Ingen skillnad på berusningsmedel

Berusningsmedel. Drog. Alkohol. Något som "underlättar" mitt i det svåra. Många gånger en verklighetsflykt men också något som kan göra livet "lite roligare"? Jag dömer ingen. Däremot är min övertygelse att det går att leva utan. För ungefär tolv år sedan bestämde jag mig för att inte dricka alkohol. Ett mycket lätt val eftersom jag tycker att alkohol smakar illa. Varför hälla i sig något man inte tycker om? Och jag behöver inte fly verkligheten. Folk i allmänhet ifrågasätter ständigt varför jag inte dricker.
Ibland känner jag att jag är för gammal för att orka försvara mig. Nu kan jag inte längre heller säga till okända att jag är gravid, eftersom jag är för gammal för det. I de flesta fall säger jag att jag inte längre dricker alkohol. De som frågar tror förstås att jag är före detta alkoholist. De får tro precis vad de vill. Mig spelar det ingen roll.

Jag dömer egentligen ingen som tar sig ett glas vin eller två, eller är alkoholister. Lika lite som jag dömer de som tar droger. Det är deras val eller beroende, även om jag i mitt hjärta har massor av åsikter om det. För mig är det berusningsmedel.
Jag gör ingen större skillnad på amfetamin, lim eller alkohol. Man blir ungefär lika dum i huvudet av alla till slut. Definitivt lika beroende. Men det är lite snyggare med alkohol. Särskilt när man är vuxen. Är man vuxen och dricker fint vin, är det nästan märkvärdigt. Kanske till och med beundransvärt. Men ungdomar som provar droger, ses som förlorare. Visst är det märkligt?

Har man sett effekten av berusningsmedel, oavsett om det är hos barn i Nairobis kåkstäder, som sniffar lim för att inte känna hungerns smärtor, eller vid middagsbordet hos goda vänner, då förstår man att det inte bara för något gott med sig.
Vi svenskar skyller ju alltid på "lagom". Dricker man bara i "lagom" mängd så är det bra. Däremot har jag aldrig hört någon säga att det är okej att knarka "lagom".

Tina Sjöstedt