en våg av Guds härlighet. Hans församling skulle få nytt liv, börja växa på riktigt och kliva in i sina gudagivna syften. 

Och dessutom: Vi skulle med trovärdighet kunna bemöta hbtq-aktivisternas svidande argument om inkonsekvens och kyrkligt hyckleri.