Gud vill öppna en större dörr till väckelse i Sveriges land

Åka till Rom? Det var bland det sista jag ville 2016 efter den förvirring som Rom vållat. Men min vän Bengt Wedemalm, legendarisk pionjär för bland annat Ryska Inlandsmissionen, fortsatte mejla: ”Kom och var med om Battle for Europe i Rom”, en konferens med bland annat Colin Urquhart, som var den bibellärare som öppnat upp den helige Andes värld för oss.

Jag kände maningen, bokade om annat och åkte. Från första minuten talade Herren genom olika förkunnare, och ett kvällsmöte kallade Bengt fram både mig och Colin Urquhart. Efter ett kort personligt tilltal genom Bengt börjar Colin profetera om Sverige:

”I din nation fanns det en dörr som var öppen för mig, en vid dörr, och jag rörde mig helt fritt i ditt land. Nyligen har den dörren stängts, och jag är inte längre fri att röra mig så som jag kunde då en gång ... Men mitt syfte är att öppna dörren igen, och att röra mig fritt i er nation och att komma med återlösning för din nation, och att återlösa de saker som har gått förlorade under dessa senare år. Men jag är den store återlösaren och jag har inte gett upp när det gäller ditt land ...Förvirringen ska ge vika för frid, för min gudomliga ordning, och du kommer att glädja dig över att den dörr jag öppnar kommer att vara vidare än den som jag tidigare öppnade och jag kommer att bli förhärligad, säger Herren.”

De sista veckorna inför 2022 har jag dagligen blivit påmind om den här profetian, och jag tror att Herren talar ett ord av hopp och vision till sitt folk, för ”utan uppenbarelsen [engelska: vision] går folket vilse” (Ords 29:18).

Den profetiska analysen är skarp. I Sverige hade vi sett ett andligt skeende som förvånade de flesta. Mitt i otron hade en dörr öppnats. En stark trosrörelse som påverkade (och vars frukter fortfarande påverkar) landet växte: nya och förnyade församlingar, bibelskolor, kristna skolor, övernaturlig mission, helandeväckelse, stora trossteg och uppoffringar, vild lovsång och stark bön brusade – en armé av ovanligt välutrustade troende hade börjat resas upp och ryktet gick ut över den kristna världen.

Och fienden kvitterade med motstånd, förlöjliganden och förföljelse.

Men dörren där Herren kunde verka helt fritt stängdes på grund av teologisk förvirring och andra svagheter. Resten är historia, som det heter.

Trots det har Herren inte gett upp om vårt land. Profetiorna om en eldsväckelse väntar på sin fullbordan, och Colin Urquharts profetia ger ett nästan orimligt hopp mitt i förvirringen. En större dörr. Gud vill öppna en större, vidare dörr. Gud vill skapa gudomlig ordning i sin församling och sitt ledarskap, i familjer och nation.

En månad senare fick jag nästa pusselbit: förbönens väg till väckelse. Hur Herren reser upp bedjare som genom uthållig och envis bön, genom omvändelse och ropet ”Gud, vi söker dig!” öppnar dörrarna så att Jesus kan komma tillbaka.

Ty för Gud är inget omöjligt. Väckelsen på Hebriderna visar det. I förtvivlan över det andliga tillståndet började två bönetanter (en hedersbenämning) – blinda Peggy, 84 år, och värkbrutna systern Christine, 82 år – att be. Två–tre bönenätter i veckan under sju veckor bad de utifrån ordet: ”För jag ska utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra” (Jes 44:3).

När väckelsen bröt ut var det Gud själv som steg ner. Folk låg på knä utmed vägkanterna och ropade i syndanöd, tidigare tomma kyrkor packades med folk, gudsförnekare blev frälsta. Ett gudsmedvetande fyllde öarna och Guds helighet blev synlig.

Gud vill och kan öppna en större dörr. Han är inte färdig med Sverige. Han kallar sitt folk till djup omvändelse och nödbön, till tro för ett förvandlat land. Hur lång tid ska det ta? Ingen människa vet, men vägen är densamma som på Hebriderna 1949.

Vännerna Colin Urquhart, Bengt Wedemalm (och Carl-Erik Sahlberg) – tre bröder med väckelsevision för Sverige – har lämnat oss under 2021. Men det har inte hoppet! Det profetiska ordet återvänder inte utan att ha verkat det vartill det var utsänt.

”Ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (2 Pet 1:19).