Opinion
Hur är det med Israels skyldighet att försvara sin befolkning?
Om inte Israel kunnat försvarat sig hade tiotusentals israeler dödats. Medier beter sig som om det vore det önskade resultatet, då de skriker ut sin ilska över så få döda israeler.
Anklagelserna om att Israel använder oproportionerligt våld är stående i varje attack Israel blivit utsatt för. Man hänvisar till de relativt låga dödstalen i Israel i jämförelse med Gaza, trots att detta inte har något med proportionalitet att göra.
Så vad innebär egentligen principen om proportionalitet i krig och konflikt?
För det första behöver man göra en bedömning av hotet och nödvändigheten av att försvara sig och eliminera hotet. I detta fall handlade det alltså om Israels bedömning av att försvara den israeliska befolkningen mot terrororganisationen Hamas, som styr Gaza. Israeliska militären (IDF) behövde komma fram till hur man skulle göra för att reducera faran man utsatts för, alltså de hundratals raketer som Hamas besköt den israeliska civila befolkningen med den 10 maj.
Utöver att Israel har en skyldighet att försvara sin befolkning när den blir attackerad, var Israels beslut att svara på attackerna helt lagenliga. Måsättningen var att ta ut de militära installationer som möjliggjorde Hamas attacker på Israel. Helt legitima målsättningar, enligt alla reglementen.
Målen var avfyrningsplatser (oftast i underjordiska tunnlar), bombfabriker, bomblager, militärposteringar, högt uppsatta Hamasmedlemmar, byggnader där Hamas hade underrättelsetjänst eller på annat sätt opererade ifrån, och liknande. Man kan sammanfatta det som Hamas sammanlagda militära infrastruktur.
Hotets allvar och vad som behövde göras för att reducera hotet kallas ad bellum-proportionalitet, eller med andra ord ”den legala rätten att använda våld”-proportionalitet.
För det andra, när man väl svarat på hotet och parterna är stridande, gäller det att försöka undvika att skada såväl civila som civil infrastruktur i bästa möjliga mån, då man lagligen anfaller den attackerande parten (Hamas). Men, eftersom Hamas skjuter från civila områden gör detta principen om proportionalitet nästan irrelevant. Svarsattackerna kommer att riktas mot samma (civila) områden som Hamas sköt ifrån, vilket i sin tur då gör det oundvikligt att civila skadas.
Viktigt att förstå är att skadade och döda till trots, är det inte olagligt eller oproportionerligt – med tanke på att det är den militära utgången som är det slutliga målet – att få stopp på raketbeskjutningen mot Israel.
Med andra ord, om Hamas har en raketramp i någons trädgård, en bombfabrik under en skola, underrättelsetjänst i ett höghus tillsammans med media och press, eller bomblager jämte en moské, så blir dessa lagliga måltavlor för att ta bort hoten de utgör – trots att det finns civila i närheten.
IDF gör dock sitt bästa för att undvika civila offer och förluster genom olika förebyggande åtgärder.
Under de senaste oroligheterna sköts cirka 4 300 raketer från Gaza mot Israel, men omkring 700 av dessa föll hos dem själva, i Gaza. Tolv personer dödades i Israel och 342 skadades. Att siffran är relativt låg är tack vare Israels försvarssystem, Iron Dome, som slog ut 90 procent av alla de raketer som skulle ha landat i Israel.
I Gaza dödades runt 250 personer (av vilka mer än hälften var terrorister) och omkring 1 900 personer skadades. Dessa förluster berodde på att Hamas använde sin egen befolkning som mänskliga sköldar, i motsats till Israel som försvarade sin befolkning.
Om inte Israel kunnat försvara sig hade tiotusentals israeler dödats. Medier beter sig som om det vore det önskade resultatet, då de skriker ut sin ilska över så få döda israeler. Proportionellt sett är media helt besatt av Israel, där levande judar porträtteras som skyldiga och döda terrorister som oskyldiga.
Snacka om oproportionerligt!
